När Arnold Johansson gått bort och hans hem Almelund i Hovslätt skulle rivas räddade Hasse Paulsson material som annars skulle ha gått till spillo.

– Här finns mycket som gör mig rörd. Med en bättre start och med stimulans hade Arnolds liv kunnat få en helt annan utveckling, säger Hasse Paulsson.

Arnold Johansson föddes 1927 och blev tidigt föräldralös. Modern hade dränkt sig i Munksjön, fadern var okänd.

– Han växte upp hos sin mormor, filhuggaränkan Alfrida Johansson, och en tidvis psykiskt sjuk morbror. Det var säkert en kärleksfull uppväxt, men kanske ändå inte den mest lämpliga.

Arnold blev efter skolåren i Kättilstorp diversearbetare och fick anställning på industrier i Jönköping. Flera av de sex mordbränder han dömdes för skedde på de platser där han själv hade arbetat. Man trodde att bränderna var en hämndaktion för att han flera gånger fått sparken.

I mars 1957 greps han och dömdes till psykiatrisk vård på obestämd tid.

Allt stod kvar

Hasse Paulsson visar oss fotografier från rivningen av Arnold Johanssons hem Almelund som blev grävskopornas rov och där allt stod kvar precis så som Arnold lämnat det. Kläderna hängde kvar på sina galgar, julbonader på väggarna, en bild av drottning Silvia, på insidan av köksskåpen en handskriven lista där han bokat av alla mediciner han var ordinerad att äta. Där hängde också en sköld med idrottsutmärkelser från åren i HIK där Arnold Johansson på 1940-talet spelade i A-laget i fotboll och dessutom var en duktig friidrottare.

Gripande

Hasse Paulsson tar också fram en kartong med tjocka brevbuntar. Det är kärleksfulla brev som Arnold och hans mormor skrev till varandra då Arnold först satt häktad och sedan placerades på anstalt i Malmö och därefter på Ryhov. Särskilt gripande är de första breven då mormodern måste ha befunnit sig i chock över avslöjandet att det var hennes barnbarn som var den ökände ”Varannandagspyromanen” och Arnold själv är olycklig över att ha orsakat sin älskade mormor en sådan sorg.

Det är välskrivna brev som står i starkt kontrast till beskrivningen av Arnold Johansson som en person med en trettonårings förstånd.

– Det finns många vitsord om att Arnold var intelligent och hade det lätt för sig. Om han hade fått utbildning och stöd så hade hans liv säkert blivit ett helt annat. Nu blev han istället en enstöring som ibland om kvällarna cyklade omkring i Hovslätt. Mot slutet var en 25 watts lampa över köksbordet det enda som påminde om att Almelund var bebott.

”Gud ska följa dig”

Annons

Några utdrag ur Arnolds brev hem till Hovslätt från Ryhov: ”Jag önskar dig och Bror en så god jul som möjligt. Det ljusnar nog även för oss en dag. Vi har klarat av alla lessamheter som varit och vi ska försöka klara det som är kvar också”.

”Jag ber till Gud att han tar dig igenom detta”, skriver mormor tillbaka. ”Gud ska följa dig och bevara dig. Du ber om förlåtelse för vad du har gjort och jag förlåter. Du rår ej för din sjukdom”.

Oväntat snabbt fick Arnold under sin vistelse på Ryhov både timmar av frigång och övervakade permissioner när han åkte hem till den alltid längtande mormodern.

”Men jag blir nervös när jag kommer hem. Det är så mycket folk ute och går och dom tittar på mig”, skriver han.

Omsorgen om mormodern finns där i varenda brev. ”Jag måste komma hem och lägga in en ny korkmatta. Jag vill göra det trevligt för dig. kära mormor, Har Palm kommit med den elektriska spisen än? Den kommer att underlätta mycket för dig. Jag ska också be dig plantera astrar i rabatten hemma, det är så vackert. Kanske får jag permission snart igen och kan hälsa på, men jag måste ha vakt med mig.”

” Var rädd om dig, kära mormor, så du får leva och jag inte blir ensam. Var inte lessen mormor, jag kommer snart hem till er igen. Gud hjälper oss väl, det tror jag säkert”.

En oförarglig person

I brevsamlingen – totalt 450 brev – finns också skrivelser från sinnesjuknämnden vid Ryhov och andra myndigheter. Också från en kvinna vid namn Signe som skickar kärleksbrev och drömmer om äktenskap med Arnold, men han är kanske inte alls intresserad ty giftermål blir det inte.

Breven ger en god information om hur Arnold hade det på Ryhov. Han berättar att han har börjat väva på ett sängöverkast. Han lär sig också spela dragspel. I materialet efter honom hittades bland annat ett papper där han har ritat av tangenterna och skrivit ner grundtonerna. Troligen var han självlärd.

Stämningen på Ryhov verkar vara vänlig. Arnold skriver om snälla och förstående läkare och om sjuksköterskor som hjälper honom att leverera breven hem till mormor. Man får en känsla av att han var omtyckt och troligen betraktad som en totalt oförarglig person. Att han släpptes fri så snart, troligen 1960, i början under bevakning, ger möjligen belägg för den teorin.

En upprättelse

Lite äldre Hovslättsbor minns mycket väl Arnold Johansson som brukade vara ute och cykla i samhället på kvällarna. Alla visste vem han var och vad han hade gjort. En kvinna har berättat att hon som barn var lite rädd för honom.

Arnold Johansson bodde sitt sista år på Junegården i Jönköping där han avled 2003.

Hasse Paulsson har med artiklar och föredrag om Arnold Johansson velat ge upprättelse åt en person som fick en dålig start i livet och som formades av det. Som hembygdsforskare räddade han också brev och annat material som ingen annan brydde sig om.