I MARS NÄSTA år lär allianspartierna och Sverigedemokraterna kunna samla en majoritet mot den proposition som bygger på Ilmar Reepalus välfärdsutredning.

Propositionen i sin helhet har dock redan dödförklarats. Socialminister Annika Strandhäll (S) beslutade häromdagen om en ny utredning som separat ska behandla möjligheten till begräsningar av vinster inom sjukvården.

Den utredningen förväntas presentera sina förslag i juni, vilket är för sent för att riksdagen ska hinna ta ställning till dem före valet men tillräckligt tidigt för att vinster i välfärden ska bli ett konfliktämne i valrörelsen.

Det är tydligt att Socialdemokraterna vill ha en sådan konflikt, även om själva underlaget för den blir bräckligare och bräckligare. Klokt nog har även ideella aktörer plockats bort från Reepalus ursprungliga förslag.

Regeringen skulle annars med lite god vilja och om man kapade banden till Vänsterpartiet säkert kunna nå en uppgörelse över blockgränsen. En sådan vore angelägen.

Det handlar trots allt om välfärdens kärna där långsiktighet och stabila, verklighetsförankrade regler borde gå före plakatpolitik.

ALLIANSEN kanske borde tacka Ilmar Reepalu för att ha presenterat en undermålig produkt.

Annons

Reepalu föreslår ett vinsttak på det så kallade operativa kapitalet på 7 procent, inte på rörelsekapitalet som hade varit mer rimligt.

I praktiken innebär detta att runt 90 procent av företagen inom förskola, grundskola och personlig assistans och 77 procent av alla företag inom välfärdssektorn skulle ha möjlighet att bygga upp en rörelsemarginal på maximalt 2 procent.

Med så små marginaler blir det närmast omöjligt att ha en buffert att ta av exempelvis vid långvarig personalfrånvaro eller oväntade ekonomiska smällar.

40 procent av primärvården sker i privat regi. Tvingas en stor andel av dessa företag i konkurs gör det ett djupt avtryck i välfärden.

Den oresonliga vinstjakten sker dessutom i ett skede när trycket mot både vården, skolan och omsorgen ökar och förväntas fortsätta öka de kommande åren.

DET ÄR POSITIVT att regeringen har insett det omöjliga i Reepalus vinsttak. Men nu borde det vara dags att gå vidare och tillsätta en separat utredning även på skolområdet.

Vinster i välfärden framhålls ofta som ett jätteproblem från socialdemokratiskt håll när förlusterna inom offentlig sektor undergräver den offentliga ekonomin i en helt annan skala.

Inget parti anser att det är rimligt att skolor läggs ner mitt i terminen eller att skattemedel placeras utomlands. Konflikten är alltså på många sätt konstlad och farlig då den skapar osäkerhet hos välfärdens utförare.

Tonläget lär vara högt och faktafelen många från vänsterkanten i valrörelsen. Det återstår dock för regeringen att faktiskt presentera ett alternativ som inte tvingar fram massiva nedläggningar i välfärdens kärna.