När vi närmar oss kuporna kommer genast en handfull vaktbin oss till mötes, och skyddsdräkterna bak i pickupen kommer till nytta.

Olle Andersson från Gislaved har ägnat sig åt biodling i drygt 40 år. Det innebär att han har upplevt bland annat varroakvalstrets härjningar på 90-talet och den nedgång det orsakade i branschen.

— Mitt intresse började när jag var ute och tränade skytte med svågern. Jag såg en svärm med bin som slog sig ner i ett träd och blev nyfiken, berättar han.

Kombinerade med jobb

En oanvänd gammal kupa i hemmet blev grundplåten. Det blev en till, och så småningom var verksamheten uppe i 50 samhällen, vilket motsvarar 2,5 miljoner bin.

— Samtidigt har det alltid bara varit en hobby för mig. Då, i början jobbade jag som byggnadssnickare – sedan som vakt på Securitas, vilket var lättare att kombinera med biodlingen.

Jämfört med de stora, som Höglandets honung med bortåt 1 000 samhällen och även exempelvis Therese Hammargren i Vaggeryd, är Olles verksamhet relativt blygsam.

Annons

Vad är det som gör att man fortsätter med en sådan här relativt jobbig hobby i 40 år?

— Intresset för hur ett bisamhälle fungerar och drivkraften att avla fram bra drottningar. Det är ett arbete som av naturliga orsaker är långsiktigt, berättar han.

Växterna som honungen kommer ifrån skiftar. I början av säsongen är det maskrosor, sedan hallon, lind, ljung, och ibland raps, vilket kräver resor till Skåne. Målet för en biodlare är att hitta så höga koncentrationer av respektive växt som möjligt. I det avseendet är ljungmon på Skillingaryds skjutfält idealisk.

Bina däremot är desamma; Olles är av den amerikanska arten ”buckfast”, som bland annat har ett bra temperament och ger en god honungsskörd.

Vilka moment gillar du bäst?

— Där måste jag självklart svara skörden och slungningen – när man ser resultatet. På lite längre sikt är det belåtenheten när man har lyckats ta fram en bra drottning.

60 kilo honung

En vanlig skörd med ljunghonung brukar ge cirka 20 kilo och totalt på ett år producerar Olles 30 samhällen 60 kilo.

När bina flyttas; hur vet man att alla är med?

— De är ute och flyger så länge solen är uppe. Därför måste man antingen komma före klockan 4 eller efter 19, när de är inne i kupan.

Brukar du bli stucken (både undertecknad och Olle får varsitt stick under intervjun)?

— Det kan gå flera dagar emellan och när man är nära dem och jobbar med yngelrummet används skyddskläder. Jag brukar också spreja med vatten, vilket lugnar ner dem.