På majoritetens linje gick bland andra Robert Johansson-Dahr från Jönköping. Inom minoriteten fanns Andersson i Rasjön, Bengtsson i Norup, Kvarnzelius och David Bergström. Jönköpings-Posten menade att det var olämpligt att Ekman kom tillbaka och fick en ledande roll. Då partiet tillsatte en särskild nämnd för att utreda vad som förevarit avgick Ekman åter temporärt från ordförandeskap. Ekmansnämndens utlåtande var för Ekman ogynnsamt, och den 19 mars lämnade han ordförandeskapet i VU. Här efterträddes han av Ola Jeppsson.

 

Genom krisuppgörelsen i maj och juni 1933 blev det tydligt att de frisinnade var ett splittrat parti. Felix Hamrin hade varit utskottsordförande och försökt skapa en gemensam borgerlig front, medan Ola Jeppsson, landsföreningens reelle ledare, hade gått på samma linje som socialdemokrater och bondeförbundare. I detta läge beslöt de frisinnades förtroenderåd att uppta överläggningar med liberalerna och inleda ett programarbete.

 

De frisinnade delegerade som mötte liberalerna var Gustaf Andersson i Rasjön, Ola Jeppsson och Ellen Hagen, och de liberala motparterna var Eliel Löfgren, Alfred Nilsson i Steneberg och K. A. Andersson.

Samtidigt skedde viktiga saker i Småland. Oscar Carlström fortsatte att verka för ett centerparti, och Jönköpings-Posten var mycket positiv till detta opinionsarbete (26/4, 15/9, 20/9, 29/9 och 4/10 1933). Denna gång var det inte enbart fråga om opinionsbildning. I månadsskiftet september/oktober träffades på Carlströms Södergården utanför Sävsjö värden själv, Josef Hamrin, Fritz Hägg och riksdagsmannen Oscar Johanson i Huskvarna. Ett resultat av denna överläggning blev att en kallelse utgick till ett möte i Nässjö den 11 november.

De som hade sammanträffat på Södergården undertecknade inte uppropet, men bland undertecknarna fanns till exempel G. O. Johanson-Gerdner och den liberale lektorn Ragnar Olsson (4/11). Man talade om viljan till samling på bred bas, och i Nässjö godtemplarsal samlades cirka 150 personer. På mötet stod det klart att valmansföreningen, de frisinnade och liberalerna ville ha en sammanslagning. Det framgick av uttalanden av Oscar Johanson, Josef Hamrin, Oscar Carlström och Ragnar Olsson. Bondeförbundarna under ledning av Bernhard Glans var däremot negativa. Nässjömötet utsåg 17 personer som skulle utarbeta ett program för den nya organisationen, men några punkter som Hamrin, Hägg och Carlström pläderade för tycktes klara:

Bibehållandet och utvecklandet av vår kristna kultur

Effektiva åtgärder för jordbrukets och övriga näringars stödjande

Rättsordningens upprätthållande och lagbunden frihet

Rätt och möjlighet för alla till ostörd självförsörjning.

 

Något senare uttalade sig Felix Hamrin i Östgöta Correspondenten. Han sade att han varit informerad om planer på ett centerparti i Jönköpings län och framhöll att Carlström var en klok karl. Jeppsson i Blekinge, Ljunggren i Närke och Österström i Ångermanland var däremot kritiska till centerpartiet (25/11 och 28/11). Eskilstuna-Kuriren hälsade Nässjöinitiativet med glädje, likaså Falu-Kuriren, som var språkrör för Gustaf Andersson i Rasjön. Av huvudstadstidningarna var Stockholms-Tidningen positiv. Ett brev från Felix Hamrin till Oscar Carlström den 7 december visar att partiledaren var positiv men att han också kände sig bevakad av Jeppsson i Blekinge och bröderna Ljunggren i Närke. Ytterligare något senare (27/12) skrev han till Carlström: »Vad som än sker och händer i fortsättningen, är Valmansföreningen död och begraven i o.m. Nässjömötet. Så långt ha vi dock kommit.« Man kan räkna med att Jönköpings läns valmansförening från dess tillkomst 1905 varit en påle i köttet för Felix Hamrin.

Den 21 december kunde Jönköpings-Postens läsare ta del av centerbildningens program. Där skrevs att dess syfte var att åstadkomma ett svenska medborgarnas riksförbund för lagbunden frihet och rätt. Bland punkterna fanns:

Riksintresset som mål för det politiska handlandet.

Demokratiens upprätthållande och tillämpning i liv och lagstiftning.

Bekämpande av arbetslösheten, ej minst ungdomsarbetslösheten.

Allmänna arbeten utan intrång på den fria marknadens arbetsmöjligheter.

Bekämpande av understödstagaranda.

Sparsamhet med allmänna medel.

Försvarsväsendets vidmakthållande i väntan på ett bärande förslag från den nu arbetande försvarskommissionens sida.

Fördjupad kristen kultur.

Ungdomens värnande mot ett osunt nöjesliv.

Ett frimodigare hävdande av reala nykterhetssträvanden.

 

För Felix Hamrin innebar 1934 års riksdag att han lämnade andra kammaren och blev förstakammarledamot. Han blev de frisinnades ledare i första kammaren, tillika i hela riksdagen, men hans konkurrent om makten i partiet, Ola Jeppsson, blev de frisinnades ledare i andra kammaren.

Annons

Per Albin Hansson övervägde under 1934 en regeringssamverkan mellan socialdemokrater, frisinnade och bondeförbundet, och han hade samtal med Felix Hamrin och Ola Jeppsson om detta. Statsministern hade också samtal i frågan med Pehrsson i Bramstorp, och Andersson i Rasjön berättar att dessa två var ense i en sak: de kunde inte tänka sig att sitta i samma regering som Felix Hamrin (Andersson, s. 127).

