När det i framställningen sägs att Jönköpings-Posten (JP) skriver, tycker, anser etcetera, är det fråga om åsikter framförda i ledare, till skillnad från signerade artiklar.

Vidare intresserar de handlingar som finns från Halls bolag, ett företag som gått upp i Herenco. Handlingarna redogör för beslut och ibland också för diskussioner och meningsmotsättningar. I första hand rör det sig om styrelseprotokoll. Vidare finns det privata brev mellan medlemmar av familjen Hamrin. De vittnar inte bara om familjerelationer utan också om åsikter om hur företaget skulle skötas. Modern och de sex barnen var majoritetsägare i Halls bolag. Jag har inte ambitionen att skriva biografier över familjemedlemmar, men breven blir intressanta, då man kan se en koppling till Jönköpings-Posten och Halls bolag.

Jag har också samtalat med människor »som var med«, även om det är en skara som tunnas ut. Som alltid då det är fråga om intervjuer bör man inte lita så mycket på minnet då det gäller faktauppgifter, men intervjupersonerna kan förmedla bilder av stämningar och relationer, som är av värde.

Det är möjligt att dra nytta av existerande litteratur. Det främsta bakgrundsmaterialet är storverket Den svenska pressens historia, volymerna III och IV (2001 och 2002), som omfattar perioderna 1897–1945 respektive tiden efter 1945. Verket är för övrigt till stor del bekostat av Carl-Olof och Jenz Hamrins stiftelse, som tillkom 1986.

Redan 1989 utkom Josef Rydéns När bio var synd i Jönköping. Studie av Jönköpings-Posten 1935–1970. Studien gäller ett viktigt ämne, sekulariseringen av tidningsstoffet.

Ett stort verk kom 2009, Ledarskap i framgångsrika tidningsföretag. Redaktörer är Monica Djerf-Pierre och Lennart Weibull. De tidningar som behandlas är Borås Tidning, Nya Wermlands-Tidningen, Sundsvalls Tidning, Barometern och Jönköpings-Posten. Tidsperioden är lång, från 1826 till 2005. För den period som jag här intresserar mig för innebär det att både Carl-Olof Hamrin och Yngve Hamrin ges uppmärksamhet.

Nyligen har utkommit Ett tidningshus i Jönköping. Ursprung, tillkomst, framväxt 1861–2008 (2010) av Peter Sandberg. I boken står företagets ekonomiska utveckling och strategiska beslut i centrum. Innehållet i tidningen berörs inte mycket.

Carl-Olof och Jenz Hamrins stiftelse har fått sin historia skriven av Karl Erik Gustafsson. Även om stiftelsen är av sent datum ges i historiken bakgrundsskildringar som är av värde för denna framställning.

När det gäller fakta som valresultat i riket och regeringsbildning hänvisas till Sverige efter 1900. En modern politisk historia av Stig Hadenius, Björn Molin och Hans Wieslander.

Annons

Den föreliggande boken skildrar en lång tidsperiod, 1934–1970. Den omfattar förkrigstid, andra världskriget, tidig efterkrigstid med kalla kriget och så småningom det bråkiga 1960-talet med sekularisering och ny vänsterrörelse. Ett mått på tidsperiodens längd är att det förekom 18 politiska val, till riksdagens andra kammare och till kommunala församlingar.

Min ambition är att låta kronologin och tidsandan klart framträda. Kronologin ger en grundstomme: förkrigstiden, krigsåren, den första efterkrigstiden (till 1950), 1951–1955, 1956–1960, 1961–1965 och slutligen 1966–1970. Det kan tyckas att denna indelning, huvudsakligen i femårsperioder, är väl mekanisk, men indelningen beror på att utvecklingen skildras ur så många aspekter. Hade bara tidningsförhållandena skildrats eller bara inställningen till utrikes händelser etcetera, hade indelningen blivit en annan. Nu krävs en indelning som skall passa samtliga aspekter.

Inom varje tidsperiod börjar jag med vad som hände med tidningen och koncernen, inklusive meningsbrytningar mellan de närmast berörda. Därefter undersöker jag hur Jönköpings-Posten beskriver de stora utrikeshändelserna. På motsvarande sätt behandlar jag JP och det inrikespolitiska skeendet. Därefter följer analyser av ställningstaganden i religiösa, kyrkopolitiska och moraliska frågor. Under lång tid spelade Moralisk upprustning, MRA, en stor roll. Det innebär att inställningen till denna rörelse under vissa perioder behandlas i särskilda avsnitt. Genomgående får tidningens kulturbevakning uppmärksamhet. Det gäller också – fast i mindre utsträckning – bevakningen av sporten. Något sägs också om lokalsamhällets spegling i Jönköpings-Posten.

Jönköpings-Posten var marknadsledande i bygden, så ett studium av tidningen säger mycket om de opinioner som förmedlades till Jönköping med omland. En del vet man på förhand. JP var en folkpartitidning med kristlig karaktär. Men dels är det av intresse att studera opinionsbildning av ett sådant organ, dels hade tidningen en särskild stil, som på flera sätt skilde den från andra i samma kategori. Åsikterna i tidningen bör inte i första hand sättas i relation till dominerande åsikter i dag utan till åsiktsmönster under den skildrade tiden. Därför tecknas samtida åsikter i Sverige rörande utrikes händelser, inrikes politik, kulturliv och inte minst kristlig opinionsbildning.

