Jönköpings-Posten hade en positiv upplageutveckling under 1930-talet. Bruttoupplagan ökade från 13 900 exemplar år 1935 till 17 900 år 1939. Tidningsstatistik finns först från och med 1941. Då var Jönköpings-Postens nettoupplaga 16 000 exemplar och dess hushållstäckning i Jönköping var 51 procent. Smålands Allehanda hade en upplaga på 7 500 exemplar och en hushållstäckning på 22 procent. Smålands Folkblads upplaga var 10 800 exemplar och dess hushållstäckning 24 procent. Smålandsbygdens Tidning slutligen hade en upplaga på 3 000 och en hushållstäckning på 5 procent.

Ser vi åter på Hallpressen i dess helhet uppgick dess upplaga 1941 till 30 600 exemplar och dess andel av totalantalet tidningar i Jönköpings län var 43,9 procent. Då hade till Hallkoncernen tillkommit Tranås Tidning, vilket skedde 1940.

Slutet på 1920-talet hade varit en stor byggnationsperiod för Halls bolag och Jönköpings-Posten. Nya redaktionslokaler hade byggts vid korsningen mellan Västra Storgatan och Kapellgatan. Där hade också tillkommit Mäster Gudmunds källare och Halls hotell. År 1932 hade även en tidningspress köpts av Berlingske Tidende i Köpenhamn. Den hade en långt större kapacitet än den tidigare rotationspressen.

Ett par goda nyheter kunde Jönköpings-Posten meddela sina läsare åren 1936 och 1937. Genom teleprinter fick tidningen Tidningarnas Telegrambyrås nyhetsmaterial, och JP fick förbindelse med United Press. De internationella nyheterna skulle nå tidningen och läsekretsen snabbare (10/3 1936 och 12/12 1937).

Vid något tillfälle framskymtar åtgärder för gemenskap bland de anställda i Hallkoncernen. I Carl-Olof Hamrins papper finns en inbjudan till de anställda hos Halls bolag att delta i en resa till Göteborg söndagen den 26 september 1937. Programmet var gediget. Klockan 7.20 skedde avresan från Jönköpings centralstation med extratåg. Färden företogs i abonnerad vagn. När man kom fram till Göteborg bjöd AB Fredr. Wagner deltagarna på kaffe i järnvägsrestaurangen. Klockan 11 gavs tillfälle till gudstjänstbesök. Kl. 12.45 var det besök på m/s Kungsholm. Kl. 14.15 bjöds deltagarna på middag på Hushållsskolan Margareta. Därefter företogs rundtur genom staden med bussar. Kl. 18 visades Göteborgs-Posten, och kl. 19.30 bjöds deltagarna på supé på Hushållsskolan Margareta. Kl. 20.50 skedde avresan från Göteborg med extratåg, och kl. 24 var man åter i Jönköping.

 

En mörknande värld

Annons

Av Familjen Hamrin och Jönköpings-Posten har framgått att Agne Hamrin rapporterade från Italien och Tyskland under åren 1931–1934 med en förstående och relativt positiv inställning till fascism och nazism. Som det radikalt onda i den senaste tidens världshistoria sågs Versaillesfreden. Angrepp på den och dess resultat betraktades därför snarast med gillande. En helt annan attityd hade Jönköpings-Postens flitige medarbetare Harry Blomberg, som tidigt uttryckte sig starkt kritiskt om Hitler och hans rörelse.

Agne Hamrin behöll denna sin inställning till Hitler och nationalsocialismen under hela förkrigstiden. Den uppfattningen bröts då mot andra, betydligt mer kritiska röster.

 

När två år hade gått sedan nazisternas makttillträde hade Jönköpings-Posten en ledare med rubriken »Två år Hitler«. Flera kriser hade ägt rum i Tyskland under det gångna året. Men tonvikten för nationalsocialisterna låg på »national«, inte på »socialistisk«. Utvecklingen i Tyskland sades inte gå i socialistisk riktning. De konservativa krafterna med Göring som främsta representant ansågs ha stigande inflytande, och Riksvärnets generaler sades vara de verkliga härskarna. Tyskland skildrades som Europas stora experimentfält, andligt, politiskt, socialt, ekonomiskt. Några dagar senare skrev tidningen att det var bra att Frankrike redan de facto gått med på att Versaillesfredens militära klausuler satts ur funktion, och Tyskland borde nu kunna återinträda i Nationernas Förbund, som landet hade lämnat 1933 (31/1 och 5/2 1935).

