Kultur brukar stå sig slätt i jämförelse med ”tunga” områden som ekonomi, försvar, sjukvård och klimat. Nu har något hänt. Politiker, både på lokal- och riksnivå, har börjat tala om kultur, visserligen bara då och då – men ändå. Vad beror det på? Kanske har kulturens betydelse blivit påtaglig under senaste tiden – såväl för individen som för samhället. I det första fallet har avsaknad av kulturaktiviteter och kulturupplevelser lett till ett existentiellt vacuum. I det andra har vi tvingats bevittna hur kulturen används som drivkraft för att skada såväl individer som samhällen. Pandemin och kriget i Ukraina har brutalt visat att sociala nödsituationer och kulturella identitetskonflikter inte är isolerade företeelser. Sällan talades tidigare om värde och värderingar i fråga om kultur, mera om resurser, kostnad och kvantitet.