Ambitionen är således att spegla tiden 1935–1970 och göra det ur ett kristligt Jönköpingsperspektiv. Samtidigt ges en skildring av svenska debattämnen och svensk debattkultur under denna period. Här finns delvis en parallell i idéhistorikern Anders Frenanders Debattens vågor. Om politisk-ideologiska frågor i efterkrigstidens svenska kulturdebatt. Dock är Frenanders tidsavsnitt ett annat, och han tar upp andra debattfrågor.

Förkrigstiden

Ny ledning. Familjebildningar

Halls bolag, som ägde Jönköpings-Posten, hade en stark förankring  i Svenska alliansmissionen. Det gällde i hög grad chefen själv, Josef Hamrin. I bolagsstyrelsen satt vidare ända sedan 1910 överläraren Karl Emil Johansson, studentkamrat till Josef Hamrin och aktiv i Alliansmissionen. Av stor betydelse under en lång följd av år var Fritz Hägg, som kom in som suppleant i Halls bolags styrelse 1922 och blev ordinarie ledamot 1925. Han tillhörde de ledande i Alliansmissionen och var ordförande där 1948–1963. Anders Hultman var suppleant i Halls styrelse från 1925 och blev ordinarie 1934. Han var pastor i Alliansmissionen. Botvid Johansson tillhörde också veteranerna i styrelsen, där han hade kommit in 1925, Han var redaktör för Huskvarna-Posten, som var en avläggare till Jönköpings-Posten, och han blev annonschef på JP.

Josefs och Bedas son Carl-Olof Hamrin hade blivit suppleant i bolagsstyrelsen 1931 och blev ordinarie där 1934, alltså medan fadern ännu levde och var aktiv. 1934 är det år då folkpartiet bildades och då Jönköpings läns valmansförening gick upp i det nya partiet. Det kom att innebära att Halls bolags anknytning till Alliansmissionen kompletterades med en anknytning till folkpartiet. In i styrelsen kom G. O. Gerdner, direktör och aktiv missionsförbundare. Han hade tidigare varit en ledande gestalt inom det frisinnade partiet och en tillskyndare av Jönköpings Läns Tidning . Han kom att bli synnerligen aktiv för folkpartiet både i Jönköpings stad och i landstinget. Ny i styrelsen var också Eskil Albertsson, lantbrukare och landstingsman. Han var ordförande för folkpartiet i Jönköpings län och kom att sitta i riksdagens första kammare åren 1937–1947. Även Efraim Palmqvist kom in i bolagsstyrelsen 1934. Han var redaktör för Trosvittnet och var sålunda aktiv för Alliansmissionen. Han blev ledamot av stadsfullmäktige för folkpartiet. En särskilt viktig kommunal insats för folkpartiet gjorde Carl A. Estberg, också ny i Halls styrelse 1934. Han blev så småningom ordförande i Jönköpings stads drätselkammare, alltså motsvarigheten till senare tiders kommunstyrelse. Ytterligare en nykomling i Halls styrelse 1934 var boktryckaren G. O. Lundgren.1

Sådan var situationen då fadern, Josef, dog i början av december 1934. Josef hade haft majoriteten av aktier inom Halls bolag. De fördelades nu på änkan Beda Hamrin och de sex barnen. En annan förhållandevis stor aktieägare var Fritz Hägg. I första hand var det denna krets som skulle bestämma hur uppgifterna skulle fördelas i arvet efter fadern.

Under Josef Hamrins tid hade varje sammanträde med Halls bolags styrelse inletts med bibelläsning och bön. Så blev det också i fortsättningen under de närmaste decennierna. Den 11 december ledde vice ordföranden K. E. Johansson styrelsesammanträdet. Han talade om Josef Hamrins timade frånfälle och hoppades att de nya männen skulle verka i hans anda. Så läste han ett avsnitt ur Uppenbarelsebokens kapitel 21 och nedbad Guds välsignelse över dagens viktiga sammanträde. Därefter redogjorde ordföranden för familjen Hamrins önskemål beträffande bolagets skötsel för den närmaste framtiden. Därvid hade man tänkt sig att Carl-Olof Hamrin skulle efterträda sin far i egenskap av ansvarig utgivare av Jönköpings-Posten, Värnamo-Bladet och Nya Värnamo-Tidningen och att Fritz Hägg skulle bli ansvarig utgivare av Svenska Posten och Julfrid. Ansvaret för bolagets ledning skulle delas mellan Carl-Olof Hamrin och Fritz Hägg.

Fru Beda Hamrin anförde under sammanträdet att maken kände ansvaret för bolaget som ett heligt arv. Carl-Olof Hamrin instämde i vad modern sagt och framhöll att han ville förvalta arvet »under heligt ansvar«.

Bolagsstyrelsen beslöt i enlighet med familjen Hamrins önskemål, varefter sammanträdet avslutades med bön av förre kantorn J. F. Johnsson. Till Halls bolagsstyrelses marssammanträde 1935 inkom en skrivelse från barnen Hamrin med hemställan om en årlig pension på 5 000 kronor till modern Beda. Hon skulle då också vara rådgivare åt bolaget.

Fortsättning följer...