Sparringpartners på en kylslagen bana en regntung tisdagsförmiddag var JP:s golfskribent Göran Bäckström i par med Mikael Hill, förbundskapten i innebandy och numera också entusiastisk golfare.

Detta gällde

Förutsättningarna var som följer:

Spelformen var greensome, eftersom det är det som gäller i JP-kvalet. Båda spelarna slår ut, sen väljer man det utslag man tycker är bäst och spelar vidare varannan gång.

Standár/Sundvall fick 14 tilldelade slag, Hill/Bäckström 17.

– Jag har bara spelat Ryfors två gånger tidigare, berättade Mikael Hill, som tillsammans med sin sambo Mia började spela golf på A6 för bara ett knappt år sedan.

I Mullsjö har han dock varit betydligt fler gånger som tränare för Mullsjö AIS under fyra säsonger (varav de tre senaste gav slutspelsplats).

– Men då hade jag ju inte börjat spela golf ännu…

Full aktivitet

Efter att ”Gamla Grabbar” hade invarderat Ryfors dagen före låg banan nu i stort sett tom för de fyra kämparna. Däremot var det betydligt större aktivitet runt omkring på anläggningen, där ”tisdagsgänget” som vanligt gjorde goda insatser både på och vid sidan av banan.

Och det började bra för firma Standár/Sundvall.

En bra drive från Sundvall, ett perfekt andraslag från Standár gav en birdieputt på 1,5 meter på första hålet. Samtidigt som motståndarna fick bekymmer direkt när skribenten drog sin boll 20 meter in i oröjd terräng framför tee varifrån den aldrig återfanns.

En bra start

Hills utslag, som i sanningens namn inte var klockrena hela varvet, räddade laget till vad som så småningom blev en dubbelbogey, sex slag i hål medan JP-sporten fick ett lätt par sedan Sundvall slagit birdieputten hårfint utanför.

– Känns bra det här, konstaterade Sundvall.

Men det var då det…

Tees har fått en hel del stryk i torkan, och när semiruff och ruff är våt erbjuds det tuffa utmaningar, något fyrbollen fick känna på rätt ofta den här dagen. Men i stort sett bjöd Ryfors på en bana i bra skick, greenerna var oftast alldeles utmärkta, jämna, hyfsat snabba – och som alltid svåra att läsa åtminstone för dem som inte har Ryfors som hemmabana.

Nära räckte inte

Som närmast final 2016 var Standár/Sundvall på 26:e plats, de 25 bästa lagen varje speldag kvalar ju in. Och bland målsättningarna inför året var bland annat att ”ha god stämning i bollen hela rundan” och ”inte misslyckas totalt med utslagen på samma hål.”

Stämningen var det inget fel på under träningsmatchen.

Men det där med utslagen…

I nio hål gick det bra.

Annons

– Något slag mindre så hade man varit riktigt nöjd, sa Fredrik Standár när det var dags för pauskaffe med 44 slag i scorekortet.

Ledning i halvtid

Och Sundvall, som från att ha dömt ut sitt lag som chanslöst före första utslaget svängt till en gryende optimism, insåg att motståndarnas 48 slag betydde ledning med ett slag även när de tre slagen i handicapskillnad dragits bort.

Det höll fram till och med elvan.

– Nu är det kört, suckade Sundvall, som till och med för golfspelare har ovanligt kort sträcka mellan frisk optimism och djup pessimism, sedan de båda JP-lirarna skickat var sin boll in i terräng som absolut inte lämpar sig för golfspel.

Åtta slag blev det innan bollen var i hål, och inte blev minerna muntrare efter en nia på det följande par fem-hålet efter ännu en expedition in i svårspelad ruff och därifrån i en bunker.

Elva slag sämre

44 slag första nio hålen blev 55 de sista nio. Totalt 99 slag som med de 14 slag paret fick dra bort landade i ett slutresultat på 85 slag – definitivt ingenting man tar sig till final i JP-golfen på.

– 26 slag på tre hål, det håller inte, suckade Sundvall och studerade dystert två nior och en åtta bland scorekortets avslutande nio hål.

Hill/Bäckström hittade så småningom lite bättre spel, satte några puttar och gick i mål med 44 slag sista nio, 92 totalt, minus 17 slag blir det 75 netto. En siffra som då och då har räckt till final, men som långt ifrån utgör någon garanti.

Intresset för JP-golfen verkar för övrigt vara stigande. Redan mer än två veckor före första kvaldagen var en bit över 40 lag anmälda. Så det där vi lite syrligt konstaterade förra året vid ett av kvalen – att det var svårare att missa finalen än att ta en plats i den – gäller knappast i år.

Nyttig förlust?

Möjligen ett dåligt omen för herrar Standár och Sundvall. Om nu inte den här träningsmatchen, trots en klar förlust, var precis vad som behövdes…

– Från det här kan det bara gå bättre, summerade Fredrik Standár förhoppningsfullt.

Så inför kvalet den 17:e får den gamla tesen om ”ett dåligt genrep blir en bra premiär” dammas av. Och kan bara Sundvall slå sina monsterdrivar lite rakare lite oftare, och håller sig Standárs patenterade slice borta hela rundan och inte bara drygt nio hål som nu när det blir allvar av – då kanske en finalplats för JP-sporten för första gången ändå kan bli verklighet!