"Den manliga blicken" – översatt från engelskans the male gaze - är ett viktigt begrepp inom feministisk teori. Det myntades på 1970-talet och utgår ifrån att världen styrs av ett manligt seende. Positiv respons från män blir således avgörande för att en kvinna ska känna sig hel. Fast begreppet numera är ganska vedertaget och slitet, har den manliga blicken dessvärre inte suddats ut i praktiken, den lever kvar och frodas kraftigt.

Om utställningen

Ögon Blick i Sänder – Gittan Jönsson

Nässjö konsthall

Visas till den 23/9

Om utställningen

Ögon Blick i Sänder – Gittan Jönsson

Nässjö konsthall

Visas till den 23/9

Gittan Jönsson slog igenom som konstnär under 70-talet och har allt sedan dess gjort verk som problematiserar kvinnorollen och dess begränsningar. Nu visas en omfattande utställning med både skulptur och måleri av konstnären på Nässjö Konsthall. Utställningens namn – "Ögon Blick I Sänder"refererar till en välkänd psalm av Lina Sandell, med de inledande raderna: "Blott en dag, ett ögonblick i sänder".

Jag fastnar direkt för verket "Global ögontröst", en mobil som hänger och dinglar från konsthallstaket och där just seendet är i fokus. I denna samsas glittrande glasprismor och målade träbitar föreställande mandelformade ögon. Den, liksom många av Jönssons övriga verk, får mig att tänka på viljan att spegla sig i någon annans ögon och det pockande bekräftelsebehovet som idag – på sociala medier men även i det reella livet – ger sig till känna på tidigare oanade sätt. Men den får mig även att tänka på livets enkla skönhet, något man vill ta till sig helt och fullt.

Annons

En berättare

Gittan Jönssons målningar, tuschteckningar och litografier kan verka något traditionella vid första anblicken, som frejdiga exkursioner i färg och form. Men man ska inte låta sig luras: Jönsson är en enastående berättare och hennes verk skär genom de ömtåliga och privata sfärerna liksom de offentliga och politiska områdena. Hennes konst blir sällan övertydlig eller tråkig, men desto oftare tragikomisk.

Akrylmålningen "Blowing in the wind" utgör ett exempel på hur Jönsson ofta använder sig av öppna men talande titlar för att tonsätta sina arbeten ytterligare. Det är en favoritmålning i utställningen, just för att den är så skärande sorglig och desperat. På ett platt, gult fält slingrar sig svarta linjer i ett förvirrande mönster. Små figurer uppenbarar sig här och var, även de tecknade i svart. En My Little Pony-figur stegrar sig glatt, en arg eller lidande kvinna nere i målningens högra hörn ser ut att vara involverad i en dragkamp medan en grupp människor kommer springande från motsatt håll, men vad de flyr ifrån förblir en gåta. Det vilar något otroligt klaustrofobiskt över hela scenen, en känsla av panik och förlorad kontroll, en familjeidyll i upplösning.

Föreställningen om ett perfekt liv och den fläckfria modern utmanas gång på gång i Jönssons produktion. Jag kan relatera till detta: viljan att räcka till och tillgodose samtligas behov samtidigt som rädslan att förlora sig själv i det hemvävda livet bara gror. Den lilla litografin "Utopi och verklighet" är ett exempel på detta, i vilken två kontrasterande världar har fogats samman i en enda bild. På ena sidan visas ett slags drömvärld med solar och blomlika former i röda och gula nyanser medan den andra delen går i svart; i centrum står ett barn mellan två vuxnas ben och det ser krävande ut. Barnets ansikte är illgrönt och inte speciellt insmickrande; antingen har det på sig en mask eller så är det en utomjording. På detta vis får Jönsson allt att verka surrealistiskt, såväl utopin som verkligheten. Det är en inre bild av det reella hon fångar, där barnet är apart och alienerat, både för sig själv och för de vuxna.

Vit mans slav

En installation med flera porslinsskulpturer, som är ett samarbete med Zolart i Sandåkra, är en höjdpunkt. Figurerna bär titlar som exempelvis "Vit mans slav" eller "Cry me a river" och föreställer städande kvinnor. Alla ser ut att vara gjutna i samma näpna form fast de har varierande klädslar och framstår som olika karaktärer. De är dockor och prydnadsföremål: vackra och skötsamma. Det vilar något perverst över dem som för tankarna till skeva manliga fantasier, men också till stereotypa leksaker som vänder sig till små flickor. Med tanke på samtidens politiska klimat och den reaktionära trend som bland annat Donald Trump och andra konservativa eller högerpopulistiska politiker har dragit med sig, ter sig denna installation ytterst skrämmande och adekvat.

Om jag saknar något i den här utställningen är det bättre information om när respektive verk har skapats. Då Jönsson har varit verksam under så pass lång tid, hade det varit intressant att veta. Men utöver denna lilla miss, är utställningen genomarbetad och den växer med tiden.