Den 12 juli 1907 hade Jönköpingsborna – ovana vid andra kommunikationer än hästskjuts och trampcykel – gått man ur huse för att se hur stadens allra första spårvagn skramlade fram mellan Vindbron och Stadsparken.

De första spårvagnarna hade öppna plattformar och inga dörrar. Det blåste, regnade och snöade rakt in på förarna. Passagerarna satt på långbänkar i trä. Jönköpingsbor som var med redan på spårvagnarnas tid minns polletten som med ett trevligt pling slog mot bössans botten. Den allra första tiden kostade en tur med spårvagnen 5 öre före klockan 8 på morgonen, därefter tio öre. Sista året 1958 kostade resan 40 öre för vuxna och 20 öre för barn.

En tur med ”tricken”

Det blev så småningom en grön, en röd och en gul linje. En tur med ”tricken” - som var stockholmsslang för spårvagn – eller ”Lådan” som den också kallades – blev för Jönköpingsborna ett söndagsnöje. Förarna bar uniform och hälsade med honnör. De körde till ändstationerna och vände, om och om igen. Det blev sex vändor om dagen, berättade i Jönköpings-Posten legendariske spårvagnsföraren Sven Granstrand som började vid spårvägen 1937 och var kvar fram till nerläggningen drygt 20 år senare.

Sven Granstrand fick uppleva spårvagnarnas storhetstid på 1940-talet. Därefter vände den uppåtgående kurvan för att dramatiskt sjunka från över sex miljoner resor 1950 till bara två miljoner 1957.

Saknad senare

Annons

Nu var det bussarna som mer och mer tagit över kollektivtrafiken. Den gamla tiden hade mött den nya och därmed också den nya tidens kommunikationsmedel. En rundfrågning bland JP:s läsare ett par dagar innan nerläggningen visade att inte särskilt många verkade sakna den gamla tricken, den som en gång varit en sådan attraktion på Jönköpings gator.

Längre fram skulle dock vid ett flera tillfällen poppa upp förslag om att återinföra spårvagnarna i Jönköpingstrafiken. Så sent som 2011 uttalade sig kommunalrådet Ann Mari Nilsson om spårvagnar som en framtidsvision i Jönköping. När staden 1984 skulle fylla 700 år så fanns planer på att – om så bara för en enda dag – återinföra spårvagnarna, men när det kom till kritan så var projektet varken praktiskt eller ekonomiskt genomförbart.

Spårvagnen brann

Och varifrån skulle man då ha tagit spårvagnarna? Jönköpings sista spårvagn fanns visserligen kvar i Jönköping ännu 19 år efter det att spårvagnstrafiken upphört. Det var den gamla 11:an som gömts undan i en av gammal fabriksbyggnad på Junegatan.

Men det var knappast en trygg plats. Det insåg bland andra Sven Granstrand som försökte få den sista spårvagnen flyttad. Men då var det för sent. 1977 brann den gamla fabriksbyggnaden och med den också 11:an som nu bara lämnade ett förvridet plåtskelett efter sig. Förvisso ett bittert öde för en gammal trotjänare!

Gamla nr 19 än i trafik

Sedan många år tillbaka finns i Jönköping JSBS – Jönköpings spårvagns- och busshistoriska sällskap. Fyra gånger om året utkommer deras tidskrift ”Lådan”. Medlemmarna hoppas förstås på att Jönköping en dag får tillbaka spårvagnarna och konstaterar med tillförsikt att de nya bussgatorna i Jönköping faktiskt är anpassade också för spårvagnstrafik.

Lars Fältskog, som sitter i JSBS:s styrelse, påminner också om att en av Jönköpings gamla spårvagnar - nr 19 – efter nerläggningen såldes till Göteborg där den fortfarande skramlar fram i veterantrafiken!