FÅ KAN HA missat det. Förra veckans protester mot G20-mötet i Hamburg resulterade i totalt kaos, för att uttrycka det milt. För våldet stod en grupp vänsterextremister på några tusentals personer.

Nästan samtidigt i Sverige säger journalisten Janne Josefsson i sitt sommarprat att biblioteken i Botkyrka "bränner Pippi-böcker" eftersom böckerna innehåller ord som kan uppfattas som rasistiska.

Kommunen svarar på kritiken genom att i ett pressmeddelande skriva att de gallrar böcker på grund av platsbrist.

Men debatten handlar om mer än så.

Att flytta på böcker för att ge plats åt nya är inget konstigt. Det som kritiseras i det här fallet är att Botkyrkas bibliotek sållar böcker utifrån deras ideologiska innehåll och att Tumba bibliotek tidigare har nekat fjärrlån och inköp av böcker som strider mot kommunens "interkulturella handlingsplan", vilket inte är tillåtet.

HÄNDELSERNA i Hamburg och kulturdispyten om Pippi-böckerna har en sak gemensamt.

De är båda ett bevis för extremvänsterns upp-och-ner-vända synsätt där våld (om det kommer från vänstern) anses vara rättfärdigt medan det fria ordet jämställs med förtryck.

Låter det bakvänt? Det är det också, för den stora majoriteten. Men det är så världen ser ut bakom blodröda glasögon.

Nu hävdar jag inte att Botkyrkas bibliotek skulle vara vänsterextrema.

Botkyrkas agerande får istället representera den "mjuka" versionen av dessa tankegångar, där vissa ord betraktas vara så skadliga att det är rätt att hålla dem borta från allmänheten och där "rätten att inte diskrimineras" alltid vinner när den kolliderar mot rätten att få ta del av avvikande åsikter.

När dessa principer drivs till sin spets och blandas med revolutionsromantik kan det leda till förödande konsekvenser.

MEN MAN måste inte vara en våldsam extremist för att fastna i den motsägelsefulla vänsterlogiken där allt är våld förutom riktigt våld (igen, bara om våldet kommer från vänstern).

Detta illustreras tydligt när man tittar på det alltid så trendsättande USA. Där har så många högskolor och universitet blivit fyllda av vänsteraktivistiska studenter att campusrevolterna har blivit ett ämne för sig.

Konflikterna börjar ofta när en konservativ talare bjuds in för att hålla ett föredrag och vänsterstudenterna sedan gör allt för att stoppa den personen från att tala eftersom de inte vill att personen ska sprida sitt ord.

Ibland är det vanliga protester, men ofta urartar dessa då vänsterstudenterna kan ta till metoder som skrik, demonstrativt fejkgråt och i värsta fall vandalisering och fysiskt våld.

Dessa konservativa talare behöver inte alltid vara särskilt radikala. Även etablerade politiker som den tidigare republikanska utrikesministern Condoleezza Rice blev tvungen att backa från att tala i Rutgersuniversitetet efter en massiv studentprotest.

Här på hemmaplan stoppades, på fredliga men absurda grunder, en föreläsning av konstnären Lars Vilks på Högskolan i Jönköping år 2010.

DEN AUTONOMA vänstern har ärvt samma kommunistiska princip om att omkullkasta samhället för att skapa ett nytt från grunden.

För att göra revolt krävs det dock något att göra revolt mot och vad är inte bättre än ondskefulla fascister och kapitalister som sprider sitt förtryck via böcker och föreläsningar?

På så sätt har extremvänstern hittat den perfekta och ideologiskt renläriga ursäkten för sitt agerande: deras våld är befogat, för det är inte våld, utan "motstånd" mot den "förtryckande överhögheten".

Eftersom den autonoma vänstern är ett västerländskt medelklasspåfund och oftast finns i demokratiska länder måste den skapa fascister där de inte finns, och det är anledningen till att även vanliga personer får sina butiker plundrade och sina bilar nedbrända.

Till slut skapar extremvänstern en världsbild där föreläsare är farliga, där kött är mord, där lässugna människor är ett hot mot mänskliga rättigheter, där småföretagare är fascister och där manliga blickar är våld mot kvinnor.

Under tiden går det bra att själv sätta hela städer i brand, för deras våld handlar ju bara om självförsvar.