– Min nya bok handlar om tonårsångest, i diktform. Mycket kretsar kring hur man förhåller sig till kroppen. Det var något som fyllde mycket under min tonårstid. Det är först nu, när jag ska fylla 35, som ångesten börjar släppa och jag kan skriva om detta med humor. Jag har blivit vän med min kropp. Diktsamlingen har ett feministiskt budskap och är tänkt att vara peppande.

Men, med all respekt, det är rätt lång tid sedan du var tonåring.

– Ja, men det här släppte inte förrän jag var i 30-årsåldern. Det sitter hårt i om man en gång har känt sig ful, missanpassad och utanför. Det är samma sak om man drabbas av ätstörningar. Det kan ta ett helt liv att få det att försvinna.

Vem skriver du för, tonåringar eller 35-åringar?

Annons

– Både och. Jag skriver för alla som har en inre tonåring. Som är eller har varit tonåringar och känt så här.

Boken innehåller passande 35 dikter.

– Ja, jag har jobbat med olika teman. Dikterna som handlar om politik och samhällskritik är samlade, men de flesta har kopplingar till kroppen. Fast det finns en dikt om Jönköping också. När jag växte upp i Nässjö tyckte jag att det var väldigt tråkigt där, så vi åkte till krogen Lilla Paris i Jönköping för att festa. Det var det närmsta London man kunde komma.

Du gav ut en bok när du fyllde 30 år också?

– Ja, jag hade ett projekt som gick ut på att jag bodde en vecka i taget hos 30 personer och levde deras liv. Jag följde med dem till jobbet eller skolan och gjorde allt de gjorde, till exempel tränade jag på gym fast att jag hatar det. Jag försökte också äta deras mat.

Vilka var dina slutsatser?

– Att vi människor är ganska lika. Personer som jag såg upp till för att de hade coola liv gjorde helt vanliga saker som att tvätta och städa. De hade också sin ångest. Det var en jämförelse mellan Sverige och England också, eftersom jag bodde hos människor i båda länderna.

Varför firar du dina födelsedagar på det här sättet?

– När jag närmar mig sådana här jämna födelsedagar får jag alltid ångest och undrar vad jag ska göra med mitt liv. Jag har aldrig haft ett regelrätt kalas utan gör så här istället, åker någonstans eller genomför ett projekt.

Louise Halvardsson: Kulturen behöver fler hbtq-par