SVERIGE HAR under lång tid varit styrt av Socialdemokraterna.

I många valrörelser har konflikten mellan vänster och höger gått ut på följande: Vänstern har lovat allt till alla och finansierat detta med hjälp av skattehöjningar som enligt dem själva inte drabbar någon.

Högern har lovat skattesänkningar och finansierat detta genom att skära ned i verksamheter som är överflödiga eller ineffektiva.

DE FLESTA gånger har allt-till-alla-linjen vunnit.

En del av förklaringen är förmodligen att Sverige har varit ett land där grundläggande politiska behov har varit tillfredsställda.

Skolan, polisen och sjukvården har fungerat förhållandevis väl. Detta är politiskt styrda verksamheter som människor är beroende av i sitt dagliga liv.

När dessa fungerar som de ska har människor - politiskt sett - råd att fundera över andra problem i samhället som politiken skulle kunna hjälpa till att lösa.

Det är i sådana politiska klimat som förslag som kvotering och köttskatt kan göra succé.

DET POLITISKA klimatet i Sverige har nu förändrats.

Den till skattekassan inbetalande medelklassen får inte längre vad den betalar för.

Föräldrar upplever att deras barn inte lär sig det de ska i skolan, brottsoffer upplever att polisen lägger ner anmälningar om bostadsinbrott trots säkrad bevisning och gravida kvinnor oroar sig över att inte längre kunna föda säkert i den pågående BB-krisen.

Samtidigt är Sveriges skattetryck bland världens högsta.

DET ÄR DAGS för partierna att prata om politiska prioriteringar.

Nu kan högern med gott självförtroende berätta vilka skattefinansierade verksamheter som Sverige inte längre har råd med om vi ska kunna säkerställa att den politiska kärnverksamheten fungerar.

Extravaganserna måste bort och välfärdens kärna prioriteras.

Väl formulerad och genomtänkt kan den konfliktlinjen från höger mot Socialdemokraterna vara den höger-vänster-konflikt som svensk politik skulle må bra av.

Med Sverigedemokraternas intåg och etablering i Sveriges riksdag har Socialdemokraterna och Moderaterna tappat det de traditionellt sett är bäst på – att tävla mot varandra.

SOCIALDEMOKRATERNA verkar nu vilja göra vinster i välfärden till den dominerande politiska konflikten mot Allianspartierna. Givetvis är det en fråga som det ska stridas om.

Men även om Alliansen kommer att vinna slaget om vinsterna (eftersom det finns en majoritet i riksdagen för vinster i välfärden), så är risken stor att man förlorar kriget.

Många väljarundersökningar visar en knapp majoritet bland väljarna för att begränsa vinsterna.

Konflikten om vinster i välfärden måste därför göras till en del av en större konflikt. Nämligen den om prioriteringar och hur politiken kan säkerställa att välfärdens kärna fungerar.

För den som vågar ta den konflikten finns det stora vinster att hämta – och det inte bara i välfärdsfrågan.