Den 21 januari 1934 sammanträdde frisinnade landsföreningens extra landsmöte för att ta ställning till planerna på ett samgående. En av dem som ivrigt talade för detta var N. P. Ollén, redaktör för Svenska Morgonbladet. Under åren 1922–1923 hade han och hans tidning energiskt kämpat för en partidelning. Landsmötet uttalade sig i princip för en samling av den borgerliga vänstern i Sverige, men frågan liksom programförslaget skickades på remiss till de olika valkretsförbunden.

Den märkliga situationen förelåg nu att två parallella partisammanläggningsprocesser pågick. I Jönköpings län höll man på att sammanlägga valmansföreningen, de frisinnade och liberalerna, och i riket gällde sammanläggningen de frisinnade och liberalerna, även om det där löst talades om också andra grupper.

Jönköpings läns valmansförening tog den 8 mars ställning för länets centerbildning. De frisinnade i Jönköpings län uttalade sig den 24 mars för »en samling av alla för en sund folklig politik intresserade medborgare« (3/3 och 26/3). På försommaren rapporterades om förvalsaktiviteter inom den center som var på marsch (26/5, 1/6 och 8/6). Däremot blev Jönköpings-Posten missnöjd med situationen i Jönköpings stad. Endast de frisinnade skulle stå för samlingen där. Tidningen lade skulden på Oscar Dahlbäck, medan Oscar Carlström och G. O. Johanson-Gerdner ville ha en riktig samling (6/7). Ordförande i den lokala frisinnade föreningen var Johanson-Gerdner. Han kände sig överkörd av en fraktion i styrelsen med Oscar Dahlbäck i spetsen och ställde sin plats till förfogande. Slutet blev dock att hans linje segrade, han fortsatte som ordförande, och samarbetet fortskred mellan de frisinnade, valmansföreningen och liberalerna (Protokollen berättar, s. 45f.).

Den 14 juli publicerades ett stort upprop, som krävde en hel tidningssida. De 150 undertecknarna var medlemmar av de frisinnade och liberala partierna men också personer utanför partierna. De ville ha en ny partibildning, som skulle sträva mot att förbättra landets ekonomiska och sociala livsbetingelser, värna demokratin och samtidigt stävja dess oarter, hävda fri företagsamhet och fri samfärdsel mellan folken, stödja de genom världskrisen hårdast drabbade näringarna, bekämpa arbetslösheten och särskilt tänka på ungdomen, främja arbetsfreden med rättsskydd för tredje man och hävda den enskildes frihet, självbestämningsrätt och ansvar.

Bland aktiva partimänniskor som undertecknat uppropet fanns Gustaf Andersson i Rasjön, Sven Bengtsson i Norup, Oscar Carlström, Martin Fehr, Felix Hamrin, Ola Jeppsson, G. O. Johanson-Gerdner, Eliel Löfgren och Ivar Österström. Bland övriga kan nämnas professor Axel Brusewitz, borgmästare Oscar Dahlbäck i Jönköping, chefredaktör Sten Dehlgren, dr Bertil von Friesen, chefredaktör Harry Hjörne, författarinnan Selma Lagerlöf, chefredaktör N. P. Ollén samt direktör Björn Prytz. I förslaget till program för det nya partiet fanns punkterna:

 

Ett ändamålsenligt ordnat försvarsväsen

Egnahemsrörelsen främjas

Hindra övergrepp från de fackliga å såväl arbetsgivare- som arbetaresidan

Arbetslinjen vid arbetslöshet

En försiktig lånepolitik

Partiet ser i bekämpandet av alkoholskadorna en av sina främsta uppgifter. Det vill därför medverka till rusdrycksbrukets tillbakaträngande genom upplysning och lagstiftning, därvid även frågan om höjd beskattning bör tagas under övervägande. Det enskilda och kommunala vinstintresset bör så långt som möjligt avlägsnas och den kommunala självbestämningsrätten hävdas

Vårt folks andliga och fysiska hälsa skall främjas. Allt som leder till folkstammens försämring och sedernas urartning, motarbetas

Respekten för andliga, religiösa och etiska värden måste upprätthållas, så att den allvarliga livssyn, som hör till vårt folks värdefullaste arv, bevaras och vidgas

Yttringar av ett osunt nöjesliv och ett vinstbegär, som ockra på mänsklig svaghet och njutningslystnad till förfång för god sed, folkhälsa och ekonomi, böra med all kraft bekämpas.

 

Jönköpings-Posten var positiv till förslaget till program för det nya partiet men kritiserade det på två punkter. Man tyckte att programmet var alltför frihandelsvänligt, och framför allt ville man ha en tydlig skrivning om kristendomen. Jönköpings-Posten kritiserade borgmästare Dahlbäck, som var emot alla lokala partier och som menade att det nu inte längre gick att påverka det föreslagna partiprogrammet. Häremot hävdade Jönköpings-Posten att något borde skrivas om kristendomens betydelse (16/7, 18/7 och 24/7). Det kan noteras att vid denna tid höll Felix Hamrin ett tal, där han underströk vikten av att en gemensam front skapades mot socialdemokratin (23/7). Jönköpings-Posten tog också upp frågan om ledare för det nya partiet och fann det viktigt att Ola Jeppsson inte skulle bli partiledare. Ragnar Olsson hade skrivit i Jönköpings Läns Tidning om demokrati. Jönköpings-Posten instämde i att demokrati var viktig men menade att man också måste bekämpa dess avarter. Tidningen gick så långt att den hävdade att om man inte fick en förbättrad demokrati kunde det bli nödvändigt att man under en övergångstid hade diktatur (31/7).

Fortsättning följer...