Annons

Annons

Annons

Annons

Gruvplanerna i Norra Kärr

Debatt
Det som ska älskas är planeten, inte gruvor

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Bild: Robert Eriksson

Annons

DEBATT. Det är både komiskt och på samma gång skrämmande att höra den nye näringsministern Karl-Petter Torwaldsson (S) sitta i Agenda, tillsynes mysa, och med ett leende förklara att han och S älskar gruvor. Hur kan man älska gruvor? Ett stort sår i naturen som dammar, ryker, smäller, bullrar och som är livsfarligt ur många aspekter.

Hur många är inte de arbetare som fått släppa till livet i gruvor eller fått sin hälsa förstörd? Vi tycker att uttalandet saknar historisk insikt och att det ur den aspekten är respektlöst mot dessa människor och deras efterlevande.

Ministern kanske vill sticka ut och använda ett känsloladdat språk men det finns annat att älska om man vill människor och vår planet väl.

Annons

Alternativet är återvinning och att ta fram de eftertraktade jordartsmetallerna från det som redan är brutet ur berget. I LKAB:s bergavfall från tidigare brytning finns i dag så stora mängder att de skulle täcka 30 procent av EU-marknadens behov i minst 20 år. Alltså långt mer än vad som finns i den malmkropp man vill bryta i Norra Kärr. Varför gör man inte det då?

Annons

I dag råder en helt bakvänd lagstiftning som gör det mer lönsamt att spränga och smula sönder jungfruligt berg än att både återvinna och ta vara på det som ligger som bergavfall. Minerallagen styr i den riktningen. Endast 1,5 promille av gruvbolagets vinst stannar hos markägare och stat och man är helt befriad från avfallsavgifter. 99 procent av berget är i regel avfall. Om man skulle börja ta tillvara det som är deponerat i avfallshögarna är det inte längre gratis att deponera det som blir över. Då får företaget betala stora deponiavgifter. Likadant är det för de som bedriver återvinningsverksamhet. Det här driver utvecklingen åt fel håll och går rakt emot de internationella hållbarhetsmålen.

Det som vi bör älska är vår planet och de resurser den ger oss. Vi behöver teknisk utveckling för att ställa om det fossilberoende samhället till förnybart. Då behöver vi mer av de så kallade kritiska metallerna för tillverkning av el-fordon och vindkraftverk. Metallerna är en resurs som kan återanvändas och de kan ingå i ett kretslopp. Då behöver vi skapa förutsättningar för att ett sådant kretslopp blir verklighet.

Vi förvånas över den okunnighet som näringsministern ger uttryck för när han ska förklara sin gruvpolitik där intet nytt går att hitta. Detta i en tid då cirkulärt är en nyckel och en baskunskap för att klara jordens klimat och säkra viktiga naturresurser till kommande generationer.

Annons

Annons

Metallerna säljs på världsmarknaden som alla andra och blir inte alls Sveriges eller EU:s egendom. Näringsministern får det att låta som om Sverige tar ansvar och äger frågan om var dessa efterfrågade metaller kommer till användning. En helt missvisande bild.

Trots vår miljölagstiftning som Karl-Petter Thorwaldsson kallar ”världens bästa” har gruvdammar med potenta miljögifter brustit. Trots vår miljöbalk är det en självklarhet att gruvbolag får deponera miljöfarligt avfall i stora sandmagasin, invallade enbart med jordmassor som hittas på plats. Tro inte att berget bryr sig om vad en insmickrande näringsminister nöjt säger om värdens bästa miljölagstiftning. Berget läcker ändå om man spränger i det.

Mats Weidman (MP)

Margareta Sylvan (MP)

Lokala språkrör för Miljöpartiet de gröna i Jönköping

Annons

Annons

Till toppen av sidan