Vad skulle hända om jag på Länsmuseet gick fram till besökare, låt säga skolungdomar, och plötsligt visade långfingret?

We have a dream

I fotoprojektet ”We have a dream” porträtterar Albert Wiking och Oscar Edlund kända pers..

We have a dream

I fotoprojektet ”We have a dream” porträtterar Albert Wiking och Oscar Edlund kända personer som Nelson Mandela, Dalai lama, Malala och Zara Larsson. Det är människor som går mot strömmen och som på olika sätt arbetar för något som de ser som en bättre värld – ofta har de betalat ett högt pris för sitt engagemang. På Jönköpings läns museum visas ett sextiotal av bilderna med tillhörande berättande texter.

Jag förmodar att jag skulle bli ombedd att lämna byggnaden. Kanske skulle jag även ställas till svars för min handling; förargelseväckande beteende eller något liknande. Mitt politiska uppdrag skulle jag med största sannolikhet få lämna.

Efter denna inledande frågeställning vill jag kommunicera två saker innan jag kommer till mitt egentliga ärende:

1) På Länsmuseet visas just nu en utställning: "We Have a Dream". Fantastiska bilder med tillhörande texter som berör på djupet. Den visas fram till mitten av januari. Snabba på att se den!

2) Jag kommer i och med detta inlägg, av vissa, utmålas som en moralist. Detta räknar jag med. Samtidigt har #metoo-rörelsen satt igång tankeprocesser hos många gällande gränsdragningar, felaktigt beteende, samsyn med mera, vilket i sig är välkommet.

Till saken.

I sin marknadsföring av ovan nämnda utställning har Länsmuseet valt att sätta upp en stor fasadvepa. På denna återfinner vi en av våra stora stjärnor, Zara Larsson, som visar långfingret. Innebörden av att visa långfingret är solklar: ”Fuck You!” (eller översatt till ren svenska: ”Knulla dig!”).

Gestens bakgrund förklaras inte på fasadvepan, vilket jag naturligtvis förstår är en omöjlig uppgift. I stället är det bara detta långfinger – rakt i betraktarens ansikte – samt några rader med information om utställningens namn och datum när den visas.

Annons

Vilka är då betraktarna? Jo, det är alla som åker förbi Länsmuseet med buss. Jag skulle uppskatta att några tusen elever dagligen (måndag-fredag) passerar Länsmuseet till/från skolan och som därmed, utan att kunna värja sig, får långfingret av Zara Larsson.

I samtal med ledningen för museet har jag fått förklarat för mig hur man har landat i den här bilden; att den huvudsakliga målgruppen är gymnasieungdomar. Därvid kan jag förstå bildvalet; en mjuk bild med Jesse Jackson är ju i jämförelse med en laddad bild av Zara Larsson… ingenting. Om man vill få dit gymnasieungdomar. Bilden är vald med omsorg. Den provocerar och gör sitt jobb, det vill säga drar besökare till utställningen (vilket jag nu också bidrar till genom att skriva om den – det bjuder jag gärna på). Problemet är bara att bilden med fingret är en del av det offentliga rummet.

Och just därför är bildvalet så fel!

Den ”oförklarade” bilden med Zara Larsson, ger inte bara en missvisande bild av utställningen och dess generella budskap. Den gör även alla Jönköpings pedagoger och övrig personal i förskola, skola, fritidshem och fritidsgårdar en otjänst, som dagligen för kampen mot kränkande budskap.

Ett finger i skolan är inte OK, men här säger plötsligt vuxenvärlden - dessutom från det kulturella finrummet - att det är det visst. Våra skolor lyfter hela tiden regler, som personal och elever processat fram och kommit överens om, och som tydligt tar avstånd från det ett långfinger förmedlar. Om det är OK för självaste Zara Larsson blir det svårt att hävda något annat för en förpubertal femteklassare.

Jag vill hävda att Länsmuseet genom detta bildval gör sig skyldiga till ett onödigt normaliserande av ett vulgärt och nervärderande uttryckssätt och i och med detta sänder mixed signals till Jönköpings barn och ungdomar. Hos dessa ska det aldrig finnas någon tvekan om det är rätt eller fel att visa någon fingret.

Väljer man att besöka Länsmuseet och denna utställning kommer man att möta många starka bilder, utöver Zara Larsson och hennes finger. Där möter man också förklarande texter som hör bilderna till; ett underlag till både reflektion och diskussion. Betonas bör också att ett besök på Länsmuseet är frivilligt. Den unge personen som sitter på bussen och får Zaras långfinger kastat i ansiktet kommer inte undan. Uppenbarligen behövs det vuxna i (det offentliga) rummet; vuxna som betänker vilka konsekvenser en bild som den här medför när den hängs för alla att se.

Detta inlägg kan tyckas trivialt och onödigt. Varför inte bara låta en sådan här sak passera? Visst är det så att våra barn och ungdomar möter både värre och fulare saker på nätet än ett långfinger. För att inte tala om alla dessa halvnakna människor, med ”perfekta kroppar”, på reklampelare överallt… Men någonstans känner jag, speciellt i kölvattnet av #metoo, att det ändå är läge att sätta ner foten och reagera.

Vi har ett gemensamt ansvar för att lyfta värderingsdebatten, något även Kungen berörde i sitt jultal: ”Hur behandlar vi varandra med respekt? Hur visar vi varandra hänsyn? Hur stärker vi ansvarstagande och civilkurage? Det är frågor som alltid varit viktiga.”

Med detta inlägg vill jag göra en markering och med all tydlighet lyfta vikten av att ALLA bör betänka vilka signaler VI sänder i det offentliga rummet. Här tycker jag att Länsmuseet hamnat fel.

Carl Cunningham (KD)

1:e vice ordförande i Barn- och utbildningsnämnden Jönköping