På Kyrkogatan i Jönköping ligger den tegelklädda tornbyggnad som var stadens gamla brandstation och där bredvid spårvagnsstalarna. Går man runt hörnet in på Oxtorgsgatan, döpt efter det gamla oxtorg som låg här förr, så ser man fortfarande de vackra gamla portarna och inne på gården den modernare entrén in till en reception. I de gamla spårvagsstallarna är det i dag 16 studentlägenheter.

Det var den 8 juni 1958 som den sista spårvagnen gick genom Jönköping. I över 30 år efter det stod de gamla stallarna tomma. Vid början av 1980-talet flyttade också brandstationen ut och stora delar av kvarteret stod därmed tomma.

1993 byggde Brandtornets fastighetsförvaltning om spårvagsstallarna till studentlägenheter och till en konsertlokal för Länsmusiken. Något år senare byggdes servicelägenheter och äldreboende i den del av kvarteret som ligger mot Barnarpsgatan och 2012 kunde även Sveriges Radio flytta in.

Så blev det nytt liv i ett gammalt kulturkvarter. Det gick att i en mix av gammalt och nytt – och med unga och äldre människor tillsammans – göra något fint och funktionellt av ett område som i årtionden till stora delar stått tomt.

Den gamla brandstationen, som då också var polishus, ritades av dåvarande stadsarkitekten Fredrik Sundbärg och stod klar 1898. Några år senare byggdes på samma område också spårvagnstallarna, ritade av den efterföljande stadsarkitekten August Atterström.

När brandkåren 1982 fick nya lokaler på Glansgatan på Rosenlund fanns det politiker som ville riva den fina gamla byggnaden, men då blev det, som alla äldre Jönköpingsbor säkert minns, uppror bland flera av stadens yngre invånare. De ville bevara byggnaden och framför allt ville de få använda den som ungdomslokal. I spetsen gick bland andra Ragnar Järhult och Mian Lodalen. Brandstationsockupationen blev riksbekant och Ragnar Järhult skulle senare skriva om den i boken ”Elden är lös”.

Det som då som, på ungdomarnas begäran, Lennart Nilforsen, kallades in. Han var då kommunalråd i Jönköping tillika den som några år senare skulle bilda Brandtornet och tillsammans med HSB köpa hela kvarteret och rusta upp det.

Och vi vet hur det gick. Kommunalrådet lyckades så småningom lugna massorna. Brandstationshuset fick vara kvar och ungdomarna lovades, och fick, istället andra lokaler på Tändsticksområdet.