Några av de 16 klädmodellerna var kanotisten Sofia Paldanius, skådespelaren Åsa Arhammar och vd:n för internationella handelshögskolan, Jerker Moodysson.

– Liksom Emma Sjöberg är det här en bra klädgalge, sa Stefan Bomberg om Jerker Moodysson och menade att han bär upp välåtsittande kläder.

– Tajta kostymer är snyggt, men det är svårt att få på sig dem och det är svårt att få av sig dem. Och man får böja sig väldigt försiktigt, fortsatte han och drog ner flera skratt.

Hudläkaren Maria Pia Kuylenstierna ville inte prata om solen när hon intervjuades av Stefan Bomberg, utan gav rådet att titta på sin partner på ställen som han eller hon inte ser själva.

– Där finns det mycket att hitta... sa hon och möttes även hon av ett antal skrattsalvor.

Kläderna som visades kom från diverse Jönköpingsbutiker. Mannekängerna bjöd på sig själva och många jazzade runt på scenen till de välkända 80-talshitsen som spelades.

Annons

Två åskådare var kollegorna Orsa Kekezi och Jonna Rickardsson från JU i Jönköping. De var där för att se och överraska sin handledare, Charlotta Mellander, som är professor i nationalekonomi.

– Hon kommer att göra bra ifrån sig, hon är bra på att ta en publik så vi har höga förväntningar, sa Orsa Kekezi strax före modevisningen drog igång.

– Det är fantastiskt med ett sådant här evenemang som går till en bra sak, så det är klart man ska vara här, sa Jonna Rickardsson.

Båda tyckte det var kul med en annorlunda tillställning som en modevisning.

– Det är inte varje dag det ordnas, sa Orsa Kekezi.

Detta var 13:e gången som Rädda Barnen Jönköping-Huskvarna hade modevisning och spindeln i nätet var i vanlig ordning Elisabeth Olsén.

– Det är jätteroligt och det känns bra att inkomsterna går till välgörande ändamål. Det tycker alla inblandade, sa Elisabeth Olsén.

47 personerna var engagerade i modevisningen och alla ställde upp ideellt. Det var cirka 300 personer i publiken och evenemanget brukar inbringa cirka 40 000 kronor till föreningen. Pengarna går till barn i utsatta situationer i Jönköpings kommun.

Hur väljer ni ut mannekängerna?

– De ska vara trevliga och naturliga – och inte för unga. Publiken är inte så ung heller, sa Elisabeth Olsén.

– Vi har inte tränat mannekängerna och de får gå som de vill. De får stå på händerna om de vill. Det är det som är så roligt, att de inte är så uppstyltat och stelt, fortsatte hon.