Det är ingen nyhet att fantasygenren växer. Det har den gjort sen Harry Potter slog ner som en bomb för snart tjugo år sen och vuxna plötsligt tappade all värdighet och började läsa barnböcker. Sen kom Peter Jacksons Sagan om Ringen-filmer, och sen vällde det över oss: True Blood, Twiligth, Game of Thrones. Idag finns inte en människa som inte har i alla fall ett hum om vad fantasy är.

Men frågan är, tänker jag när jag strövar runt på bokmässan där de små förlagen blir fler och fler och många av dem är inriktade på just fantasyböcker, vad det egentligen handlar om?

Jag pratar med Anna Vintersvärd från Mullsjö som driver bokförlaget Andra Världar.

– De stora förlagen vet inte riktigt vad de ska göra med fantasyn, säger hon. Det kan vara lättare för oss, som redan befinner oss bland våra läsare.

Det finns alltså ett behov av att någon ger ut den här växande genren. Småförlagen är en slags undergroundscen och under bokmässan tävlar de om besökarnas uppmärksamhet. När jag besöker Andra Världar-montern sitter Harriet Dumont där i full sjörövarmundering och signerar sin bok – en erotisk piratroman. Jag köper ett exemplar.

Men fantasy är inte bara underground. Några av mässans flitigaste seminarie- och monterpratare är amerikanska Laini Taylor, författare till serien Önskemånglarens dotter, och norska Siri Pettersen, vars andra bok i serien Korpringarna precis har kommit ut på svenska.

Annons

– I fantasy kan man prata om det som är svårt, säger Laini Taylor. Krig, till exempel.

Hon menar att skriver man om ett krig som pågår här och nu, färgas läsaren av det hen redan tror sig veta. I fantasy kan man smyga in värdeladdade frågor och pedagogiska element utan att det märks.

En som jobbar mycket med det är Pär Sahlin, barnboksförfattare från Jönköping som bland annat skrivit böckerna om Solhjärtats hemlighet. Han tänker mycket på könsrollerna i sina böcker. Det är hejdlöst spännande med täta cliffhangers, men det är inte bara äventyr.

– Min huvudperson heter Kim. Det är ett könsneutralt namn och länge var jag inte säker på om Kim var en pojke eller en flicka.

Till slut fick Kim bli en pojke och den modiga Nela, som driver berättelsen framåt medan Kim står och trycker i en klippskreva, fick bli en flicka.

Laini Taylor har också ett feministiskt uppsåt med sina böcker. Hennes blåhåriga kickass-hjältinna Karou har fans världen över. Jag besöker tre av Taylors seminarier och varje gång sitter en tjej i 17-årsåldern med blått hår och stora kängor där, och hänger vid sin idols varje ord.

Men förutom fantasyns möjlighet att ta oss utanför de ramar samhället och våra egna fördomar byggt upp, har den ytterligare en roll. Den inger hopp. När världen brinner uppmanar fantasyn oss att ta upp kampen för det goda. Siri Pettersen sätter ord på det när jag ser henne på en monterscen på lördagen.

– Fantasy är inte orealistiskt längre. Det handlar om att rädda världen. Och vi behöver de berättelserna som aldrig förr.