Annons

Annons

Annons

ledare borgerligJönköpings län

JP Ledare: God jul till alla moderna hedningar

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende borgerlig.

Det svenska julfirandet är ett stolt uttryck för den svenska modernismen.

Bild: Arkivbild

Annons

HUVUDLEDARE. Ett hedniskt offeraltare. Så beskrevs det kristna julfirandet i en artikel i Jönköpings-Posten den 27 december i nådens år 1889.

Artikeln, en skamlös rajt (omskrivning av en tidigare, annorstädes publicerad text) av den tyske författaren Ernst Eckstein är en uppgörelse med föreställningen att jultraditionen är stillastående, förseglad från influenser och påtryckningar. Som det konstateras: ”Kristendomen har ju öfver hufvud taget varit stark i konsten att gjuta nytt vin i gamla flaskor”.

Kristendomens assimilering av och anpassning till betydligt äldre ljusfester var av praktisk art: "Den kristna läran fann före sig vid årsskiftet, som i den äldsta tiden tämligen noga sammanföll med dagen för vintersolståndet, i Norden julfesten, i södern saturnalierna, bägge så djupt ingrodda i folkets levnadsvanor, att en kamp med dessa hedniska hufvudfester skulle hafva vållat stora, måhända oöfvervinneliga svårigheter."

Annons

Annons

JP och Eckstein satte redan då, vid slutet av det förr-förra århundradets falnande låga, fingret på traditionernas grundvillkor: Förändras eller förtvina! Att ständigt vara i rörelse är traditionens modus operandi.

Trygghet i det som kommit före, nyfikenhet om det som komma skall.

När vi samlas för att fira gör vi inte det för att upprätthålla det som varit före utan för att vara del av en överlämning av gårdagen till morgondagen. Vissa element sållas bort, annat bjuds in. Det är inte en underminering av traditionens, ritens, betydelse – det är traditioners själva syfte att vara en portal för olika generationers förståelse av varandra. Trygghet i det som kommit före, nyfikenhet om det som komma skall.

Julsäsongens firande är ett lapptäcke av rätt moderna påfund: Adventsstjärnan "uppfanns" i Tyskland i slutet av 1880-talet, änglaspelet än senare 1948 i Gävle av Erik Boberg. Att tomten levererar klappar hade varit främmande för forna svenskar som i stället lät barnen möta julbocken som stångades tills det att bocken fick brännvin som magbränsle och färdkost. Och i dag samlas fler svenskar kring Kalle Ankas julafton än folk som samlas under korset i kyrkan. En alldeles ursvensk tradition som vilar på amerikanska Walt Disney sedan den första svenska sändningen julen 1960.

Julbordet i form av det smörgåsbord vi har i dag är en tämligen sentida upplevelse: Före 1970-talet var julätandet uppdelat i tre delar. Nu äter vi i princip samma mat under hela dagen – oftast i flera dagar efter julafton.

Annons

Endast Sverige en typisk svensk jul har: Ett firande som är öppet, nyfiket men inte särskilt sentimentalt.

Annons

Inte ens det svenska julbordet är enhetligt: Brunkål och ål är vanligt förekommande på de skånska julborden, saffranspannkakan och glödhoppa (rimmat, kokt lamm) är omistligt på Gotland. I Bohuslän låter det smakas av äggost, i Halland stuvad grönkål, i Värmland potatiskorv. Och i Småland är det givetvis ostkakan med grädde och en klick sylt som gäller och på sina håll även kroppkakor med krösamos och isterband.

Endast Sverige en typisk svensk jul har: Ett firande som är öppet, nyfiket men inte särskilt sentimentalt. Genom att blicka bakåt vågar vi gå framåt. I dag firar vi varandras närvaro, för imorgon kommer det något nytt, något som är värt att bevara. Julen påminner oss om att morgondagen alltid är lite ljusare. Mörkret är blott en gäst över våra hustak och i våra sinnen. Även för de som inte är välsignade med samkväm finns ett ljus att tillgå.

Slutligen: Jönköpings-Posten formulerade det ståtligt i sin julhälsning till våra läsare den 23 december 1871, varför det tål att upprepas:

Vi önska eder alle käre läsare en så välsignad Jul att den himmelska glädjen förhärliga den naturliga!

JP 24/12 2021

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan