Eftersom jag under många år arbetat i Afrika, främst Sydafrika, har jag alltid fått höra att troféjakt är en viktig dela av artbevarande. Nu är det bevisat att så inte är fallet, utan en myt som skapades av trofejägarna för att legitimera sin jakt på hotade arter.

Men har vi svenska trofejägare eller har vi nu 2019 nått så långt att det tillhör det förgångna?

Bästa stället att se om detta händer i Sverige borde vara på Jaktmässan i Elmia. Den är Sveriges största jaktmässa med tiotusentals besökare varje dag.

Jag utgav mig för att vara troféjägare som ville döda några av de ”stora” i Afrika. ”De fem stora är ett samlingsnamn på fem afrikanska däggdjursarter som många safariresenärer hoppas lite extra på att få se och som är populära hos jägarna. De är elefant, noshörning , buffel, lejon och leopard.

Jag frågade den första resebyrån och uppgav att jag ville köpa ett lejon att döda. Det var inga som helst problem, frågan var om lejonet skulle vara vilt eller ett billigare. De billiga är i så kallad ”inhägnad jakt” (canned hunting) där man jagar ett lejon som kommer främst från turistindustrin i en inhägnad.

Man tar lejonungarna från sin mor tidigt och låter volontärer flaskmata dem i tron att de är med och gör nytta för lejonpopulationen. I verkligheten är det naturligtvis tvärtom. När dessa lejon sedan blir äldre säljs de till turistindustrin, så folk kan gå och få klappa samt ta någon selfie med dem. Detta gäller i princip alla stora katter.

Annons

När de sedan börjar bli könsmogna och farliga för turisterna säljs de vidare till jaktindustrin för att bli skjutna. När jägaren sedan lyckat döda lejonen och tagit skinnet som trofé säljs benen vidare till Asien för traditionell medicin.

Ett sådant lejon var inga problem och kostnaden var runt 150 000 kronor. Men detta berodde på hur lejonet såg ut, ju större och vackrare desto dyrare. Man kunde få bilder och välja ut det lejon man ville döda.

Vilda lejon var man tvungen att åka till Tanzania för att döda och då ökade priset avsevärt. Även här kunde man välja, priset låg då från 300 000 kr.

Så redan vid första samtalet kunde jag alltså få köpa ett av de utrotningshotade lejonen. Det kändes nästan surrealistiskt att vi inte kommit längre i vårt tankesätt 2019.

Jag gick sedan vidare och försökte med andra researrangörer med i princip samma resultat - när jag frågade om de andra stora så fick jag svaret ”De går att lösa”.

Enormt nerslagen och besviken fick jag inse att även Sverige har sin lilla grupp av troféjägare som är villiga att betala stora pengar för att få döda ett hotat djur.

Som tur är har vi känslan av att det är en väldigt liten grupp som tyvärr också svärtar ner hela jägarkåren. Det börjar bli dags för kåren att informera vad denna jakt innebär för populationerna och att få dem att avstå. Det är också viktigt att inse vad jakten innebär i djurlidande och historien bakåt för djuren.

Tom Svensson

Bevarandefotograf och ambassadör för World Animal Protection