På Dunkers i Helsingborg ges i sommar ett unikt tillfälle att se och jämföra två annorlunda, motsatta konstnärstemperament.

Carl Johan De Geer (född 1938) behöver egentligen ingen presentation. Han är alltiallo med performance, happenings, måleri objekt, foto, film, skulptur och författarskap. Allt med både allvar, ironi och humor.

Modedesignern Bea Szenfeld (född 1972) är ett unikum i kreativitet med textila material som är värd all uppmärksamhet.

Utställningen på Dunkers Kulturhus är stor och omfattande och upptar ganska många rum med "rum i utställningsrummet".

Carl Johan De Geer skapar oftast kaos i sina performance med ett underlag av allvar, högt och lågt. Det gäller att hänga med i hans tankeexperiment vilket gör den här utställningen spännande, intressant och ibland skrattretande.

Låna gärna hörlurar för att ta del av hans egen röst som förklarar, bortförklarar och ibland skrattar åt sina egna påståenden. Vi som betraktare har att göra med en mycket kreativ person med en stark personlighet och framförallt en stark vilja.

I ett av utställningsrummen spanar de Geer in Prins Eugens konstnärskap genom en högtalare där han förklarar prinsens livssituation. Prinsens mest kända målningar är Vägen och Molnet som nu blir analyserade genom hans egna målningar av desamma. Molnet har blivit till en ful gubbe inne i molnmassorna.

Prins Eugen hade precis som Carl Johan De Geer sin stora drivkraft i konsten, inte i familjen, enligt CJDG. Carl Johan De Geer strävar inte efter estetik och ett välgjort, pretentiöst måleri. Nej tvärtom, att många gånger förfula saker och ting. Mycket av vad han har skapat har kritiserats. Men tiden har kommit ifatt hans konstnärskap och senare höjts till skyarna och nästan kultförklarats, som all bra konst i konsthistorien.

Här på utställningen möts högt och lågt. Och vem bestämmer det?

Varje rum har något att berätta, att säga oss. Man får ha lite tålamod men hjälps av hans röst i hörlurarna. Men det gäller ändå att hitta "Ledtråden", som utställningen heter, vilken beror på våra egna kunskaper, upplevelser och erfarenheter. Konsten förklarar livet men också oss själva.

Att gå över till Bea Szenfelds utställning blir något helt annat. Szenfeld kom till Sverige från Polen 1983, starkt påverkad i sömnad och textil av både sin mor och sin mormor. Man får verkligen säga att hon är ett unikum i sömnad med en kreativitet som saknar motstycke i textilbranschen.

Szenfeld designar kläder till både kvinnor och män ofta i retromaterial från second hand-butiker. Bea Szenfeld syr om, klipper, lappar och lagar, syr till och så vidare.

Annons

Hon har vunnit många priser i Sverige och internationellt och bland annat ställt ut på " Stockholm Fasion Week" med Gunilla Pontèn. Hon har tilldelats stipendium från Konstnärsnämnden för papperskollektionen "Paper dolls", som också har visats på vårsalongen på Liljevalchs Konsthall.

Ja, listan kan göras lång.

Att träda in på Bea Szenfelds utställning på Dunkers är som att träda in i en annan värld - en futuristisk värld. Utställningen är vackert, estetiskt uppbyggd med till synes vita kakelväggar, där Szenfeld genom en film och i egen hög person välkomnar oss till utställningen. Att ta del av och att uppleva.

***

Från Helsingborg är steget sedan inte långt att ta båten till Helsingör och Louisiana Konstmuseum. Här visas två storslagna utställningar samtidigt, en lär oss om Afrika, en visar det så ofta omtyckta: föreställande måleri.

Peter Doig är född i Edinburgh, 1959. På Louisiana ställer han ut ett 30-tal stora, figurativa målningar där man kan se vad de föreställer. Eller kan man det? Målningarna är lånade från många av våra förnämsta museer i världen bland annat Från Moderna Museet i New York. Det tyder på att han är en välrenommerad, känd konstnär. Men för många ändå ganska okänd.

Peter Doig har bott i många länder och olika kulturområden bland annat Trinidad, England, Skottland, USA.

Utställningen visar stora målningar som till synes kan vara lätta att tolka. Men kanske beror det på betraktaren vad man gör dem till. Några pojkar sitter i en båt. En man kommer ut ur djungeln med en harpun; några pojkar spelar bordtennis; en man har klätt ut sig till fladdermus. Färgen är ändå huvudsaken som ligger lager på lager vilket ger självständiga, fristående ytor som formuleras till drömmar och fantasier. Men det som ändå gör de tidlösa målningarna så intressanta är att de inte till fullo går att förklara. Det finns något underfundigt under ytan som oroar betraktaren. Det är sällan man ser en så strålande, målerisk utställning, med nerv, poesi och mystik.

Peter Doig är en av tidens intressanta, internationella målare. Och måleriet behövs i dag när andra medier har så lätt att ta över konstmarknaden.

Ännu en intressant utställning på Louisiana är "Afrika- Arkitektur- Identitet- Att Höra Till". Den handlar om konst, kultur och arkitektur i länder som ligger söder om Sahara, och har varit sommarens stora nummer på Louisiana. Det är konstnärer, designers, arkitekter, författare och skulptörer som skapat denna på alla plan mångfacetterade och omfattande utställning som visar på Afrikas komplexitet och mångfald. Det ena landet är inte likt det andra som vi västerlänningar kanske tror.

Fast vad vet vi egentligen om Afrika? Hos oss i västerlandet har kontinenten blivit synonymt med olika exotiska ingredienser. Vi tänker på sol, dans, intuition, vilda djur och vild natur men också på fattigdom, krig, sjukdom, farsoter, flyktingar på väg till och med flyktingar i sitt eget land. Långt in i slutet av september kan vi nu på Lousiana bryta våra fördomar och istället se till exempel ny arkitektur och hur man utvecklar städer genom nya projekt i stora delar av Afrika söder om Sahara, till exempel i Lagos, Kinshasa, Johannesburg, Dakar och Nairobi.

Att komma in på utställningen är som att komma in på en stor brokig marknad med ljud, trummor, färger och visuella upplevelser genom filmer, videos och installationer. Men man blir helt överraskad över det sätt som utställningen presenteras på. Så modernt och annorlunda i en ny kontext, när man kanske hade tänkt sig primitiva skulpturer och objekt med målningar som uttryckte folklivet.

Man får ta lite tid på sig för att kunna tillgodogöra sig utställningen och förstå budskapet, relationerna och dess komplexitet. Upplevelsen av "Att höra till" är stor på Louisiana. Känslan infinner sig av att Afrika bygger framtiden, och är på god väg.

Fakta: Fyra utställningar samtidigt

”Ledtrådar” av Carl Johan De Geer och ”I Huvudet På Bea Szenfeld”, visas båda fram till den 27 september på Dunkers Kulturhus i Helsingborg.

"Afrika- Arkitektur- Identitet - Att Höra Till", visas fram till den 25 oktober och "Måleri" av Peter Doig, visas fram till den 16 augusti, båda på Louisiana Konstmuseum i Danmark.