Privatiseringar och avregleringar tarvar ökad kontroll och standardisering. Grundbulten är här det målinriktade resultatstyrningssystem som kallas ”New Public Management”, enligt vilket elevernas (och lärares) prestationer och resultat ska mätas och kvantifieras.

Mer eller mindre pesudokvantitativa, men ack så lättsmälta, mätresultat kan användas som politiska tillhyggen, benchmarking, konkurrensmedel, parametrar i internationella kunskapstävlingar och så vidare. Att detta omhuldas av politiker och skolföretagare med ytliga åsikter och grunda kunskaper om utbildning förvånar inte…

I grund och botten finns en djup konflikt mellan en från näringslivet implementerad modell och skolans kultur och kunskapssyn. Målstyrningen och uppgiften att mäta och kvantifiera studiearbetet, som till sin essens är kvalitativt, går inte riktigt ihop med skolans egentliga uppdrag.

Hur ska läraren konvertera kvalitativa aspekter till kvantiteter? Hur ska undervisningen organiseras och vad syftar den till? Lösningen blir fler prov, i stort och smått, nationella och lokala. Undervisningen riskerar att präglas allt mer av teaching to test, enligt principen ” kommer det på provet”, och baklängespedagogik, det vill säga att eleven i en slags bedräglig win-win-situation ges rätt till en slags konsumentinformation om vad hen förväntas prestera för att passera nålsögat eller därutöver. Lärare och elever ska leverera…

Annons

Systemet urholkar synen på kunskap och bildning. Pedagogen blir alltmer administratör med växande dokumentation och rapportering. Undervisningen anpassas till uppsatta mål. Möjligheterna för lärare och elev att gå utanför ramarna, vara ”onyttigt” reflekterande och associativ, söka och pröva sig fram längs bildningens vägar, krymper.

Redan Platon talade om livslångt lärande, Cicero om kunskapens bistra rötter – och ljuvliga frukter. Aristoteles vidgade perspektiven om kunskap, praktiska färdigheter och klokhet. Humboldt såg bildning som Geist, ett förhållningssätt som präglar livet. Ingen lättsmält quick fix, däremot möda och glädje! En klassisk bildningstradition, som vi övertagit och utvecklat i demokratin och moderniteten, slås i småbitar.

Kunskapsförakt och irrationalism breder ut sig, likaså ökad stress och psykisk ohälsa. Orsakerna är många, men omvandlingen av skolan är definitivt en.

Jag föreslår ett Alexanderhugg. Avkommersialisera skolan. Ge professionen förtroende. Skriv om läroplaner och frigör pedagogiken. Ge barn och ungdomar större frihet att tillsammans med sina lärare söka, upptäcka och kritiskt betrakta världen. Satsa på kunskap – och bildning!

Jerry Hansson

Kommunfullmäktigeledamot

Vänsterpartiet