Nettoupplagan för Jönköpings-Posten ökade från 19 500 exemplar 1945 till 23 400 1950. Hushållstäckningsgraden var dock oförändrad under perioden, 56 procent. De främsta konkurrenterna var, relativt sett, något mer framgångsrika. Smålands Allehanda ökade sin nettoupplaga från 8 100 ex 1945 till 11 300 ex 1950. Samtidigt ökade dess hushållstäckning från 18 till 23 procent. Smålands Folkblads nettoupplaga var 1945 11 400 ex och den ökade till 15 500 ex 1950. Tidningens hushållstäckning ökade under perioden från 19 till 23 procent. På respektavstånd följde Smålandsbygdens Tidning, som ökade från 5 000 ex 1945 till 7 400 ex 1950 och vars hushållstäckning var 4 procent 1945 och 5 procent 1950.

Ser man på hela Hallpressen uppgick den till 38 800 ex i Jönköpings län 1945, och 1951 omfattade den 46 000 ex. Dess andel i länet minskade dock under perioden från 47,6 till 45,1 procent. Prenumerationspriset på JP höjdes med två kronor mellan 1947 och 1948 och lika mycket under året därpå. Även annonspriserna höjdes, dock med försiktighet, för man var angelägen om att slå vakt om tidningens ledande ställning på annonsmarknaden. Med stolthet talade Jönköpings-Posten om att man hade telefoto. Man kunde därför mycket snabbt få bilder till exempel från Surteraset i september 1950 och från Gustaf V:s begravning två månader senare (22/12 1950).

Några viktiga personalförändringar förtjänar att nämnas. John Lorentzi, som varit annons- och försäljningschef, lämnade Jönköping 1946 för att bli vd vid Svenska Morgonbladet. I stället anställdes Nils Schön som ekonomi- och annonschef. Eric Jonsson hade anställts vid Jönköpings-Posten 1943. Han hade religiös hemvist i Baptistsamfundet och var aktiv inom folkpartiet. Han blev så småningom andreredaktör och redaktionschef vid Jönköpings-Posten, innan han lämnade tidningen 1958 för att bli chefredaktör för Bohusläningen. Jonsson hade ett stort konstintresse, och tack vare honom blev konstrecensioner vanliga i tidningen. Nils Hultquist anställdes som journalist i JP 1947. Han skrev om Jönköpings läns valmansförenings historia och lämnade Jönköping 1954 för att bli en av de ledande inom Läroverkslärarnas Riksförbund.

En viktig verksamhet med som det synes Carl-Olof Hamrin som initiativtagare var de resor som Jönköpings-Posten arrangerade. I augusti 1945 reste JP med de gamla till Visingsö (16/8 1945). Följande år kunde man resa med tidningen till Göteborg och se van Gogh-utställningen där (30/4 1946). Resorna blev längre. I juni 1947 anordnades en resa till Paris. En tolvdagarsresa kostade 580 kronor (6/6 1947). Man ordnade under den sommaren rundresa i Danmark (11/6 1947) och resa med tåg och buss till Schweiz och Italien. 15 dagars resa till dessa mål kostade 695 kronor (25/7 1947). Väsentligt kortare och mycket billigare var en sällskapsresa till Göteborg i november som med resa, hotell och sightseeingtur kostade 22 kronor (20/11 1947).

Så anordnades sportresor. 1948 års olympiska vinterspel arrangerades i S:t Moritz. Dit kunde man resa med Jönköpings-Posten för 640 kronor (20/12 1947). Man kunde också senare resa till Göteborg och se Gais spela mot Jönköpings Södra. Det kostade 14 kronor och 50 öre (3/8 1948). Utbudet blev allt större. Den 31 mars 1948 erbjöd Jönköpings-Postens resetjänst resor till Rom, Rivieran, Norditalien, Österrike, Schweiz med mera. Man kunde också åka tåg via Köpenhamn till Barcelona och sedan fara med båt till Mallorca. En sådan resa tog 17 dagar och kostade 1 180 kronor (16/11 1948).

