Riksidrottsförbundet måste rösta ja till vår medlemsansökan.

Det mixade landslaget i cheerleading, Team Sweden
Foto: Katrin Chieux

I hela mitt liv – både yrkes- och idrottsmässigt – har jag arbetat med unga kvinnor. Lika länge har deras behov och intressen ifrågasatts och nedprioriterats. Historien upprepar sig på idag om Riksidrottsförbundet (RF) röstar nej till Svenska Cheerleadingförbundets (SCF) medlemsansökan.

Cheerleading är en av de snabbast växande idrotterna i Sverige, med aktiva cheerleadingföreningar från Kalix i norr till Malmö i söder. På bara tre år har antalet utövare mer än fördubblats. Framför allt engageras flickor i tonåren, en grupp många andra idrotter har svårt att nå ut till och behålla.

Ett medlemskap i RF skulle ge SCF samma förutsättningar som andra idrottsförbund, och möjliggöra för svensk cheerleading att fortsätta växa och utvecklas. Idag köar hundratals – både tjejer och killar – över hela Sverige för att få börja med cheerleading, men vi har inte medlen att ta emot dem. Trots det vill inte Riksidrottsstyrelsen godkänna SCF:s ansökan. Riksidrottsstyrelsen anser istället att cheerleading bör vara en del av Gymnastikförbundet. Det är ungefär som att säga att Basketbollförbundet borde bli en del av Handbollsförbundet, då redskapen och utförandet har vissa likheter.

Att skicka våra köande barn och ungdomar till Gymnastikförbundet, istället för att själva få hjälp med att ta emot dem, är att säga åt dem att välja en annan sport. På vilket sätt är detta rättvist?

Annons

Det finns ett visst inslag av akrobatik i cheerleading. Men det är inte vad idrotten främst bygger på. Att engagera är det centrala för cheerleading, som bygger på samspel med publiken, kreativitet och laganda. Utövandet tar stöd i tekniska moment som pyramider, ramsor och effektfulla rörelser.

Även internationellt uppvisar svensk cheerleading bra prestationer. För några veckor sedan tog Sverige sitt första VM-guld någonsin. Ett medlemskap i Riksidrottsförbundet skulle innebära både ett erkännande för sporten, men också skapa mer jämlika förutsättningar. Vi vill liksom andra idrottsförbund kunna få del av stöd till bland annat utbildningar och landslag, för att bara nämna några skäl.

Vårt svenska juniorlandslag som vann VM-guldet var tvungna att, på eget bevåg, dra in över en halv miljon kronor i sponsorer för att ens kunna ta sig till VM. Detta lyckades tack vare ett enormt – och nödvändigt – engagemang hos tränare, aktiva och framför allt föräldrar. Kanske klarar de inte av den utmaningen igen. Eller hur gör vi med våra seniorer som inte har lika investerade föräldrar? Om SCF inte får möjligheten att bidra med ekonomiskt stöd kommer det leda till färre eller inga svenska deltagare på EM och VM. Därmed inga medaljer, som vi så uppenbart har kapaciteten för.

Internationellt är cheerleading erkänt som idrott. Cheerleading har även fått ett provisoriskt erkännande från Internationella olympiska kommittén, och är invalda i Sport Accord.

Cheerleadingförbundet uppfyller alla sifferkrav för att få bli ett specialidrottsförbund. Vi har funnits i över 20 år och består av cirka 11 000 utövare fördelade över 55 medlemsföreningar. Kraven för medlemskap är att förbundet har 1 500 medlemmar och minst 25 medlemsföreningar. Utifrån Riksidrottsförbundets krav räknas SCF redan som ett stort förbund.

Det är dags för idrottsrörelsen att erkänna oss och alla våra cheerleaders. Ett medlemskap i Riksidrottsförbundet skulle både vara ett erkännande för oss som idrott och möjliggöra för cheerleading fortsätta utvecklas på samma villkor som alla andra sporter och nå ut till ännu fler

Karolina Olovsson

Förbundskapten Svenska landslagen i cheerleading