När hon var några år gammal började Julia Lindahl förstå att det finns saker som man inte kan känna på, saker som man bara kan se med ögonen.



Profilen: Julia Lindahl

Ålder: 27 år.

Bor: Huskvarna.

Gör: Arbetar som ombudsman för Synskadades Riksförbun..

Profilen: Julia Lindahl

Ålder: 27 år.

Bor: Huskvarna.

Gör: Arbetar som ombudsman för Synskadades Riksförbund i Jönköpings län.

Familj: Sambo, föräldrar och syskon.

Intressen: Träna, lyssna på musik, miljöfrågor och att lära sig om främmande kulturer.

Läser: Filosofiska böcker och romaner om livsöden. Hon föredrar punktskrift före ljudböcker.

Lyssnar på: Singer songwriters, folkmusik och instrumentalt.

Favoritmat: En god grönsakssoppa.

Motto: Fokusera på det jag kan förändra.

Drömmer om: Ett tillgängligt, jämlikt och hållbart samhälle.

— Jag kan till exempel inte föreställa mig ett moln på samma sätt som någon som kan se, och jag insåg tidigt att något skiljde mig från andra i min omgivning, säger hon.


Julia föddes i Ulricehamn med den ovanliga diagnosen anoftalmi, som innebär att man saknar ögon. Omkring två personer om året föds i Sverige med tillståndet. Forskarna vet ännu inte riktigt vad den beror på.



— Visst har det känts jobbigt ibland, men jag accepterade situationen ganska snabbt ändå. Jag är ju född blind så jag har aldrig förlorat något, säger hon.

Julia lutar huvudet lite åt sidan medan hon pratar. Ögonproteser sitter på platsen där ögonen annars skulle ha suttit. De är bruna, precis som hennes axellånga hår.

Älskar att läsa

På köksbordet står en laptop. Ihopkopplat med tangentbordet sitter ytterligare en del. En display som via ett program översätter datorns text till punktskrift. Med hjälp av denna kan hon bläddra i menyer, läsa mejl och kolla Facebook.

— När jag var liten så lärde sig mamma punktskrift och gjorde böcker som jag fick läsa. Jag älskar att läsa, säger Julia.

Uppväxten var fylld av olika aktiviteter och hon kände alltid att hon hade stöd hemifrån. Julia sjöng i kör, tränade judo, tog pianolektioner och tävlade på elitnivå i showdown, en idrott som är anpassad för synskadade.

Inget hindrar

Under tonåren engagerade hon sig också i det som nu heter Unga med synnedsättning Väst. Engagemanget ledde bland annat till en resa till Nepal, där Julia var med och jobbade i ett projekt med en musikutbildning för synskadade där.

— Det var viktigt för mig att känna att inget hindrade mig och jag har alltid velat utmana mig själv. Allt det här gav mig självförtroende och jag kunde bevisa både för mig själv och andra att jag klarade av att göra saker, säger Julia.

Annons


Men hon berättar att hon inte skulle klara saker utan all stöttning hon fått från personer i sin omgivning.



— Även om jag har ett driv inom mig själv så har det varit viktigt med stöd så att jag stimuleras att försöka ännu mer. Att göra saker som man kanske inte trodde att man skulle klara av, säger hon.


Stort stöd

När hon gick sista året på gymnasiet fick hon kontakt med Julio, sin nuvarande sambo, via Internet. Julio kommer från Argentina men studerade i England just då. Efter att ha haft tät kontakt via mejl och Skype i två år så bestämde de sig för att ses på riktigt.

— Dagen innan var jag både nervös och förväntansfull. Men direkt när vi var på väg hem i bilen så släppte nervositeten, det kändes precis som när vi pratade på Internet och vi hade ju en väldigt djup kontakt efter två år, berättar hon.

Julio flyttade senare till Sverige och de har sedan dess varit ett par och han har varit ett stort stöd för henne.

Till Huskvarna

Men även om hon fått stöttning av de flesta i sin omgivning så har det även varit personer som ifrågasatt henne. När Julia bestämde sig för att läsa på högskola så möttes hon av kommentaren: Hur ska du klara det? Du ser ju inget.

— Då ville jag bevisa det, att det är klart att jag kan göra detta, säger hon. 



I tre år pendlade hon till Jönköping och tog en kandidatexamen i globala studier, sedan flyttade hon till Lund och läste vidare till en masterexamen i humanekologi.

Förra sommaren fick Julia jobb som ombudsman för Synskadades riksförbund i Jönköpings län. Hon och Julio flyttade då till Huskvarna.

Måste göra något

— Jag blev väldigt glad när jag fick den här tjänsten. Jag har alltid brunnit för frågor om tillgänglighet och inkludering, nu får jag arbeta med det varje dag, säger Julia.



I jobbet har hon kontakt med politiker och tjänstemän om frågor som rör synskadade, till exempel att det finns fungerande färdtjänst, tillgänglig trafikmiljö och ledsagning för god livskvalitet. Att som synskadad kunna leva ett fullt fungerande liv är viktigt tycker hon.


— När jag märker att samhället är orättvist, när personer inte får det de behöver, så är det något som väcks inom mig. Något som säger att så här får det inte vara, då måste jag göra något, säger Julia.