Mitt motto för engagemang i politiken har varit "Du har inte rätt att klaga om du inte försöker förändra det du tycker är fel!"

Det har jag kämpat med, men har nu kommit till vägs ende med det försöket i partiet. Att få förmånen att arbeta med politik är spännande och mycket lärorikt, men det måste också få vara roligt. Att också känna en gemenskap för att arbeta mot ett gemensamt mål som gynnar alla medlemmar och väljare. Även om man inte alltid kan få som man vill, måste vi respektera och lita på varandra. Vi ska vara ärliga och uppriktiga samt kunna skilja på sak och person. Den senaste mandatperioden, både på riksnivå men framför allt på kommunal nivå i Jönköping, har för mig varit förfärlig ur ett kvinnoperspektiv.

På riksnivå fick Anna Kinberg Batra klä skott och kritiserades för att vara otydlig och med dåligt ledarskap. Samma sak hände i Jönköping. Vilka är det som styr och ställer och inte ser kompetenta kvinnor som en tillgång utan som en belastning i partiet? På riksnivå missade man chansen att för första gången i Sveriges historia bli det första politiska parti som tillsatte en kvinnlig statsminister – Tänkte inte på det! Tänk om partiföreträdare hade respekterat demokratiskt fattade beslut och ställt upp och stöttat i stället för att kritisera och slå ner våra kvinnliga företrädare och delat med sig av sitt ledarskap, om man nu är världsmästare på det.

Annons

I Jönköping har man lyckats med konststycket att partiet nästa mandatperiod kommer att representeras i kommunfullmäktige av enbart 3 kvinnor. Visserligen är det bara en mindre än vid förra valet. Även om det endast fanns 14 kvinnor av 55 på listan, så placerades 4 kvinnor på första halvan upp till plats 28 det vill säga 14 procent och på andra halvan resterande 10 det vill säga 37 procent. Varför fördelade man inte jämnare? Möjligheten fanns att göra en jämnare fördelning, eller anses inte kvinnorna tillräckligt kompetenta? En annan fördelning av de första 20 platserna hade givit 60 procent män och 40 procent kvinnor. Det förslaget var man på nomineringsstämman den 24 februari inte intresserad av att ta del av. Länsförbundsstyrelsen har, enligt stadgarna, kunnat rätta till denna snedvridning, men valde att inte lägga sig i. Det kommer att ta lång tid för M i Jönköping att uppnå en jämn könsfördelning bland sina politiska företrädare.

Vän av ordning kan tycka att det är fel tajming att kasta in handduken när det saknas kvinnliga företrädare i partiet, men att få arbeta med politik är ett förtroendeuppdrag, vilket är något man förtjänar.

Det förutsätter att man även har förtroende bland sina partikamrater för åsikter och synpunkter och det måste också vara ett ömsesidigt förtroende. Finns inte det, är det dags att lämna.

På internationella kvinnodagen 2018

Lena Wahlgren