Tonåren porträtteras ofta inom ungdomslitteraturen som en turbulent och sökande tid. En period som till stor del vigs åt att etablera en identitet. I Ivana Vukadinovics debutroman ”Innan ankorna drunknar” möter läsaren 18-åriga Zandra. Hon reser till New York utan pojkvännen Johannes, och vill begå misstag för att kunna skriva vacker poesi. Redan i romanens första kapitel har Zandras tillvaro problematiserats. En oro och rastlöshet går att skönja: får hon vara ung och dum?

Om boken

Ivana Vukadinovic

Innan ankorna drunknar

Whip media

Om boken

Ivana Vukadinovic

Innan ankorna drunknar

Whip media

Misstaget blir Oliver, och när Zandra kommer hem från New York vägrar Johannes att förlåta henne. Paradoxalt lovar hon sig själv att ”aldrig mer göra medvetna misstag igen”, och bli ”smal, glad och lyckad”. Medan hösten övergår till vinter faller Zandras och Johannes förhållande långsamt sönder. Samtidigt blir hennes kropp allt tunnare. Vukadinovic skriver: ”vi delar inga drömmar längre, sover långt ifrån varandra. Hela tillvaron är som att andas genom ett sugrör”.

Våren kommer och Zandra börjar praktisera som fotograf på en lokalavdelning i Hålan, utanför Linköping. Här möter hon journalisten Tanja, en småbarnsmamma som tänker mycket på politik och exmannen Julian. Genom Tanja får Zandra en inblick i journalistikens hårda värld, men också mersmak för media.

Ivana Vukadinovic skriver både metaforiskt och koncist. Kapitlen är stundtals korta, och språket fragmentariskt på ett sätt som nuddar vid en melankolisk poesi. Läsaren erbjuds en plats inuti Zandras huvud, ett snillrikt och problematiskt drag.

Läsaren kommer Zandras utseendefixering och ätstörning så väldigt nära, när hennes tankar oavbrutet återvänder till tron på att om hon är smal är hon perfekt, och därmed lycklig. Och visst är det ett viktigt ämne att lyfta, också för ungdomar att förstå och kunna hämta stöd i. Samtidigt känns Zandra stundtals ganska endimensionell. Eller är det ätstörningen som fullkomligt slukar all personlighet?

Också relationen mellan man och kvinna belyses ur ett intressant, och upprörande, perspektiv. Zandras och Johannes kärlek är svår och döende – Johannes framstår som nonchalant och hård. Han kräver sex, säger ”jag har seriöst svårt at bli kåt på dig nuförtiden. Din ryggrad känns så vass” och gör tafatta försök till att hjälpa Zandra ur hennes ätstörning.

En av litteraturens många förmågor är att agera ögonöppnare, en annan är att skapa igenkänning. ”Innan ankorna drunknar” skildrar, liksom mycket annan ungdomslitteratur, det vedertaget komplexa i att vara tonåring. Det är romanens starka sida, och fall.

Ivana Vukadinovic lyfter sjukdomen anorexia på ett skickligt sätt, men glömmer bort att lyfta Zandra. Framförallt har ungdomslitteraturen fortfarande vägar att gå för att synliggöra en mer frigjord, ung kvinna.