Det var vidare möjligt att ge sig ut i det okända. I maj 1949 arrangerade Jönköpings-Posten färd med Mystiska tåget. Det kostade 13 kronor. Det visade sig vara populärt, och 800 personer deltog. I resan ingick också en friluftsgudstjänst i Södra Vi (19/5 och 30/5 1949). Mystiska tåget blev ett mångårigt succéarrangemang för JP.

Resorna kunde vara av mycket olika slag. När Jönköpings-Posten 1949 hade en rese- och semesterbilaga var de flesta tipsen inriktade på cykling (10/6 1949). Den 15 juli 1949 omtalades att Jönköpings-Posten sändes med flyg till Stockholm så att man i huvudstaden snabbt kunde köpa tidningen, och följande år kunde man som privatperson flyga med JP till Stockholm för 70 kronor och där uppleva S:t Eriksmässan (22/8 1950). De billigaste resorna var kyrkresorna. De kostade cirka 5 kronor inklusive kyrkkaffe och gick till olika kyrkor varje söndag (13/10 1949 och 15/8 1950).

Även den egna personalen i Jönköpings-Posten och Halls förlag fick resa. Söndagen den 14 juli 1947 inbjöds alla till familjen Hamrins gård i Stockared. Dagen inleddes med att Carl-Olof hälsade välkommen. Sedan var det högmässa i Kölingareds kyrka och kyrkkaffe i Stockared. Lekar, tävlingar och bad följde, varefter dagen avslutades med middag i Mullsjö friluftsgård (15/7 1947).

Från varmt till kallt krig – till nytt krig

Sommaren 1945 var präglad av krigets slut och av en allt starkare medvetenhet om nazismens bestialitet. De konservativa i Storbritannien led nederlag, och Winston Churchill fick inte komma tillbaka till stormaktskonferensen i Potsdam. Jönköpings-Posten hade en ledare där Churchill hyllades (27/7 1945). Södra Vätterbygdens folkhögskola mottog bland andra Maja Berezowska, som kom från Ravensbrücks koncentrationsläger. Hon blev föremål för en artikel den 7 juli. En månad senare skrev JP att Tyskland skulle fråntas alla vapen och alla möjligheter att framställa vapen nu och i framtiden. Samma dag skrevs om brutalitetens bankrutt och om nazismens brist på varje spår av mänskliga hänsyn när det gällde behandling av fångar (3/8 1945).

Kriget i Japan hade avslutats med två atombomber. Först synes inte det radikalt nya med bomberna ha uppmärksammats, men tre veckor senare skrev i Jönköpings-Posten major Holmberg från Eksjö om atomenergins militära användning. Han trodde att atomenergin skulle förbjudas militärt. Vidare påpekade han att det märktes en åtstramning i president Trumans utrikespolitik. Det berodde, menade han, på innehavet av bomben (31/8 1945). Den 4 september fanns i JP en United Press-artikel från Hiroshima. Där talades om de fruktansvärda följderna av en enda bomb. 53 000 döda var resultatet, men snart skulle nog antalet stiga till 150 000 trodde artikelförfattaren (4/9 1945). Bedömningen i dag är att cirka 200 000 människor dödades. Ivan Oljelund var som ofta skicklig på att få fram det rätta perspektivet: »Efter Hiroshima väljer man inte mellan krig och fred utan mellan liv och död« (12/9 1945).

Redan den 12 september skrev Jönköpings-Posten om ett västblock. De västallierade ville att västra Tyskland skulle inkludera Ruhrområdet, vilket ryssarna motsatte sig. Senare framhöll Birger Stolpe att den sovjetiska utrikespolitiken bedrevs med kallblodig hämningslöshet. Sovjet menade att Bulgarien, Ungern och Rumänien hade demokratiska regeringar (21/9 1945). Segrarmakternas utrikesministrar möttes i London. Efteråt skrev JP att nu rådde djup pessimism (5/10 1945). Från segrarmakternas dominans hade man snabbt gått över till en klyvning av världen i två maktblock.

