”Vi kommer gå till val på det, så fajten går vidare”, bedyrade statsminister Stefan Löfven (S) i Aktuellt-duellen med Jimmie Åkesson (SD) nyligen.

Det handlar om det famösa lagförslaget om begränsning (läs: förbud) av vinster i välfärden som riksdagen röstar om den 7 juni. Löfven vet att regeringens proposition inte kommer att gå igenom. Ändå läggs den fram, i strid med gängse parlamentspraxis; om regeringen på förhand inser att ett förslag kommer att fällas, avstår man.

Men Löfven måste beveka Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt som har lyckats baxa en totalsocialistisk idé ända till riksdagens bord. Totalsocialistisk därför att förslaget är det mest ingripande i den enskilda äganderätten och fria företagsamheten som Sverige har sett sedan löntagarfonderna – detta 70-talistiska kollektivistkoncept som enligt LO skulle ge mer ”företagsdemokrati”.

Det är så ingripande därför att staten tar sig rätt att bestämma hur privata företag ordnar sina räkenskaper, konkret vad som ska få stå på sista raden. Det är detta, ytterst, vad 7 juni-beslutet handlar om – principen om näringsfrihet.

Det finns flera legitima skäl att begränsa äganderätten. Skatt är ett sådant skäl – ett medborgarnas och företagens tvångsbidrag till det allmänna så att stat och kommun kan lösa sina uppgifter. Vi kan förvisso diskutera skattenivåer, men principen är de flesta ändå överens om.

Annons

Förslaget utgör i praktiken inte blott en begränsning, utan ett förbud då många välfärdsbolag inte kommer att överleva när marginalerna kraftigt begränsas. Därmed är det av definitiv betydelse för hela näringslivet. Vilken bransch står näst på tur att få konfiskatoriska påbud från statsmakten?

Förslaget är också en symbol för den företags- och näringslivsfientliga politik och retorik som regeringen Löfven har demonstrerat under mandatperioden.

Ta bara 3:12- förslaget (politik), som lyckligtvis drogs tillbaka. Det var skattehöjningar på mindre, ägarledda företag, just de företag som är kritiska för framväxten av fler arbetstillfällen, eftersom vi vet att 80 procent av alla jobb genereras i små och medelstora bolag. Eller Magdalena Anderssons (S) föraktfulla prat om att företagare hänger på Stureplan (retorik).

I det perspektivet bör man kanske inte vara så förvånad över att regeringen ångar på med sitt vinstförbud i välfärden. Det är likväl något som högst sannolikt inte skulle ha kommit till stånd om Löfven inte hade behövt vara beroende av Sjöstedt.

Att han ändå i Aktuellt-duellen betonar att ”fajten går vidare” får ses som valtaktik. Socialdemokraterna vill få bort migrationsfrågan från debatten för att i stället fokusera på välfärdskonflikten mellan höger och vänster. Vad passar då bättre än att fortsätta tjata om välfärdsvinster fram till den 9 september, och vad är väl då ett riksdagsnederlag?

Återstår att se om den strategin gagnar S. Att den inte gagnar alla de människor som frivilligt har valt tjänster från fristående välfärdsaktörer står redan klart.