I lördags spelades ”Mjölksyra och bondfångeri” för sista gången. Det innebär att en process som tar ungefär ett år kan läggas till handlingarna.

– Det börjar med att manuslaget under ledning av Christer Malmborg börjar lägga fram de första idéerna. Även dansgruppen, med Ann Erlandsson i spetsen kör igång tidigt, berättar PO Toftgård som var med om att starta den första revyn 1998.

Tidigare Tofterydsdagen

Revyerna blev en direkt fortsättning på Tofterydsdagen, som avslutades 1996. Därifrån kommer även frekvensen på vartannat år. Att köra revyn varje år hade skapat för stora påfrestningar på såväl de medverkande barnen som på deras föräldrar, som hade varit uppbundna med revy varje sommar.

– De tre sista föreställningarna var slutsålda, med kö till eventuella återbud. Om vi hade haft fullt även på de två inledande föreställningarna skulle vi ha kunnat slå 2 000-vallen, säger PO.

På den sista föreställningen pressade 230 personer in sig i den för året ombyggda ladan - bortåt 50 stycken fler än på de första föreställningarna. Det innebar att gamla rekordet på 1 800 besökare är slaget.

Nya stolar

Ombyggnad ja. Märkte besökarna att de gamla kyrkbänkarna bytts mot stolar med stoppning? De med erfarenhet av balkongen märkte säkert att de gamla sittplatserna bytts mot soffor, vilket - till skillnad mot salongen - innebar att det blev mer svängrum.

Ytterligare en nyhet var att hela lokalen fått isolering vilket gjorde att störande inslag som kyla eller smattret av regn mot taket inte märktes. Nästa gång, 2020, kan numrerade platser komma att införas. I dag är det många som kommer upp till en timme i förväg för att inte bli placerade längst bak.

Annons

Vad fungerade bäst?

– Det som värmde mest är att vi är så många generationer som är med, den yngsta är 3 år medan jag själv är 71. Tekniskt noterade jag att det var bra ljud och ljus, säger PO som åldern till trots inte kunde sig hålla ifrån ”trapetsen” på scenen.