Lektor Ragnar Olsson skrev en artikel under rubriken »Rysslands avsikter« (2/11), där han visade en förvånande stor förståelse för Sovjet. Budskapet var att man måste se till handlingarna mer än till orden. För Ryssland var det viktigast med säkerhet och återuppbyggnad. Erfarenheterna från första världskriget och från den tyska invasionen 1941 låg bakom Sovjets politik. Ragnar Olsson menade att Sverige inte borde tillhöra något maktblock.

Tidigt kunde man se en medvetenhet om att världens nya maktcentrum, åtminstone den västliga världens, var USA. Många artiklar kom in i Jönköpings-Posten skrivna av Alfred Öste (14/9, 9/10 och 8/11 1945), som även skrev för Svenska Dagbladet. Han menade att isolationismen vann terräng i USA, beroende på att landet nu hade atombomben (15/10 1945).

Från Tyskland rapporterades om de stora folkförflyttningarna med miljoner som kom från öst (8/10 och 15/10 1945). Vidare började tidningen informera om Nürnbergsprocessen mot krigsförbrytarna (19/10 1945). Komminister Bengt Söderberg gav skildringar från den franska horisonten (31/7 och 13/8 1945). Från det slutna Spanien kom artiklar. Till bilden hör att Agne Hamrin fick ett tidigt uppdrag att göra en reportageresa för Dagens Nyheter. Bland annat gjordes förutsägelsen att Franco var på fallrepet (20/7 1945). Ett halvår senare skrev JP att en militärrevolt starkt hotade Franco (16/1 1946).

Jönköpings-Posten visade ett kontinuerligt stort intresse för de nordiska grannländerna. Från Finland rapporterades om det dilemma landet stod inför vid krigsförbrytarprocessen, bland annat frågan om retroaktiv lagstiftning (14/9 och 15/11 1945). För Norges del var det, menade JP, en trist kontrovers mellan Christian Günther och förre norske stortingspresidenten Hambro om vad som hade hänt 1940. Strax efteråt gladde sig emellertid JP åt en framgång för Kristelig folkeparti i det norska stortingsvalet (2/10 och 9/10 1945). Till Danmark utsändes den politiske journalisten Eric Jonsson för att rapportera från det danska valet (3/11 1945).

När år 1945 gick mot sitt slut skulle svenskarna säga vilka två händelser som varit de största under året. På överlägset första plats kom atombomben. Därefter följde Quislings dödsdom och avrättning. På tredje plats kom att kaffe och te släppts fria, det vill säga kunde säljas utan ransoneringskort. Sedan kom rättegången i Nürnberg och därefter baltflyktingarna och deras öde (2/1 1946).

Under år 1946 blev det än tydligare att världen var uppdelad i två maktblock. Ivan Oljelund skrev den 30 mars att världen höll på att klyva sig i två delar, en demokratisk och en kommunistisk. Demokratin var enligt Oljelund den kristet döpta kulturens bröstarvinge. Senare skrev Oljelund att man talade om ett tredje världskrig. Han var mycket kritisk mot Sovjetunionen och Stalin (17/6 1946). Strax därefter fällde amerikanerna en atombomb över Bikiniatollen. JP citerade Daily Mail som skrivit att man inte sparar vare sig tid eller pengar när det gäller krigsändamål medan man däremot knusslar så snart det gäller fredsinitiativ (1/7 1946).

Ett stort perspektiv anlade Harry Blomberg, som ett tag varit borta från JP:s spalter men återkommit. Han skrev om den stora nöden i Europa (26/3 1946). Den nya organisationen Förenta nationerna skulle ju vara ett fredsinstrument, men JP skrev att FN stod inför en allvarlig kris, när Sovjetunionen hotade med att bojkotta dess sessioner (28/3 1946).

Alfred Öste fortsatte att skriva från USA, bland annat från Los Angeles, »En stad med storhetsdrömmar« (7/1, 22/1 och 12/9 1946). I samband med kongressvalet i USA tillkom nya skribenter, Georg von Essen, nationalekonom, och Håkan Berg, filosofie kandidat (2/11 och 14/11 1946).

Fortsättning följer...