 

Givetvis fanns det åtskilligt hos nationalsocialisterna som Jönköpings-Posten inte uppskattade, framför allt deras inställning till kristendomen. I början av maj skrev tidningen att det pågick en andlig revolution i Tyskland och att nyhedendomen ökat sin aktivitet i landet. Strax tidigare hade dock Agne Hamrin skrivit att Frankrikes skändliga försök att inringa och isolera Tyskland hade misslyckats. Och några dagar senare presenterades Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess mycket positivt. Han skulle tala i Svensk-tyska föreningen i Stockholm, och JP skrev om hans handlingskraft, stora arbetsförmåga och utomordentliga människokännedom. Han sades åtnjuta en mycket stor popularitet (2/5, 13/5 och 14/5 1935).

Det fanns hos Agne Hamrin en viss beundran av Hitlers handlingskraft. Den 16 maj skrev han om Tysklands nya flotta. Hitlers ledande princip sades vara att ställa stater inför fullbordat faktum. Så var det med den allmänna värnplikten och nu med flottupprustningen. Snart fanns inte mycket kvar av »den olycksaliga fredstraktaten« (Versaillesfreden). Agne Hamrin fann ett nytt krig vara sannolikt.

Vi är i dag vana att se Hitlers åtgärder mot judar som det radikalt onda i hans politik vid sidan om hans krigspolitik. Även i den frågan sökte Agne Hamrin vara balanserad. Den 5 juli 1935 recenserade han Hugo Valentins bok Antisemitismen i historisk och kritisk belysning, och han skrev då att om man skulle tro Hitler och Goebbels så var det judarna som satte igång världskriget och som i november 1918 satte dolken i ryggen på det kämpande tyska folket. Men om man skulle tro Hugo Valentin, så vore de tyska judarna skuldlösa offer för den hemsökelse som nu drabbade dem. Hamrin söker alltså göra gällande att sanningen ligger någonstans mitt emellan Adolf Hitler och Hugo Valentin. Strax därefter angrep dock Jönköpings-Posten i en ledare Joseph Goebbels för hans hets mot judar och för hans åsikter om präster. Den flitige JP-medarbetaren och baptistpastorn August E. Lernberg skrev att Tyskland nu var den främsta skådeplatsen för den moderna hedendomen och kanske den farligaste fienden till kristendomen (8/7 och 24/7 1935).

Vi skall ha i minnet att Agne Hamrin från sommaren 1935 skrev från Storbritannien och hade Göteborgs-Posten som sin främsta arbetsgivare. Det innebar att han skrev mycket om brittisk politik och mindre om tysk. Men den 14 augusti skrev han om »Riksvärnet och Hitler«. Där hävdade han att Riksvärnet snarast var antinazistiskt, och han profeterade att en dag skulle generalernas stora dag komma och då skulle det vara slut med Hitler.

 

Det fanns en skribent i Jönköpings-Posten som uttryckte sig så att han kunde trycka om sina artiklar tjugo år senare. Det var historielektorn Ragnar Olsson. Vid partisammanslagningen 1934 kom han inte som de flesta andra från den frisinnade fraktionen utan från den liberala, och han var av sydskånskt ursprung. Den 12 och 13 februari 1936 hade han två stora artiklar införda under rubriken »Sverige och ett kommande europeiskt krig«. Han utgick där från en noggrann läsning av Hitlers bok Mein Kampf, och hävdade att all den politik »har realiserats, som det varit möjligt att realisera, sedan 1933. Nedtryckandet av judarna, tillintetgörandet av kommunismen och socialdemokratien, ja, även alla yttringar av liberalism, upprustningen, allt har skett.« Därför, menade Olsson, var det sannolikt att Hitler också skulle angripa Sovjetunionen, så som han skrivit i Mein Kampf, där han pläderade för att det tyska folket skulle skaffa sig livsutrymme. Ragnar Olsson ansåg att Sverige i ett kommande krig mellan Tyskland och Sovjetunionen skulle försöka stå utanför.

Fortsättning följer...