Till sommaren är det fem år sedan jag påbörjade mitt år som praktikant i Europaparlamentet i Bryssel. Det hade precis varit val och en ny mandatperiod höll på att starta. Under sommaren hade förhandlingar kring utskott och olika positioner i parlamentet avklarats.

Efter semestertiden var det dags att välja kommissionärer, vilket är en process som även Europaparlamentet är delaktigt i. Kommissionen har främst som uppgift att lägga fram lagförslag till Europaparlamentet och ministerrådet samt att verkställa politiken.

En nära vän till mig som var au pair hos Sveriges kommissionär Cecilia Malmström beskrev hur Cecilia ägnade dygnens alla timmar åt att sätta sig in i precis allt som rörde Sveriges nya tilldelade portfölj, handelsfrågorna. Hårda utfrågningar väntade de föreslagna kommissionärerna och det gällde att klara av dem bra för att inte riskera att bli bortröstad.

Väl på plats i Bryssel gick det fort att sätta sig in i de frågor som var på tapeten, och även att förstå processerna som stötte och blötte de lagförslag som sedan fälldes eller röstades vidare till nästa instans. Jag minns frustrationen i att medvetenheten kring vad som pågick i Europapolitiken var så låg hemma i Sverige.

Jag minns också hur fort det gick även för mig att komma ur det när jag flyttade hem. Det krävdes ett mycket aktivt uppsökande för att hänga med i EU-politiken och det var lätt att uppslukas av internationell och nationell politik som dominerar nyhetsflödena.

Annons

Om det var så lätt för mig, som är väldigt politiskt intresserad att inte längre ha full koll på EU-politik, då kan jag verkligen föreställa mig att det inte är lätt för gemene man att hänga med. Samtidigt är det just gemene man som ska gå till val och rösta fram vilka politiska företrädare som Sverige ska ha i Bryssel.

Om man vill intressera sig mer för vad som sker i EU så är det bästa att följa Europaparlamentarikerna i deras sociala mediekanaler på Facebook, Instagram och Twitter. Parlamentarikerna själva är duktiga på att föra ut sina ståndpunkter och att visa vad de jobbar på att åstadkomma, tyvärr är det ändå en begränsad publik som tar del av det.

För att väljarna ska få en bättre chans att följa med i vad som händer i EU krävs journalistisk kompetens som tar sig tid att sätta sig in i frågorna och processerna för att kunna återge dem på ett sätt som varje medborgare kan ta till sig. Sverige har i dag bara hälften så många korrespondenter på plats som andra jämförbara EU-länder. Danmark har exempelvis fyra stycken. Det resulterar ofta i ytliga betraktelser som sällan går på djupet.

Året i Europaparlamentet kom att bli det mest lärorika året i mitt liv. Dels därför att som 20-åring flytta till ett annat europeiskt land med en annan kultur och allt vad det innebär. Men framförallt att få kastas in i Europapolitikens hetluft, att få bidra i det stora maskineri som är Europeiska Unionen.

För att öka medvetenheten kring EU-politiken till nästa val behöver medborgarna intressera sig så att efterfrågan på nyheter ökar. Men det förutsätter att mediehusen investerar i sin bevakning. Det krävs både och för att en positiv spiral ska skapas. Utveckling kan vara svår att vända, men jag tror och hoppas att de flesta innerst inne delar känslan av att det som händer i EU är för viktigt för att nonchaleras.

Eu
Val