Bussen rullar fram till gaten.

Jag öppnar mitt förarfönster och trycker på knappen för att öppna gatedörren.

Gaten öppnas.

Dörren till bussen öppnas.

Ni kliver på.

Jag sitter där med ett leende för att jag har längtat efter att få köra just denna turen igen.

Hej.

Hallå.

Tjena.

Hejsan.

Lite variation måste det bli på mina hälsningsfraser.

Vet ni vad det bästa är?

Varenda en av er både ler och hälsar tillbaka.

Sedan rullar vi iväg.

Förhoppningsvis har extrabussen som ska åka före mig redan avgått från Rådhusparken. Efter det brukar det vara raka vägen till Gränna via motorvägen.

Tillsammans får vi njuta av en utsikt bestående av Vättern. Jag får utöver det njuta av att köra om lastbilar som kör långsammare än jag. Förhoppningsvis märker ni knappt ens av att jag byter fil.

2 kilometer kvar till Gyllene Uttern.

Vi dundrar över bron som det fixades med i höstas så vi fick köra över till motsatt sida av motorvägen. Jag stänger av farthållaren och vi rullar mot avfarten där jag får trycka lätt på gasen för att bussen ska orka hela vägen upp.

Ni kliver av på diverse hållplatser.

Ni som kliver av i fram tackar och säger hejdå.

Någon av er i bak vinkar hejdå.

Bussen rullar nedför backen mot hamnen.

Bromsen trycks ner den sista biten och bussen stannar.

Handbromsen dras åt, dörrarna öppnas och det fåtal av er som är kvar kliver av.

Vet ni vad det värsta är?

Annons

När just du inte åker med varje gång.

”Undrar om det hänt någonting?”

Med stor sannolikhet mår ni bra men man hinner tänka en och annan tanke när ens stammisar inte är med på bussen.

Så ni ska veta att jag längtar efter just den tjänsten som låter mig avgå som linje 122 klockan 16.25 från Jönköping Resecentrum.

För då får jag köra just er.

Tack för att ni åker med linje 122 och alltid är så goa.

Jag menar... det är inte ofta man får en resenär som kliver på med en kartong full med ägg.

Om jag körde extra försiktigt för att varje ägg skulle överleva just den dagen?

Ohja!

Tills nästa gång vi ses får ni ha det riktigt gött!

Marko