Det här med bostadsort; vissa människor svarar snabbt att de bott i Bottnaryd hela sitt liv andra har en mer kringflackande historia och så finns det sådana som Jan Å Johansson. Han kan inte ens med enkelhet svara var han bor nu.

— Nu bor jag i Borås hos min bror.

Men sedan ska du flytta ut på landet utanför Aneby?

Profilen: Jan Å Johansson

Ålder: 52 år

Gör: Partiombud för Vänsterpartiet. Författare på kvälla..

Profilen: Jan Å Johansson

Ålder: 52 år

Gör: Partiombud för Vänsterpartiet. Författare på kvällar och helger. Ger snart ut en bok om svensk-amerikanerna som krigsvägrade under 1:a världskriget.

Bor: Gränna och Norrköping. Flyttar senare i höst till hus i Aneby kommun.

Familj: Fru.

Intressen: Historia, samhällsfrågor och tecknade serier.

Läser: Politisk historia och biografier.

Lyssnar på: Allätare på Youtube. Allt ifrån Mozart till 80-tals hits.

Tittar på: Hem till byn, det är väl för att jag bodde så länge utomlands och landsbygdsnostalig.

Äter: Jag är bortskämd från Bryssel där jag åt indiskt, kinesiskt, afrikanskt olika kvällar i veckan. Jag tycker om många olika matkulturer.

Drömmer om: Att få tillbaka det generella välfärdssamhället. På det personliga planet drömmer jag om att slå igenom med en bra bokidé.

— Först flyttar jag till Gränna i tre månader, men egentligen bor jag i Norrköping med min fru Christina.

På Svavelsticksgränd 17 på Tändsticksområdet ligger fackförbunden Vision och Kommunals expeditioner. Här har också Vänsterpartiet sitt kansli.

Jan Å Johansson ger oss ett fast handslag och visar sin nya arbetsplats. Utmed väggarna trängs röda banderoller med en skylt från kärnkraftomröstningen 1980: "Atomkraft nej tack!"

Vi är här för att söka ett svar på hur det kommer sig att en person som arbetat med europeisk toppolitik i 20 år har sök jobb som ombudsman för Vänsterpartiet i Jönköpings län. Ett distrikt som samlade 3,87 procent av rösterna i senaste valet.

— Det är ytterst glädjande, han är ett riktigt fynd för oss, säger Jerry Hansson, gruppledare för Vänsterpartiet i Jönköping när vi talas vid några dagar tidigare. Jerry Hansson beskriver Jan Å Johansson som en allt annat än "strömlinjeformad politruk".

Är han inte överkvalificerad för jobbet?

— Ja, det kan man fråga sig, eller så är det så att han nu nått höjdpunkten på sin karriär. Efter 20 år i Bryssel kanske det kan vara skönt att rota sig i den Småländska myllan, säger Jerry Hansson och skrattar.

Jan Å Johansson har arbetat med och för politiska högdjur som Karl-Petter Thorwaldsson, Urban Ahlin, Jonas Sjöstedt, Nils Lundgren och Sören Wibe. Hans CV omfattar fem tätskrivna A4-sidor. Förutom arbete som politisk sekreterare har han skrivit åtskilliga rapporter, artiklar och böcker om främst arbetarrörelsen, EU och gjort politiska analyser.

De senaste sju åren har han arbetat som skribent och utredare på den EU-kritiska tankesmedjan Organisation for European Interstate Cooperation (OEIC) som finansierades av pengar från Bryssel.

Efter Brexit så ströp EU pengarna till organisationer som var kritiska till EU och då kände Jan Å Johansson att han var färdig med Bryssel.

— Jag hade svårt att se något jobb som lockade i Stockholm. Jag har alltid arbetat med politisk organisering och nu är det tillbaka till rötterna, säger Jan Å Johansson som började arbeta som SSU-ombudsman i mitten av 80-talet.

Hem till byn

Men hur kommer det sig att Jan Å Johansson beslutat sig att flytta ut på landet utanför Aneby?

Han berättar med värme om livet i Matonge, en mångkulturell stadsdel i Bryssel där det bor många kongoleser och rwandier. Men samtidigt var det något som skavde i Belgien.

— Det finns enorma sociala klyftor i Belgien, det är otroligt segregerat och den politiska och ekonomiska eliten har tappat kontakten och empatin med människor som har svårt att klara sig.

