Valet av dag var förmodligen en ren slump, hur är det nu Cantona säger på franskklingande engelska i tv-reklamen, ”luck has nothing to do with it…”

När Sofia Paldanius lägger paddeln på hyllan är det i stället uppenbarligen ett väldigt väl genomtänkt beslut av en idrottare som aldrig litat på slumpen, utan som format sin imponerande karriär via hårt, grymt hårt, arbete, en rejäl skopa envishet och den form av talang som de flesta av oss saknar men som gör att vissa kan pressa sig långt utöver det som borde vara möjligt.

Jag har haft förmånen – skriver just ”förmånen” ytterst medvetet – att få följa Sofia Paldanius hela vägen från åren som ung talang till positionen som en av världens bästa kanotister.

Är inte alls säker på att så många egentligen inser vilken fantastisk prestation det är att få dra på sig den svenska landslagsdressen vid fem olympiska spel, låt vara att hon var reserv 2000 i Sydney.

Att kvala in till ett OS är stort.

Men fem…!

Annons

Jag skäms inte alls över att jag i Aten, Peking och London satt på pressläktaren och höll tummarna så hårt jag kunde för Sofia och hennes klubbkompis Anders Gustafsson. Ni vet säkert att det mesta snacket om ”opartisk och oberoende journalistik” egentligen bara är en myt...

Jag glädjer mig fortfarande åt kramen jag fick av en dödstrött och genomsvettig Sofia i den mixade zonen när hon gått till final i London och verkligen lät sin lycka få fria tyglar.

Och oj vad jag hoppades att hon skulle få sin efterlängtade OS-medalj det året. Men det blev ”bara” en fjärdeplats i finalen på K1 500 meter, men ändå en prestation som jag trots EM-gulden och totalsegrarna i världscupen nog ändå rankar som hennes främsta.

Att Sofia på senare år också stått upp för kvinnors rättigheter inom idrotten är också något hon med stolthet kan se tillbaka på om hon nu någon dag skulle hamna i en gungstol och tänka lite på det som varit.

Själv kommer jag att sakna henne. Inte bara för att vi inte längre har någon världsstjärna i kanot i Jönköping, det vimlar ju inte direkt av idrottare av den kalibern överhuvudtaget. Utan också för att det genom alla år har varit ett rent nöje att samarbeta med Jönköpings två stora kanotstjärnor Sofia Paldanius och Anders Gustafsson. Att idrottare i absolut världstopp alltid ställer upp, alltid ringer tillbaka om man inte når dem direkt, alltid svarar vänligt också på de mest korkade frågor är ju ingenting man annars direkt varit bortskämd med genom åren.

Anders har ju bytt spår sedan tidigare.

Och när Sofia nu vänder blad, tar klivet in i ett liv utan den elitidrott som varit en så stor del av henne i så många år, kan jag bara säga lycka till – och tack!