I förra veckan presenterade jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) två beslut inför budgetpropositionen.

Det första beskedet innebär att regeringen ska inrätta ytterligare en myndighet utöver de 338 vi redan har, nämligen Jämställdhetsmyndigheten.

Det andra beskedet är att regeringen kommer satsa mer pengar för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Innan presskonferensen pågått i en minut hade hon hunnit presentera de båda besluten och förklarat att detta hör ihop för den feministiska regeringen.

Det är lite det här som är problemet med feministisk jämställdhetssyn. Oavsett vad frågeställningen gäller ser man bara problemen ur ett kvinnligt perspektiv. Men problemet med våld i nära relation är inte ett enkelriktat problem.

En studie vid Göteborgs universitet har visat att relationsvåldet är ungefär lika vanligt oavsett om det är en man eller kvinna som är förövaren eller offret. Det som skiljer är vilken typ av våld som används.

En annan viktig skillnad är hur samhället ser på förövaren och offer beroende på vilket kön de har. Medan ett kvinnligt offer får stöd och hjälp av jourer, socialtjänst och polis har ett manligt offer ingenstans att vända sig. Mentaliteten är att ”det får en man tåla”.

När kvinnan är förövaren frågar sig dessutom alla vad han har gjort för att förtjäna det. Det kanske inte är avsikten, men en våldsutsatt man känner sig mindre värd, maktlös och utfryst från samhället. Det bristande stödet från samhället förstärker våldet som mannen utsätts för.

I Sverige finns det en mansjour som tar emot våldsutsatta män, Akillesjouren i Sollentuna. Övriga mansjourer tar emot de män som slår en kvinna. Det är först då en man kan få hjälp, men då är det redan för sent.

Åsa Regnér nämner under sin presskonferens att det är viktigt att förebygga mäns våld mot kvinnor. Jag kan bara hålla med, allt relationsvåld måste förebyggas.

Men för att lyckas är det viktigt att även den våldsutsatta mannen har möjlighet att få stöd och hjälp från samhället och få skyddat boende för sig och sina barn. Genom det förebygger man att mannen till slut blir en tickande bomb som gör sin kvinna illa eller i värsta fall dödar henne.

Kvinno- och tjejjourerna har idag möjlighet att söka över 100 miljoner i statligt ekonomiskt stöd för sin verksamhet. Till det kommer bidrag från kommunerna och nu ytterligare en satsning med 100 miljoner per år i fyra år, totalt 400 miljoner.

Samtidigt finns inte en krona i statligt ekonomiskt stöd för att våldsutsatta män ska få hjälp och stöttning.

Menar regeringen allvar med både jämställdhetsmyndighet och att förebygga och bekämpa relationsvåld hade de 400 miljonerna istället behövt gå till att bygga upp mansjourer som kan ta hand om våldsutsatta män och deras barn samt arbetat med att ta fram en strategi för hur man ska förebygga och bekämpa att kvinnor gör sina män illa.

Men nu är regeringen feministisk och därför kommer Jämställdhetsmyndighetens viktigaste uppgift bli att bevaka kvinnors intressen ur ett feministiskt perspektiv.

Jag kan bara konstatera att för oss som ser helheten och eftersträvar sann jämställdhet var Jämställdhetsmyndigheten dödsdömd redan en minut in på Åsa Regnérs presskonferens.

RIP, Jämställdhetsmyndigheten.

Hanns Boris (KD)

Ersättare Jönköpings kommunfullmäktige