Mitt i den myllrande Europametropolen satt Jan Å Johansson och tittade på "Hem till byn" via SVT:s öppna arkiv.

Annons

— Det är kanske landsbygdsnostalgin som lockar. Jag är uppvuxen i naturen och med löpning. Jag hoppas kunna ta upp det igen, njuta av höglandets skogar, åka skidor, studera rovfåglar och ugglor.

Jan Å Johansson är uppvuxen i ett arbetarklasshem i Lidköping. Hans föräldrar var varken politiskt engagerade eller speciellt intellektuella.

— Det fanns inte en tanke på att jag skulle läsa på gymnasium än mindre på universitet. Jag vet inte var samhällsintresset kom ifrån, men när jag var 14 år gick jag med i SSU. När jag flyttade till Uppsala för att studera märkte jag vilka geografiska klasskillnader det finns. Där hade alla föräldrar som var akademiker.

Speciellt mycket studier har det dock aldrig blivit för Jan Å Johansson.

— Det politiska arbetet har alltid överskuggat mina försök till akademiska studier.

Jan Å Johansson karriär och liv tycks fylld av paradoxer och kontraster; han har gjort intellektuell karriär utan att ha akademisk bakgrund eller utbildning och han har ägnat hela livet åt politik på toppnivå, samtidigt är han mycket kritisk till den politiska eliten.

— Vi har alldeles för få medborgare som är politiskt aktiva. Nu har vi ett fåtal som styr i toppen, de har ofta väldigt goda löner och då tar empatin med de som har det svårt skada, säger han och ser det som problematiskt att många politiker aldrig gjort något annat.

Samtidigt verkar det vara svårt för någon som inte varit med länge att klara av det politiska spelet, det kan vara ganska tufft?

Ja, du måste kunna förhandla, vara diplomatisk. Att vara en god talare kanske inte är lika viktigt i dag, nu handlar det mest att inte göra bort sig när du får en snabb fråga. Och det kan vara riktigt elakt.

Trots att Jan Å Johanssons tillbringat större delen av sitt yrkesliv i och kring EU-parlamentet är kritiken mot EU kanske det som bäst definierar hans gärning; från kanslichef i Socialdemokrater mot EU 1994, via Junilistan på 2000-talet, till arbete för den EU-kritiska tankesmedjan OEIC de senaste åtta åren.

Vad är det bästa med EU?

— Jag tror på samarbete och öppna gränser, men reglerna för de som arbetar måste gälla alla som arbetar i ett land oavsett var de kommer ifrån. Idealet är att alla människor ska kunna bo och arbeta var de vill.

Trots att Jan Å Johansson arbetat så länge i Bryssel har han inte blivit "frälst" som han beskriver det.

— Det största problemet är den politiska centraliseringen, det är en otrolig distans mellan politiker och medborgare. En välbetald bubbla i Bryssel gör teoretiska modeller som främjar de starka.

Jan Å Johansson saknar inte argument när han beskriver bristerna med EU; han pratar om hur det demokratiska inflytandet minskar i stora stater, ger exempel på regler som inte fungerar i praktiken och hur lobbyister och marknadskrafter får ett allt för stort inflytande.

Nationalism och fascism

Trots brister är det många som ser EU för en garant för fred i Europa och en liberal motvikt till flera medlemsländers växande nationalism och fascism.

Jan Å Johansson ser det precis tvärt om; han anser att eliten i Bryssel skapar ett samhälle där allt fler hamnar på efterkälken. Det är delvis dessa marginaliserade grupper som röstar fram främlingsfientliga och populistiska partier.

Jan Å Johansson är den politiska drivkraften och utmaningen den samma i Bryssel som för Vänstern i Jönköpings län.

— Vi måste visa att solidariteten inte har gränser. Vad exempelvis Maud Olofsson gjorde i Nuon-affären kostar betydligt mer än några människor på flykt från krigets Syrien. Vreden för att välfärden nedmonteras ska inte riktas mot flyktingar utan mot toppen.

Hur Vänsterpartiet ska föra den argumentationen i nästa års valrörelse kanske Jan Å Johansson kommer fundera över när han åker längdskidor i de Småländska skogarna och lyssnar till ugglornas hoande. Först ska han dock skriva Vänstern i Jönköpings läns 100-åriga historia.

EU