I Sverige är Gabriele D'Annunzio ett relativt okänt namn (även om Göran Hägg skrev om honom i sin sista bok). I Italien däremot vet alla vem han är. I början av 1900-talet var D'Annunzio Europas främsta - och mest omskvallrade - kulturpersonlighet.

Magnus Bärtås

Magnus Bärtås föddes i Jönköping 1962 och växte upp i Småland, bland annat i Ljungby.

..

Magnus Bärtås

Magnus Bärtås föddes i Jönköping 1962 och växte upp i Småland, bland annat i Ljungby.

Han är en internationellt uppmärksammad konstnär som bland annat deltagit på Venedigbiennalen. Sedan 2008 är han professor i fri konst på Konstfack i Stockholm.

Magnus Bärtås har tillsammans med musikdramatikern Fredrik Ekman skrivit flera böcker. De nominerades till Augustpriset för "Alla monster måste dö - gruppresa till Nordkorea" (2011).

Andra böcker av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman:

"Yezidier - en reseessä" (2014)

"Innanför cirkeln - en resa bland yezidier, damanhurianer och swedenborgare" (2005)

"Orienterarsjukan och andra berättelser" (2001)

Han avgudades för sina romaner och sin poesi, men han har gått till historien för "äventyret i Fiume", den bisarra kuppen där kuststaden utropades till fristat.

Smålandsbördige Magnus Bärtås har tillsammans med Fredrik Ekman skrivit en mångfacetterad bok om denne märkliga man. I ett avseende är det en traditionell biografi över D'Annunzio, men det handlar lika mycket om fascismens genombrott i Italien. Bärtås och Ekman går pedagogiskt till väga för att visa hur D'Annunzio banade vägen för Mussolini som tog stora intryck av diktarens liv och verk.

Nationalism är en bräcklig konstruktion och på D'Annunzios tid var nationalstaten Italien ännu ett ganska nytt påfund. Rom hade nyligen blivit huvudstad och kungariket var splittrat i olika regioner. För D'Annunzio, som var estet ut i fingerspetsarna, var Italien "skönhetens vagga", och han uppfylldes av nationalistiska känslor för ett land med kraft och styrka.

Året var 1919. D'Annunzio bestämde sig för att gå från ord till handling. Iklädd uniform tågade han in i lilla Fiume, nuvarande Rijeka i Kroatien, och annekterade staden för Italiens räkning.

Under marschen anslöt svartklädda arditimän och två tusen supportrar - Santa Teppa, den heliga mobben. Medan stadens slaver flydde staden hyllades D'Annunzios följe vid Dantetorget av den italiensktalande delen av befolkningen. De kastade blommor vid D'Annunzios fötter och kysste hans händer.

Om boken

"Bebådaren: Gabriele D'Annunzio och fascismens födelse"

Magnus Bärtås och Fredrik Ekman..

Om boken

"Bebådaren: Gabriele D'Annunzio och fascismens födelse"

Magnus Bärtås och Fredrik Ekman

Albert Bonniers Förlag

Annons

Han utropade staden Fiume till en fristat, där D'Annunzio själv fungerade som poet-diktator med vetorätt till alla politiska beslut. Det dröjde inte länge innan förtrycket och censuren tog över. Oliktänkande torterades under förödmjukande former.

D'Annunzio härskade i staden med hjälp av flammande tal och en stor uppsättning ritualer och symboler. Han fick bland annat sina följare att göra "den romerska hälsningen" med höjd, utsträckt hand (något han lånade från filmen "Cabiria").

Politik är ett skådespel, det har vissa förstått att utnyttja bättre än andra - då som nu. För D'Annunzio var kuppen lika mycket ett konstnärligt manifest som en politisk aktion. I hans ögon var viljan till makt en vacker princip. Liksom för den unge Mussolini som uppmärksamt följde händelserna i Fiume och lät sig inspireras. Flera av D'Annunzios medarbetare blev senare ledande fascister under Mussolinis ledning.

"Bebådaren" är en underhållande och synnerligen läsvärd skildring av D'Annunzios öden och äventyr. Han var en passionerad man som helt tycks ha saknat spärrar - ett idealiskt ämne för en biografi.

Vår huvudperson är i flera avseenden en löjlig figur: en uppblåst, skrytsam narcissist. D'Annunzio lever på sitt rykte som dandy och är hopplöst fåfäng. Han spenderar groteska belopp på parfym, kläder och vinthundar, även när han saknar inkomster, och kärleksaffärerna avlöser varandra utan hänsyn till andras känslor.

Som författare beskrivs han som både otidsenlig och osjälvständig. D'Annunzio är dock inte någon som bör underskattas. Han tycks ha haft en märkvärdig förmåga att göra intryck på andra, både under sin livstid och långt senare.

D'Annunzios roll för den italienska fascismen är omdiskuterad, men författarna till "Bebådaren" väljer att framställa honom som en tydlig källa till inspiration. Det är ett komplext sammanhang som får den fascistiska rörelsen att växa fram i hans fotspår.

Biografin bidrar inte med någon ny forskning, men den ramas in av avsnitt där "vi" - författarna Bärtås och Ekman - reser i Rom och Rijeka. De möter unga nyfascister som hyllar D'Annunzio som en hjälte och förebild. Resonemangen känns igen från främlingsfientliga rörelser överallt: det upplevda hoten mot den egna kulturen, och tron att endast det egna partiet står för motstånd i en tid av sammanbrott och förfall.

"Bebådaren" är överhuvudtaget en rik bok med många trådar som leder till vår samtid. Den bjuder på fantastiska berättelser, både om den excentriske D'Annunzio och om fascismens historia. Den känns dessutom brännande aktuell.