Det är inte så ofta man blir glad på riktigt av en nyhet, men ibland händer det. Som när det visar sig att kommunen väljer att låta det humanistiska programmet på Per Brahe-gymnasiet i Jönköping återuppstå. Dessutom är orsaken ett ökat intresse för programmet, vilket betyder ett ökat intresse för språk, kultur och historia. Ännu mer glädjande.

Beslutet inger förväntan, och jag ser att även de lärare som uttalar sig är förväntansfulla inför hösten - med jag tycker gott att de kunde dra lite större växlar på det faktum att man visar att man i kommunen inte helt gett upp hoppet om ämnen som ofta sägs inte leda till något vettigt alls. Och med vettigt menar jag då karriär, pengar och status. Och, på tal om pengar, är det försvarligt att kommunen betalar 52 000 kronor per tom plats bara för att de 16 som har sökt till de 26 platserna ska få läsa ämnen som ofta föraktfullt kallas flummiga? Ja, säger jag. Beredd på mothugg där, men jag står på mig.

Annons

Torbjörn Johnson, som är svensklärare, säger i artikeln att människor som behärskar språk kan få ökad livskvalitet och att ämnen som kultur och historia ger tillvaron lite guldkant. Ingen kunde hålla med mer än jag, men att läsa humaniora är så mycket mer än guldkant - det ger en grundlig bildning som man har nytta av oavsett vad man väljer senare i livet. Något som vinterns debatt om just bildning både i Jönköpings-Posten och nationella medier har handlat om. Den som läser mycket har bevisligen ett större ordförråd än den som inte gör det, den som kan sin historia förstår sin samtid bättre och den som är bevandrad i kulturen ser sina medmänniskor i ett annat ljus. Här skulle jag kunna fortsätta stapla floskler och truismer på varandra, men det räcker med att helt enkelt slå fast att humanistiska kunskaper ger all annan mer yrkesinriktad utbildning en stabilare grund och ett större djup.

Dessa lärare, som ofta får slåss om utrymmet med "viktigare" och "samhällsnyttigare" ämnen, pratar om mervärde. Jag tycker att de ska skryta lite mer, slå sig för bröstet och se att deras insats är så mycket större än att bara ge eleverna guldkant i livet. Det behövs ingen ursäkt. Humaniora är kärnvärde, inte mervärde.

Jag läste själv humanistisk linje på dåvarande Finnvedsskolan i Värnamo och har aldrig känt att det skulle ha varit ett hinder. Pressen på dagens studenter är förvisso enormt mycket större än den var när jag för 30 år sedan tog studenten, frågan om vad man ska bli när man blir stor så mycket svårare att rycka på axlarna åt. Men att påbörja resan mot att bli en brett bildad människa borde vara lika enkelt.

Egentligen skulle den här texten inte behöva skrivas, allt detta torde vara självklart och inte behöva sägas överhuvudtaget - men förra året lades det humanistiska programmet ned på grund av för få sökande. Alltså var vinterns bildningsdebatt nödvändig, krönikor måste skrivas och humanistiska program behöver återuppstå. Det finns tio platser kvar på Peset till hösten - det kan vara första gången sedan 1983 som jag önskar att jag var 16 igen.

LÄS MER: Kulturredaktör Nina Marjavaara om när humanistiska programmet utropades dött, för ett år sedan.