I Jönköpings Posten av den 22/12 kliver en lokalpolitiker fram och sätter ned foten, Emil Qvarnström (KD): Smålands musik och teaters ledningen måste bytas ut - är hans stridsrop! Härligt med en politiker inom KD som står upp för kultur och rättvisa och säger det som väldigt många tänker. Men hur resonerar man inom vissa andra av våra kommunala partier? Konflikten på Spira handlar ju inte endast om Regionens väl och ve… det gäller även Jönköping. Det tycks som om lokala politiker bara går omkring och mumlar lite för sig själva. På den tiden när Per Ola Nilsson ställde till det på Malmö Opera gick tjänstemän och politiker resolut in och lyfte ut honom. Här är kommunen tyst. Regionen anställer en konsult.

Och Regionens ansvarige HR-direktör, Joakim Silva säger att han kommer att strunta i Arbetsdomstolens beslut om det går emot Regionen; ”musikern” skall bort och det får kosta någon miljon! Oj, vad han utmanar rättsmedvetna smålänningar. Fler har sagt mig att nu lägger man av att gå på Spira om inte den sparkade musikern fått jobbet åter. Joakim Silva har verkligen trampat klaveret! Nu måste de regionala politikerna säga ifrån, om inte landstingsdirektören förmår att göra det! Skall rättvisa gälla eller handlar det om prestige?

Vad Emil Qvarnström också sätter fingret på är att höga tjänstemän inom Regionen, som på olika vägar varit ansvariga för rekryteringarna av Per-Ola Nilsson även bör utkrävas ansvar för situationen. Han pekar på hur varumärket för Smot kraftigt har försvagats. Konflikten diskuteras faktiskt runtom i och utanför vårt land av en bred allmänhet, politiska partier, kulturintresserade och engagerade inom scenkonsten samt i pappersmedia, tv och radio.

Annons

Händelserna på Smot har kraftigt sänkt verksamhetens varumärket och gör institutionen och Regionen illa känd. Att vrida utvecklingen rätt är inte en uppgift för bara en konsult. Men HR-direktören Joakim Silva verkar fortfarande mycket glad och munter och säger i JP att han har det största förtroende för ledningen på Spira. Men har Regionen fortsatt förtroende för honom?

Hos oss som lever i länet har hans aktier säkert blivit värdelösa. Frågan är också om han verkligen har tittat närmare på spåren efter Per-Ola Nilssons framfart i Malmö? En av Regionens direktörer nämnde för mig att Per-Ola anställdes för att han skulle var bra på att räkna och sköta budget. När så underskottet på tiotalet miljoner härom året slog ned som en bomb på Smot - kastade Per-Ola Nilsson skulden på sina medarbetare och producenter, som inte lärt sig räkna. En ledargestalt i tiden, eller?

Saker och ting har en tråkig vana att upprepa sig.

Relaterat: Qvarnström (KD) till angrepp mot Spira

Skådespelerskan Åsa Arhammar har liksom Emil Qvarnström fått nog av det hela, som hon skriver i JP av den 28/12. Men där Emil vill byta ut Smots ledning - försvarar Åsa densamma. Hon är mer upprörd över att Per Ola Nilsson i hennes ögon mobbas på gator och torg, i nät och media. Hon skriver med versaler att många på Smot trivs på sin arbetsplats och räds inte sina chefer. Hon säger sig stå på rättssamhällets grund. Men att Regionens HR-direktör Joakim Silva säger sig strunta i rättssamhället, att han inte kommer att bry sig om Arbetsdomstolens utslag om det går honom emot, verkar hon tycka är rätt.

Det är svårt det där med logik. Som jag förstår Arhammar i det hon skriver så backar hon verkligen upp sin älskade ledning. Samma ledning som sparkar ”musikern” och vägrar att ge honom jobbet tillbaka. Vi andra som är förbannade på Per Ola och ledningen är som giftiga ormar i hennes ögon. Arhammar har arbetat i många år på Smot och funnits i Teaterförbundets lokala styrelse och är nu skyddsombud. Hon skriver att hon mår bra, att allt är bra. Visst är det bra att hon mår bra - det är ju bra att någon gör det. Men de som är tysta och mår dåligt skulle inte de må bättre om deras skyddsombud även tog in dessa i sin kalkyl?

2016 jobbade Arhammar på Smot. Medarbetarenkäten det året redovisade att 65 procent av alla anställda inte sa sig ha förtroende för ledningen, Att sju procent dessutom kände sig trakasserade av sina chefer. Det fins fler intressanta uppgifter.

2017 Gick de tre största facken, SYMF, TF och VISION samman och slog larm om den mycket svåra arbetssituationen på Smot. De representerade då cirka 80 procent av de anställda.

2018 gick till slut luften ur i och med den konflikt vi nu ser kring den sparkade musikern. En konflikt med rötter i personalens tidigare års rop på hjälp. Och en ny medarbetarenkät nu vågar Regionen sig inte på.

Problemen på Smot har en längre historia än så och inte har det hjälpt mycket att Åsa Arhammar hela tiden haft det bra. Och kan HR-direktören Joakim Silva verkligen fortsatt påstå att han har det ”största förtroendet för ledarskapet på Spira, både vad gäller Per Ola Nilsson och Gabriella Bergman”? Har han då verkligen läst medarbetarenkäterna och satt sig in i Smots fleråriga allvarliga problem med arbetssituationen? Något knas är det. Själv skriver jag för att jag står upp för vår Sinfonietta!

Bernt Lindqvist, teaterchef på Smålands musik och teater mellan 1978 och 2011.