- Va!! Var det ingen frukost med??? säger jag förvånat till min man samtidigt som jag innerst inne vet att det är så.

För det är ju jag som bokat hotellet. Då är det alltid något som fattas. Till exempel toalett på rummet, brandvarnare, sängkläder eller just frukost.

Jag som tyckte att jag var så noggrann och kollade allting? Läste Trip Advisor om trevliga boenden på södra Jylland och fick en bra magkänsla trots att fotona egentligen sa något annat. Den där magkänslan som man ofta rekommenderas följa stämmer sällan när det gäller mig.

För en semester kan ju bli på så många olika sätt. En vilsam rekreation med tid för återhämtning. En föreställningsvärld av lata dagar i en designad hängmatta med en trave böcker och svalkande drinkar. Ljumma vindar och svala tunikor i milda pastellfärger. Inget oväsen, inga höga röster. Bara ett soldisigt raster som mjukt bäddar in den stillsamma tillvaron. Det är så jag inbillar mig att alla andras semestrar är.

Eller så blir det som för de allra flesta. En gestaltning av vardagen, fast i annan miljö då verkligheten allt som oftast avviker från de planer man fantiserat ihop.

Annons

För samlivets konflikter förefaller så tydliga när man är lediga tillsammans och ska umgås mer än vad som är sunt. Istället för att ta det som det kommer blir semestern ofta en social markör som ängsligt ska visas upp och bedömas av andra.

Men vad är det då man kommer ihåg från sin egen barndoms semestrar? Jag minns inte en enda bra hotellfrukost eller skön säng. Däremot ler jag åt minnet då vi första gången seglade oss igenom Göta Kanal och jag insåg varför folk skiljer sig och det blir krig i världen.

När vår dotter blir stor tror jag att hon kan skratta åt hotellet jag bokade senast, med mer känsla av institution och anstalt än familjeresa. Eller åt vulkanutbrottet som vi lyckades pricka in på Island. Crack-hotellet i Miami eller den stora lyckan att få äta chokladmuffins till frukost i Naples eftersom man äter chokladmuffins till frukost i Naples. Det fina hotellet på Key West som visade sig ligga längs med en landningsbana för fraktflyg. Eller åt sammanbrottet i Spanien efter en lång resas råa sömnbrist.

För man är ju ändå inte mer än människa, och ibland knappt ens det. Trots att det är semester.

Så passerar vi skylten med Bajstrup på vår väg mot södra Jylland och både jag och min man anstränger oss oerhört för att inte börja skratta och blotta vår infantila humor. Men vår sjuåriga dotter har i baksätet för länge sedan noterat ortens namn.

- Bajstrup! kluckar hon och vi kan inte heller hålla oss. Jag ska skriva upp det i mitt block! fortsätter hon.

För nog är det så. Man behöver inte åka jorden runt för att en upplevelse ska bli exklusiv. Det är de enkla och komiska händelserna som fastnar i både hjärta och minne. Och då räcker det med att ta en fika i Bajstrup.