Nu kolliderade partisammanläggningsprocesserna. Centern hade ett möte i Nässjö den 29 juli, och Jönköpings-Posten klagade över att man hade diskuterat anslutning till folkpartiet så mycket att man inte hunnit med det viktiga valarbetet (1/8).

Det nya partiet, folkpartiet, höll sitt konstituerande möte den 5 augusti. Lokalen var hotell Gillet i Stockholm, samma lokal där frisinnade landsföreningen hade splittrats i maj 1923. Felix Hamrin blev ordförande i det nya partiets förtroenderåd, Ola Jeppsson i verkställande utskottet. G. O. Johanson-Gerdner var en av dem som valdes in i VU. Jönköpings-Posten var nu ännu mer positiv till det nya partiet och dess program. Man hade fått med en relativsats som var av betydelse. Efter orden »vårt folks värdefullaste arv« hade lagts till »som i den kristna kulturen har sitt starkaste fäste«. Därmed var Jönköpings-Posten nöjd. Dock framhöll tidningen att den föredragit namnet »Svenska centerpartiet« eller »Medborgarcentern«. Vidare var inte ledarfrågan löst. En ledare drog åt höger, en annan åt kohandel. En vecka senare skrev Johanson-Gerdner några personliga reflexioner efter folkpartiets bildande. Andersson i Rasjön och Carlström hade satt sin prägel på debatten om respekt för kristen trosåskådning och moral. Särskilt prisades Carlström (6/8, 7/8 och 15/8). Dessa två, Andersson i Rasjön och Carlström, stod varandra nära politiskt och var dessutom nära vänner.

Vid höstens val användes i Jönköpings län kartellbeteckningen »Fram till val«, och den egna beteckningen var »Folkpartiet-medborgarcentern«. I landstingsvalet toppades en lista av G. O. Johanson-Gerdner, en av Josef Hamrin. I stadsfullmäktigevalet hade partiet tre listor, där en toppades av Anders Knutsson och G. O. Johanson-Gerdner, en av Elisabeth Dahr och Fritz Hägg och en av Josef Hamrin och S. R. Wedell.

1934 års kommunal- och landstingsval blev en relativ framgång för social-demokraterna. Även folkpartiet gick framåt i förhållande till röstsiffrorna i riksdagsvalet 1932 för de frisinnade och liberalerna. I Jönköpings läns landsting blev resultatet att socialdemokraterna fick 16 mandat, folkpartiet 14, bondeförbundet 12 och högern 10. Folkpartiet hade sålunda blivit det största borgerliga partiet.

Det var en relativt omständlig process som ledde till att Jönköpings läns valmansförening upphörde. Den hade dominerat länets politiska liv i början av sin livstid, från 1905 och framåt, men sedan sjunkit tillbaka. Mycket talar för att den inte hade kunnat gå upp i folkpartiet direkt, men vägen över Nässjöcentern gynnade en förändring. I riksdagen hade Valmansföreningen varit ett högerannex. Nu vandrade man över till en anslutning till folkpartiet. Med en övergång av cirka 8000 röster från högern till folkpartiet fick Jönköpings län en något annorlunda politisk profil.

Annons

Som Jönköpings-Posten framhållit var emellertid inte ledarfrågan löst för folkpartiet. De båda ordförandena, Felix Hamrin och Ola Jeppsson, bedömdes inte vara samstämda. Plötsligt ändrades emellertid läget. Jönköpings landshövding, Carl Malmroth, fyllde i november 60 år och hade då varit landshövding i 10 år. Han intervjuades och talade om att han trivdes utmärkt i Småland, trots att han egentligen var skåning. En vecka senare var han emellertid död (14/11 och 21/11). Regeringen handlade snabbt och utsåg Felix Hamrin till ny landshövding. Jönköpings-Posten prisade valet och skrev att länet med rätta kunde fästa de allra största förhoppningar vid denna landshövdingutnämning. Chefskapet hade kommit i de allra bästa händer (30/11).

