Nu är debatten igång igen angående gallring och inköp av böcker till våra bibliotek. Ibland verkar det som denna debatt helt gått i stå, men samtidigt har förutsättningarna ändrats mycket för folkbiblioteken under senare år. Här några synpunkter från en som har varit med ett tag i branschen.

När det gäller inköp av litteratur. Förr var det inte ovanligt att bibliotek, med hänvisning till olika, oftast av tjänstemän, utformade policies och dokument, inte köpte in viss litteratur. Detta lever fortfarande kvar på vissa håll, det kan inte förnekas. Att man inte köper vissa böcker av kvalitetsskäl med motiveringen att de antingen är i avsaknad av litterär kvalité eller av innehållsskäl.

Denna hållning blir alltmer ohållbar. Det heter folkbibliotek och vad folket, låntagarna, efterfrågar är av högsta vikt om folkbiblioteken ska behålla sin relevans. Det blir allt svårare att hävda olika riktlinjer när man gör urval av medier till biblioteken. Lagen är förstås något som man inte kan bortse ifrån; medier som på något sätt faller under åtal ska förstås inte köpas in.

Det övergripande demokratiska uppdraget innebär för folkbiblioteken att vara en arena för fri åsiktsbildning och där ingår att ha olika typer av litteratur och andra medier.

Annons

Begränsad yta

När det gäller gallring, så har biblioteken i regel en begränsad yta, vilket medför att om nya böcker ska få plats, så måste äldre, inaktuella, dubbletter och så vidare gallras bort. Så har det alltid varit, förutom på Kungliga biblioteket som är ålagda av Riksdagen att spara allt tryckt material.

Därför är det alltid lite beklämmande när förståsigpåare, senaste exemplet Janne Josefsson, gör en stor sak av ett enskilt bibliotek gallrat bort äldre böcker. I detta fall ”Pippi i Söderhavet” och då med hänvisning till att boken skulle innehålla unkna värderingar. Boken har kommit i flera reviderade utgåvor där bland annat språket har moderniserats, dessutom i samråd med familjen Lindgren, och då är det ju inte alls konstigt om det enskilda biblioteket tar bort de gamla exemplaren och tillhandahåller de nya. De gamla finns alltid att få tag på om man har specialintresse för en enskild upplaga.

Sedan är det ju alltid medialt tacksamt att prata om att biblioteken bränner böcker, men gallrat har biblioteken alltid gjort och kommer alltid att göra – förutom då Kungliga biblioteket. Argumenten i denna debatt är eviga slag i luften och insparkande av öppna dörrar, men det blir ju bra rubriker!

Uppdraget har breddats

Blir då bibliotekspersonalen ”bara” några som effektuerar de önskemål som kommer från låntagarna? Nej, det finns fortsatt utrymme för att prioritera kvalitet, mångfald och nyskapande i urvalsarbetet. Till exempel det som folk i gemen inte känner till på grund av dålig eller ingen medial uppmärksamhet alls. Ja, det gäller ju de flesta författarskap och böcker… Det tråkiga är – eller medielogiken kanske kräver – att det alltid handlar om någon enskild titel, det må vara Pippi, Tintin eller Fria Tider, men biblioteken är och ska vara så mycket mer än så.

Förr var utlån och återlämning av böcker den huvudsakliga uppgiften för folkbiblioteken. Det är fortfarande en väsentlig del men uppdraget har breddats. Det demokratiska uppdraget, där biblioteken fungerar som en arena för fri åsiktsbildning är en viktig uppgift. Men det finns fler.

Idag har vi allt fler som kommer till biblioteken och gör annat än att lånar böcker; de studerar, sitter och läser, träffas och så vidare. Att stimulera, inte minst barn och unga, till läsning är en viktig uppgift. Att göra detta endast genom att ha proppfulla hyllor med böcker är en svårarbetad metod. Biblioteken kräver idag andra typer av ytor, ytor för läsning, skapande, lyssnande och så vidare.

Här har biblioteken en utmaning, men samtidigt en nödvändig uppgift för att behålla sin relevans. Lån av fysiska medier sjunker i hela landet sedan länge, men behovet att ha en demokratisk, tillgänglig, fri från krav, spännande, utmanande plats att vara på är större än någonsin och här har folkbiblioteken – som i regel inte får större yta på grund av ökande och mer differentierade behov – en allt viktigare uppgift att fylla!

Ulf Moberg

Enhetschef Kultur, Nässjö, f.d. bibliotekschef i Jönköping.