Han är, och har alltid varit, Jönköpingsbo. Pappa Bengt arbetade på Eric Skoglunds utmed Östra Storgatan, mamma Margit på Östbergs konditori på andra sidan gatan.

Profilen: Bo Levander

Ålder: 61 år.

Bor: Grästorp.

Gör: Museipedagog.

Familj: Hustrun Annika, fyra bar..

Profilen: Bo Levander

Ålder: 61 år.

Bor: Grästorp.

Gör: Museipedagog.

Familj: Hustrun Annika, fyra barn och fem barnbarn.

Intressen: Musik och sport. Kultur och resor.

Läser: Just nu ”Det svenska hatet” av Gellert Tamas. Annars gärna biografier plus att det slinker ner en och annan deckare.

Lyssnar på: Mest P2.

Tittar på: Nyheter och sport. HV och J-Södra.

Favoritmat: Indiskt. Och grekiskt.

Motto: Älska livet och njut!

— Pappa fikade där, fick span på mamma och 1947 gifte de sig. Mina första år bodde vi i en lägenhet i samma hus som klädbutiken, berättar Bo.

Som liten hade han många tankar och planer på vad han ville bli som stor. Skådespelaryrket var kanske ett av de mest konkreta men av det blev det intet. Istället började Bo på lärarhögskolan och var 21 år gammal färdig lärare.

Spännande plats

— Jag fick direkt en tjänst på Råslätt. Där fanns en ung, stark och driftig lärarkår och för mig var det en spännande plats.

Under 16 år arbetade han på mellanstadiet, de fem sista åren enbart med musik.

— Kultur och musik har genomsyrat hela livet. Musikintresset föddes tidigt, hemma var radion alltid på. Då var det främst jazz och storband vi lyssnade på. I tidiga tonåren upptäckte jag, tack vare kompisarna, rockjazzen. Sedan har det vidgat sig, som ringar på vattnet.

Alltid musik

Själv har Bo spelat både slagverk och gitarr, varit trubadur och sjungit i kör. Redan som pojke var han gossopran i Sofiakyrkan och fortsatte sedan i Immanuelskyrkans ungdomskör. Under åren på Lärarhögskolan kom han med i Kammarkören och han har också sjungit i Tändande tanke under Gerd Jonssons ledning.

— Det blev faktiskt så mycket kör att jag blev mätt. Sedan 90-talet har det inte blivit något.

Däremot finns, och har sedan länge funnits, ett engagemang i den lokala jazzmusiken. Mellan 1989 och 1999 var han ordförande för Jönköpings Jazzklubb som då hade sin hemvist på Tändsticksområdet. Efter flytt till före detta Folkets Hus har man i dag har sina konserter på Spira och då brukar Bo vara på plats.

Viktigt besöksmål

Annons

Också teatern har funnits där, trots att han aldrig kom så långt som till scenskolan. I början av 1990-talet fick Bo problem med ryggen och var tvungen att opereras. Samtidigt, i Norrahammar, växte Kulturbruket fram på det gamla bruksområdet och när pjäsen ”Farväl Mansikki” sattes upp var han dess producent.

— Senare gjorde vi en större utställning med Island i fokus. I samma veva byggdes en ny basutställning på Tändsticksmuseet i Jönköping. Jag blev uppringd och fick frågan om jag var intresserad av en tjänst som museipedagog.

Resten är, som man brukar säga, historia. Basutställningen i kombination med ett antal gästutställningar har gjort museet till ett av de viktigaste besöksmålen i Jönköping med mellan 25 000 och 30 000 besökare varje år.

Rad lång gubbar

— Det har varit möten med massor av människor i olika åldrar. Allt från enskilda till skolklasser och föreningar.

Då och då har Bo tagit teatern till hjälp för att göra museet och historierna det berättar ännu mer levande. Han har rakat av sig skägget och blivit Ivar Kreuger under ett antal middagar som bjudits i de snart 200 år gamla lokalerna. Men har också iklätt sig rollen som Postmästare Olsson (han som grundade Stadsparken) eller Erik Dahlberg.

— Det har blivit en lång rad gubbar vid speciella evenemang, säger Bo Levander som dessutom har varit med i produktioner med Vulkanteatern och dåvarande Länsteatern.

Gnetar på in i det sista

Efter 40 år i kommunen tycker han dock att han har gjort sin mission. Han hade hoppats på att någon annan hade tagit över men så blir det inte. Den fasta tjänsten som museipedagog på museet ersätts när Bo går i pension av en projektanställd.

— Projekt börjar och slutar. Ett pedagogiskt arbete är ett fortlöpande arbete. Jag tror att det är svårt att bygga relationer och skapa sin modell på så kort tid, säger han.

Parallellt med arbetet som pedagog har Bo recenserat i Jönköpings-Posten. Det hoppas få fortsätta med nu när han blir pensionär. Motorcykelturer, en trädgård som han beskriver som något försummad och resor med hustrun står också på att göra-listan.

— Tillsammans har vi en stor, härlig och stökig familj. Den blir det också mer tid till, säger Bo och berättar ingen av de fyra barnen bor kvar i Jönköping.

4 augusti blir sista arbetsdagen för 61-åringen denna sommar inte tar ut någon semester utan gnetar på – in i det sista.