Han har jobbat med musik i snart 50 år, både som soloartist, gruppmedlem och turnerande musiker. Men Simon Ådahl har gjort mer än så. Han har släppt två böcker, jobbat med musikutbildningar av olika slag och även engagerats som talare.

Men det som folk främst tänker på när de hör namnet Simon Ådahl är nog 9 mars 1990 när han som del i gruppen Edin-Åhdahl vann melodifestivalen med "Som en vind". Frågan är om det inte känns lite märkligt att bli så starkt förknippad med en kväll för 27 år sedan fortfarande.

— Och med en låt som vi inte ens skrev själva. Det är lite som det är, det är både en välsignelse och en förbannelse på samma gång. Men mest en välsignelse eftersom det öppnar en massa dörrar. Att vinna Melodifestivalen är som att vinna VM i boxning som Ingo Johansson. Han blev för alltid en världsmästare, har du vunnit schlagern så är du för alltid en schlagervinnare, säger Simon Ådahl och skrattar.

Nu släpper Simon sin fjärde soloskiva "En välsignad man" på Huskvarnabolaget Talking Music. Men det var lite av en slump att skivan blev av. Faktum är att han egentligen inte ville göra någon skiva.

— Men så ringde Leif Cederfjord på skivbolaget i Huskvarna... Jag sa åt honom att jag inte har tid och att musiken är en bisak för mig, men han stod på sig. Då sa jag att jag ville ha en producent. Leif sa att vi inte hade råd med det, men jag ville inte producera den skivan själv.

Annons

Genom sin bror Frank fick han kontakt med producenten Pontus Frisk som tidigare har jobbat med artister som Eskobar, Staffan Hellstrand och Molly Sandén. Pontus tände på idén att göra skivan med Simon, men pengarna var fortfarande ett problem. Lösningen skulle visa sig komma från ett oväntat håll.

— I nästa veva var det en man som har det gott ställt som ringde och frågade mig när jag skulle göra nästa skiva, för han hade tröttnat på att bara ha mina två föregående skivor att lyssna på under joggingturerna. Då berättade jag att vi hade skiva och producent, men inga pengar. Det var inga problem tyckte han och hips vips så löste det sig.

Den första singeln på skivan - "Jag vill aldrig nånsin mer va ung igen" - handlar om åldersfixeringen som Simon tycker finns i Sverige idag.

— I Sverige lyfter vi fram ungdomen, det är som ett mantra på något sätt. Ungdomen ska fram. Men hur mådde jag som ung? Då hade man kravet på att skaffa jobb, status, en identitet och sin väg i livet. Det behöver man ju inte hålla på med när man är 60. Vad har jag kvar att bevisa? Ingenting, jag har frid på något sätt. Så då tänkte jag att jag aldrig någonsin ville vara ung igen, säger han och fortsätter:

— Man plockar bort äldre människor med kompetens som egentligen kan jobba längre i livet och har en massa erfarenhet, men istället tar man in en rookie som inte kan någonting och det tar flera år innan den har kommit in i det som den äldre redan kunde. Någonstans finns det ett resursslöseri, en åldersmobbing.

På det sättet menar Simon att han har haft tur som har hittat sitt sammanhang i kyrkans värld där man inte behöver vara ung och vacker för att ta sig fram.

— Du kan åldras och det spelar ingen roll. Ser man gamla kollegor som står på krogar och spelar så kan man känna "snälla ska du inte göra något annat?". Ingen kritik mot någon, men jag kan tycka att jag har hittat ett forum där det inte är ovärdigt att fortsätta. Jag älskar att vara i kyrkorna. För det första är det en nykter publik, vilket är bra, och sedan för det andra så lyssnar de på det man gör och säger det. Det gjorde de inte på krogarna, då var man glad att överleva giget, säger han och skrattar.

I samband med att skivan släpps i mitten av september ger sig Simon ut på en liten turné. Turnén startar på Kungsporten i Huskvarna 15 september.