De grånade gentlemännen var två av spelarna i Jönköpings då bästa ishockeylag, Vättersnäs, som fanns med i de allra första ishockeymatcherna inomhus i Sverige.

Fakta: Rosenlundshallen

Den 14 december 1956 beslutade Jönköpings stadsfullmäktige att bygga en mässhall som även..

Fakta: Rosenlundshallen

Den 14 december 1956 beslutade Jönköpings stadsfullmäktige att bygga en mässhall som även skulle fungera som konstfrys isbana. Rosenlundshallen invigdes den 11 december 1958 och var då Skandinaviens första ishall.

Genom åren kom många stora idrottsevenemang förutom ishockey att avgöras i hallen. Bland annat VM i curling 1985, fäktningen vid VM i modern femkamp 1967, boxningsgalor med bland andra Bosse Högberg och Folyd Patterson samt EM i brottning 1984.

Den 12 mars 1999 påbörjades i HV71:s regi ombyggnaden av Rosenlundshallen och i september år 2000 stod Kinnarps Arena färdig på samma plats som den gamla hallen. I det läget hade publikkapaciteten ökat från 4 200 till 6 236.

Först i en kort uppvisningsmatch mot en kombination av Reif och Husqvarna IF på invigningskvällen, och sedan dagen efter i en match mot ”Pressens lag” med spelare från HIF, Taberg, och NGIS.

En viss skillnad...

– Från att ha bytt om i ”Pyllis” Holmqvists källare och sen traskat över Jönköpingsvägen till uterinken i "Kärret” där man ju var helt beroende av vädret, där man ibland fick hoppa mellan rötter och stenar, till att från ett omklädningsrum komma ut på en helt perfekt is var ju ett rätt stort steg, konstaterar Bengt Ljungbergh.

3 588 åskådare kom till invigningskvällen, runt 2000 såg matchen dagen efter. Och för Vättersnäs division 2-spel blev den nya hallen ett jättelyft med publiksiffror runt 5 000 som standard.

Det fanns alltså en tid när hela Sverige, ja hela Skandinavien, imponerades av Jönköpings satsning på idrottsanläggningar.

Fast det var ju ett tag sen…

Palmberg tog initiativet

Den drivande kraften bakom Rosenlundshallens tillkomst, som kombinerad mäss- och ishall, var idésprutan och entusiasten Bengt Palmberg, stadsarkitekt i Jönköping.

Under en studieresa i Europa hittade han ett antal lösningar, bland annat det karakteristiska hängande taket, som kom att användas vid ett hallbygge, som när det väl kom igång gick med rasande fart. Och som när anläggningen stod färdig innebar att Jönköping kunde skryta med den första fullstora inomhushallen för ishockey norr om Berlin.

Och publiken fortsatte att strömma till.

Redan den andra januari sattes vad som ända tills Kinnarps Arena byggdes stod som publikrekord för ishockey i Jönköping när 5 755 personer kom för att se Vättersnäs, fyra i serien, möta topplaget Alvesta i division 2 Södra B.

Många fler inne

– Den där publiksiffran är egentligen alldeles för låg, berättar Bengt Ljungbergh. Luften inne i hallen blev så syrefattig att spelarna höll på att tuppa av, så man blev tvungen att öppna dörrarna, och då strömmade massor av folk in.

– Vår kassör, ”Jompa” Nyqvist, stod med en portfölj på magen och uppmanade ”ni som inte betalat lägg pengar här”, och när vi summerade kassan efteråt visade det att det måste ha varit uppemot 7 000 personer i hallen den gången.

Stämningen var hög. Publiktrycket enormt. Och trängseln var så stor att sargen på ena långsidan trycktes ner, något som höll på att få förödande konsekvenser för Folke Jörneke.

Blev fastklämd

– Jag åkte intill sargen när den plötsligt trycktes in mot isen med massor av folk ovanpå och jag hamnade fastklämd med benen under. Som tur var klarade jag mig med lite blåmärken, men det kunde gått riktigt illa…

”Lolle” spelade ishockey för Stefa, Vättersnäs och HIF. Var också duktig fotbollsspelare i Husqvarna IF och är fortfarande en trogen besökare på HV71:s hemmamatcher. Han blev också nybildade HV71:s förste tränare, med Henry Wilhelmsson som assisterande.

– Lite extra kul, eftersom Henry var son till Åke Wilhelmsson, som jag spelade med och hade som tränare i Stefa, och fortfarande håller som en av de bästa ishockeyspelarna genom alla tider i våra bygder, säger Folke.

Bengt Ljungbergh var Vättersnäs trogen ända från pojklaget till A-laget bortsett från en säsong som tränare i Skillingaryd, har också fått se efternamnet föras vidare inom ishockeyn via sönerna Christer och Thomas.

TV räcker numera

– Jag nöjer mig med att se matcherna på TV numera, säger Bengt. Tröttnade lite på hur saker och ting sköttes vid sidan av hockeyrinken, så det är inte lika roligt att gå till arenan längre.

Båda minns med glädje derbymötena med lag som Taberg, NGIS och inte minst Husqvarna IF. Talar varmt om klubbkänslan och kompisskapet i Vättersnäs – och också om den gamla boden vid hockeyrinken ”Kärret” med sin kamin som var populär samlingsplats efter lördagsdanserna i folkparken.

När Rosenlundshallen kom till var alltså Vättersnäs bästa laget. Och där spelade också Jönköpings första riktigt stora hockeyidol.

– Mike Desilets var kungen, och vi andra ”småprinsar” hängde med av bara farten, minns Bengt Ljungbergh.

Stor betydelse

Kanadensaren Desilets var den första i raden av transatlanter som klev in i svensk ishockey. Stannade bara en säsong i Vättersnäs men betydde ändå oerhört mycket både för klubben och för hockeyn i stort.

– Innan Mike kom körde vi med bandyrör och bandyslipning, han visade hur fort det gick med riktiga hockeyskridskor och annan slipning, när Mats Eriksson till exempel fick nya skridskor blev han ju den snabbskrinnare och storspelare han sen var i många år.

– Mikes sätt att spela var också någonting helt nytt. Det small på ett sätt vi inte upplevt tidigare, men som publiken älskade. Det var nästan så att om det inte blivit åtminstone ett slagsmål inom fem minuter så var folk lite besvikna…

Vättersnäs nådde aldrig de riktiga hockeyhöjderna. Men ledare som ”Jompa” Nyqvist, legendarisk kassör, Denny Eriksson, ”Mr. HV71”, John Larsson och fler andra hade sina rötter i den förening som så småningom tillsammans med Saab (efterföljaren till Stefa uppe i Stensholm) blev det Vätterstad som i dag utgör V:et i HV71.

Många minnen

År 2000 var det adjöss för gamla Rosenlundshallen. HV71 hade tagit över, byggt Kinnarps Arena. Men för många både aktiva och åskådare finns en lång rad oförglömliga minnen fortfarande kvar av stenhårda derbyn, dramatiska play off- och kvalmatcher, av gamla klassiska ”Klapp och Klang”, av ett tryck som bara en fullproppad långsida ståplatspublik kan skapa – och för oss som jobbade där minnet av en perfekt placerad pressläktare…