Nu när Storbritannien lämnar EU är det viktigt att regeringen engagerat och tydligt står upp för svenska intressen i utträdesförhandlingarna.

Därför är det anmärkningsvärt att regeringen har ställt sig vid sidlinjen som passiv åskådare när beslut som är avgörande för EU:s och Sveriges framtid ska mejslas fram.

Den framtida relationen mellan EU och Storbritannien kommer att sätta upp ramarna för Sveriges relation med Storbritannien på många områden.

Storbritannien är en av våra viktigaste handelspartners. Omkring 100 000 svenskar bor i Storbritannien och hundratals svenska företag är verksamma i landet.

Det säger sig självt att det är viktigt att britternas utträde blir ordnat och inte stänger dörren för fortsatt tätt samarbete mellan våra länder.

Men det är inget annat land än Sverige som kommer att föra vår talan. Tvärtom finns det medlemsstater som inte tycks ha något större intresse av fortsatt goda handelsrelationer med Storbritannien.

Brexit innebär också att vi går miste om vår kanske viktigaste samarbetspartner i EU gällande kampen för frihandel, minskad byråkrati, mer tillväxt och en integrerad inre marknad. Och inte minst har våra länder agerat gemensamt för att stå emot ytterligare maktöverföring till EU.

Som Moderaterna många gånger har påpekat för regeringen förutsätter inflytande i EU ofta ett snabbt fotarbete, inte minst i syfte att etablera och värna samarbeten i för Sverige viktiga frågor med medlemsstater som delar vårt intresse om ett konkurrenskraftigt Europa med begränsad makt för EU.

När jag har frågat regeringen om hur den agerar för att värna svenska intressen i britternas utträdesprocess och säkrar Sveriges inflytande, när vi går miste om vår kanske viktigaste allierade i EU-samarbetet, har dock regeringen sin vana trogen hänvisat till en utredning.

Självklart är det viktigt att utreda olika konsekvenser av brexit, men det duger inte som ursäkt för att inte agera här och nu.

Medan regeringen hänvisar till att den har tillsatt en utredning har redan regeringscheferna för Danmark, Irland och Nederländerna träffats för att lägga upp en gemensam strategi gällande britternas utträde och hur deras länder bör agera för att brexit inte ska skada deras länder mer än nödvändigt.

Det är precis sådana sammanhang Stefan Löfven borde prioritera att aktivt närvara vid. I stället är Löfven återigen passiv och verkar oförmögen att ta på sig ledartröjan.

Sverige är ett av de EU-länder som riskerar att drabbas hårdast av britternas utträde.

Dels genom kraftigt minskad handel om inte den frågan får en tillfredsställande lösning, dels genom minskat inflytande i EU om Sverige inte lyckas hitta nya samarbetspartners inom unionen.

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte tycks förmå att se vilka EU-frågor som är viktiga för Sverige och prioritera därefter.

Ulrika Karlsson (M)

Gruppledare, riksdagens EU-nämnd

EU