Sveriges ambassad i Irak stormades och brandhärjades av aktivister under torsdagen. Samtidigt, i småländska Bredaryd över 500 mil från Bagdad, pågår sedan några dagar en olaglig klimataktion. En handfull människor tar sig gång på gång in på ett område de inte har tillträde till och uttrycker sitt missnöje över världens tillstånd. Låt vara att de inte sätter fyr på någonting – för klimataktivismen är torvens antändlighet mer av symbolisk karaktär.

Ambassaden i Bagdad stormades och stacks i brand av en uppretad folkmassa och sägs vara en protest mot att svenska myndigheter tillåter koranbränning, något som av förståeliga skäl upprör troende muslimer i hela världen. Ingen på ambassaden ska ha skadats.

I Bredaryd skadades heller ingen. De å klimatets vägnar upprörda aktivisterna fraktades bort av polisen under lugna former och lagfördes, misstänkta för olaga intrång och skadegörelse. Det sistnämnda för att de täppt till några utdikningar.

Givetvis är det stor skillnad mellan en uppretad mobb som stormar och tänder eld på en byggnad och ett tjugotal människor som smyger in på en torvtäkt i djupa Småland.

Men ändå inte.

För likheterna finns – och de skrämmer.

Klimataktioner genomförs med den underförstådda implikationen att det är för en god sak och att de därför borde undantas lagar och regler. Att gräva några spadtag på någons avlysta område eller skolka från skolan ett antal fredagar är ju trots allt också rätt oskyldigt.

Tyvärr handlar det inte om nivå. Det handlar om att ta sig rätten att bryta mot lagen för att man ogillar någonting och för att den demokratiska processen eller samhällets våldsmonopol upplevs som ineffektiv eller verkningslöst.

Så man tar lagen i egna händer och gräver lite för man känner sig berättigad att göra det.

Eller tuttar fyr på en ambassad.

Organisationen Återställ våtmarkerna har dessutom grövre aktioner bakom sig än att peta med spadar i torvtäkter. Tidigare i år störde man ett tv-program och hällde rödfärg på en tavla på Nationalmuseum. Marodörerna poserade stolt på bild i DN framför den ödelagda "Konstnärens trädgård i Giverny", som de för säkerhets skull också limmat fast sig vid. I efterhand har det visat sig att tavlan som väl är går att återställa.

Andra miljöaktivister har blockerat trafiken i Stockholm och Malmö, i andra fall limmat fast sig i vägbanan på E4:an. De självutnämnda klimatkrigarna har varje gång förorsakat omfattande kostnader för samhället.

Detta i ett land som har så långtgående och starkt skydd för yttrandefriheten och där alla kan säga nästan vad som helst att dess ambassader utomlands utsätts för attentat.

Ändå väljer våtmarksaktivisterna bort sin yttrandefrihet för rubrikskapande ligistfasoner.

Märkligt nog har bönder och skogsägare, mycket tack vare pengar från EU:s gigantiska jordbruksbudget, lagt omkring 300 miljoner årligen på att återställa – ja just det – våtmarker.