Felix Hamrin kvarstod som ledamot av första kammaren och som ordförande i folkpartiets förtroenderåd, men en ny partiledare behövdes. Ola Jeppsson ansågs av många belastad, därför att han avvikit från partilinjen och gått samman med socialdemokrater och bondeförbundet i fråga om krispolitiken. Gustaf Andersson i Rasjön hade gjort en viktig insats vid sammanläggningen till ett nytt parti. Han blev nu ordförande i folkpartiets verkställande utskott och sedan också ordförande i riksdagsgruppen. Ola Jeppsson kompenserades genom att han blev vice talman. Den posten innehades av Sven Bengtsson i Norup, som i sin tur kompenserades med att han fick sitta kvar i talmanskonferensen och utrikesnämnden, vilket ledde till den mycket ovanliga situationen att den nyvalde partiledaren inte kunde inta dessa platser (Andersson, s. 136).

I december gjordes ytterligare ett val av stor betydelse. Till ordförande i folkpartiets ungdomsförbund valdes professor Bertil Ohlin, den förmodligen mest kvalificerade ungdomsförbundsordförande som Sverige någonsin haft (4/12). En flitigt berättad historia är att Bertil Ohlin var ute och spelade golf på Kevinge golfbana, hämtades därifrån och gjordes till ordförande i ungdomsförbundet. I det Hamrinska sammanhanget är det intressant att de tre unga politikerna som åkte ut till golfbanan var Birger Lundström, Charles Hamrin och Manne Ståhl, av vilka Charles Hamrin var Felix son och Manne Ståhl Felix svärson. I bakluckan på Charles Hamrins bil åkte sedan Bertil Ohlin in till ungdomsförbundets möte och gjordes till ordförande.

Riktar vi åter fokus mot Jönköping, innebar partisammanläggningen att de båda bröderna, Josef och Felix Hamrin, nu hamnade i samma parti. Sedan de bekämpat varandras partier i 29 år var de nu inte bara bröder utan till och med partibröder. Dock varade denna situation i endast fyra månader.

Lokalt träffades den 8 oktober representanter för de tre samverkande partierna i Jönköpings-Postens lokaler under Josefs Hamrins ledning. Man beslöt att slå samman organisationerna och bilda en ny partiavdelning. Strax efter Josef Hamrins död konstituerades denna avdelning. Ordförande blev överlärare David Estborn. Bland styrelseledamöterna fanns Elisabeth Dahr, Charles Hamrin och Ragnar Olsson (13/12).

Ytterligare en förändring skedde, på tidningsfronten. Jönköpings Läns Tidning hade startats vid årsskiftet 1909/1910 för att bekämpa Jönköpings läns valmansförening och Jönköpings-Posten. Jönköpings Läns Tidning hade hela tiden varit en förlustaffär, och nu var de båda tidningarna plötsligt organ för samma parti. Jönköpings Läns Tidnings existensberättigande hade blivit väsentligt mindre. Man kan följa utvecklingen i Jönköpings Läns Tidnings adress. Den var sedan gammalt Barnarpsgatan 26, men från den 4 oktober ändrades den till Västra Storgatan 27, alltså samma adress som Jönköpings-Posten hade. Från den 14 december hade även redaktionen för Jönköpings Läns Tidning adressen Västra Storgatan 27. Vid årsskiftet 1934/1935 antyddes inte att tiden höll på att rinna ut för Jönköpings Läns Tidning, utan läsekretsen uppmanades att prenumerera på tidningen, »länets billigaste«.

Men två månader senare upphörde Jönköpings Läns Tidning. En ny tingens ordning markerades av att G. O. Gerdner nu ingick i styrelsen för Halls bolag. Han hade hjälpt till att bära upp Jönköpings Läns Tidning. Han satt också i styrelsen för Svenska Morgonbladet. Han var som nämnts ledamot av folkpartiets verkställande utskott och hans styrelseledamotskap blev nu en markering av att Jönköpings-Posten blivit en folkpartitidning. Jönköpings Läns Tidnings tidigare redaktör Carl Bergström övertog tryckeriet, som kom att drivas vidare under namnet Länstryckeriet.

Josef Hamrin fick dock inte uppleva att Jönköpings Läns Tidning lades ner och att Jönköpings-Posten fick en konkurrent mindre.

Fortsättning följer...