Vid Halls styrelses sammanträde i november 1934 ifrågasatte styrelseledamoten Karl Emil Johansson omfattningen av idrottsnyheterna i Jönköpings-Posten, men idrotten hade efter 1928 blivit fast etablerad i JP, och någon minskning skedde inte. Signaturen Will skrev i Jönköpings-Postens 70-årsjubileumsnummer att sund och fostrande sport var JP:s idrottsprogram. Han utgick från Sigtunamötet 1930 då företrädare för Kyrkan och idrottsrörelsen hade träffats. Särskilt mycket sade sig tidningen gilla gångsport och orientering (29/3 1935).

Den 10 augusti 1935 förekom rubriken »Tord och Södra If spelade åter draw«. Den ger information av två olika slag som är av intresse. Fortfarande 1935 var det bästa fotbollslaget i Jönköping Tord, men Jönköpings Södra, bildat 1922, var på uppåtgående. Det dröjde dock innan Smålandslag kunde nå de högsta fotbollsdivisionerna. Fotboll var tidigt betydligt mer etablerat i Stockholm, Göteborg, Skåne och Norrköping.

 

Den andra informationen är språklig. Mycket av idrottsspråket kommer från engelskan, och man får vara glad för att ordet »draw« kom att ersättas av »oavgjort«.

Annons

Med tanke på JP:s senare energiska kamp mot boxning har det sitt intresse att tidningen skrev om att tysken Max Schmeling besegrade Joe Louis på knockout. »Negern nästan försvarslös«, förkunnade rubriken (20/6 1936). Jönköpings-Posten bevakade utförligt de olympiska spelen 1936, både vinter- och sommarolympiaden. Vinterspelen i Garmisch Partenkirchen medförde stora svenska framgångar i längdskidåkningen. Erik Larsson, »Kiruna-Lasse«, vann 18 kilometer och Elis Wiklund 50 kilometer. Här var det möjligt för JP att plocka poäng. I en ledare framhöll tidningen att båda guldmedaljörerna var helnykterister (17/2 1936). Kiruna-Lasse slutade för övrigt att tävla 1938, då han menade att detta inte var förenligt med hans kristna tro som laestadian, och han skänkte sina priser till kyrkan.

 

När sommarspelen i Berlin närmade sig pläderade JP energiskt för svenskt deltagande. Att Tyskland hade en nazistisk regim ansågs inte vara anledning till bojkott. På motsvarande sätt menade tidningen att svenska universitet borde delta i Heidelbergs universitets 550-årsjubileum (4/3 1936). Dessa ståndpunkter förfäktades i polemik mot Svenska Morgonbladet, som annars i många stycken stod på samma linje som JP.

Till Berlinspelen ordnade Jönköpings-Posten billighetsresor. Fem dagar med måltider och biljetter kostade 145 kronor. Det stod mycket om spelen i början av augusti, för mycket tyckte en del, och pastor Einar Genitz skrev en artikel med rubriken »Olympia eller Golgata« (12/8 1936). Tidens språkbruk kommer fram i samband med Jesse Owens segrar. Det betecknades i JP som »negertriumf« (6/8 1936).

Medan JP inte hade invändningar mot Berlin som olympiastad 1936 var tidningen mycket negativ till att Tokyo föreslogs som värd för 1940 års olympiad. Japans krigföring mot Kina borde diskvalificera landet. Därför såg tidningen det som positivt att Tokyo tackade nej och att i stället Helsingfors skulle bli värd för 1940 års spel (19/3, 14/7 och 20/10 1938).

År 1938 delade Jönköpings-Posten första gången ut ett pris för bästa småländska idrottsprestation, till löparen Oscar Bruce från Ankarsrum. Följande år blev fotbollsspelaren Evert Malm från Huskvarna pristagare. Detta JP-pris blev en årligen återkommande utmärkelse med högt prestigevärde.

 

En reflexion något skild från idrotten gäller kvinnors ben. Man kan fundera över om Jönköpings-Postens fanatiska motstånd mot film- och bioannonser till en del bottnade i att kvinnor visade mycket hud såväl på bioduk som i annonser. Men under vissa perioder, till exempel i februari 1939, hade såväl Göteborgs-Kompaniet som Argus återkommande annonser för strumpor som visade mycket av kvinnans ben. Jönköpings-Posten har alltid vinnlagt sig om att uppmärksamma sina jubileer. Så skedde 1935, då 70 år hade gått sedan det första tidningsexemplaret utkom. Då skrev en av JP:s tidigare medarbetare, Alf Henrikson, redan vid denna tid känd som signaturen H i Dagens Nyheter:

 

Enär denna tidning vill ha det så

skriver jag härmed en rad eller två

till dess jubileumsnummer att trycka

samtidigt som jag önskar tidningen lycka.

Mina första journalistiska lärospån

har jag nämligen därifrån

och jag är tidningen tacksam för detta

fast jag inte har något särskilt att berätta.

Jag kom dit en sommar som volontär

och satt några trivsamma månader där,

vilket var nyttigt såtillvida

att jag lärde mig yrkets tekniska sida.

Och så vill jag vittna i samma veva

att tidningen satt mig i stånd att leva.

Jag bodde i Tyskland och hade det knalt

men jag skrev artiklar och fick betalt

 

och klarade hjälpligt hyran och kosten

på honoraren från Jönköpings-Posten.

Och så gick jag en sommar som ung student

som ett slags vandrande korrespondent

med ett sällskap danskar som såg på vårt land

och skrev några spalter om detta ibland.

Som synes är det inget stort och väsentligt

jag har att berätta och skildra offentligt

men jag lyckönskar Jönköpings-Posten ty si

den var trevlig att medarbeta i.

 

Fortsättning följer...