Curt Löfgren växte upp på Liljeholmen i Jönköping. När pappa startade en städfirma så började Curt hjälpa till där. På fritiden gick han ofta på auktioner. Det var en bra skola inför det framtida yrkesvalet.

Profilen: Curt Löfgren

Aktuell: Säljer sitt företag Västra Auktionsverket efter nästan 40 år i branschen.

Ålder: 70 ..

Profilen: Curt Löfgren

Aktuell: Säljer sitt företag Västra Auktionsverket efter nästan 40 år i branschen.

Ålder: 70 år.

Bor: Villa i Strömsholm i Jönköping.

Familj: Fru Christina, fyra barn, åtta barnbarn.

Intressen: Auktioner, antikviteter, golf, teknik, aktier.

Läser: Facklitteratur.

Motto: Var ärlig och ödmjuk.

— Jag var kvar hos pappa till 1977 när jag öppnade Antikbörsen på Fabriksgatan. I samma lokal drev Karl-Erik Nilsson sitt företag Kalles konst. Vi började samarbeta och öppnade sedan Västra Auktionsverket i gamla SmF-huset på Klostergatan.

1986 delade kompanjonerna på sig och Curt Löfgren flyttade sin auktionsfirma från Löfskos gamla lokaler till apoteket på gamla lasarettet, men flyttade sedan till Skånska bankens hus i centrum och 2015 till de nuvarande lokalerna i Hovslätt.

Det betyder att Curt Löfgren har varit i antikbranschen i nästan 40 år och det innebär också att han har upplevt stora svängningar i vad som är eftertraktat och vad som nästan är osäljbart.

Under intervjun sitter vi mitt bland boklådor med fina band och travar av tavlor som ska säljas på kommande auktioner.

— Det går inte att sälja en bok i dag, konstaterar han. Tyvärr är det nästan samma sak med konst. För god konst av till exempel lokala konstnärer får man bara 300-400 kronor i dag. En fin rokokomöbel som man för några år sedan sålde för kanske ett par tusen kan man i dag få för några hundralappar. En del personer som lämnar in föremål har svårt att förstå de låga priserna. Man kan väl generellt säga att folk kan för lite om auktionsmarknaden i dag.

Vi konstaterar också att ungdomar i dag egentligen inget vill ha av det som äldre generationer har samlat, vårdat och älskat. Mycket hamnar på tippen eller på någon loppmarknad.

— Intresset kommer säkert tillbaka, tror Curt Löfgren, men då är det för sent. Då är allt redan exporterat till andra länder.

Annons

Allt detta till trots så är antikauktioner lika populära som någonsin förr. Men väldigt många som ropar på föremålen är utländska köpare.

— Utan dem hade det inte gått, säger Curt Löfgren. Svenska auktionsvaror är billigast i Europa. Det beror på vårt överflöd. Vi har inte haft några krig. Våra föremål har fått stanna kvar i landet, men mycket försvinner nu till andra länder och världsdelar.

Svingar en klubba och drämmer den i bordet, det gör inte aktionsförrättarna längre. Allt sker i dag via nätet.

Men Curt Löfgren minns hur det var förr. Särskilt första gången.

— Jag har alltid hållit mig lite i det dolda, men när den ordinarie utroparen Karl-Göran Elf en dag var sjuk så blev jag själv tvungen att hoppa in. Det var fruktansvärt att ta över helt utan förberedelse, men nu har jag klarat det ensam de senaste 25 åren.

— Att det inte är liveaktioner längre gör och man förlorar det roliga med kundkontakterna och det har också inneburit väldigt mycket mer jobb. Det blir många arbetsmoment i motsats till tidigare då man visade varan, någon köpte den, betalade och tog den med sig. Nu kommer varan, den ska packas upp, dokumenteras, registreras, fotograferas, läggas ut på internet, säljas, faktureras och levereras.

Å andra sidan blir kunderna så väldigt många fler och man är inte heller bunden till en viss auktionslokal.

— Nej, jag skulle kunna vara på Hawaii och sköta auktionen därifrån, säger Curt.

Att veta vad föremålen är värda är också lättare i dag.

— Ja, det är lika lätt som att köpa en Volvo, säger han. All nödvändig information om föremålen finns i böcker och i datorn.

Men nu har Curt Löfgren fyllt 70 år och har sålt sin firma. Åtminstone symboliskt har han lämnat över klubban och har därmed också hållit sin sista auktion. Nu tar Patrik Backlund över Västra Auktionsverket och får välgångsönskningar av Curt.

— Jag har länge tänkt sälja vid 70, men visst känns det lite vemodigt att sluta. Varje måndag har jag längtat till jobbet. Det är få förunnat att kunna säga det. Arbetet har samtidigt varit min hobby. Det sociala och detta att ha en fast punkt att gå till varje dag, det kommer jag att sakna. Jag har jobbat så jättemycket och har därmed missat en del av vänkontakter och föreningsliv. Nu får jag fundera på var jag ska lägga min tid, men lite golf och en del resor blir det nog i framtiden. Bland annat till Spanien där min son har sommarhus.