Rydén skrev även en stor kulturartikel om Halldór Kiljan Laxness, 1955 års Nobelpristagare (28/10 1955). Den lysande unga författarinnan Sara Lidmans bok Hjortronlandet gavs en stor artikel av Bertil Nordenstig (16/9 1955). Den nyanställde JP-redaktören Georg Fridemar skrev om varjehanda, bland annat om 50-talslyriken (9/9 1955). Nils Sundgren skrev på julafton 1954 om de framstående poeterna Lindegren, Vennberg och Aspenström. Fridemar stod jämte Lars Freeman för bokronderna.

Vid sidan om bevakningen av skönlitteraturen ägnade Jönköpings-Posten kraft åt granskning av historia och kulturhistoria, inte minst med kristlig och regional koppling. Lektor Ragnar Olsson skrev inte bara artiklar med aktuell politisk anknytning. Han skrev till exempel om Oscar II och Norge, om statsrådet och ambassadören Eric Palmstiernas memoarer och om engelska liberaler (15/1, 14/2, 5/2 1951, också 13/1 1953). Senare uppmärksammade han journalisten och kåsören H. B. Palmær. Här var en anledning att dennes biograf Otto Widerström kom från Jönköping (7/8 1952). Både historiker och politisk skriftställare var han när han recenserade jubileumsverket På liberalismens grund (29/6 1953). Som mer renodlad historiker skrev han om första världskriget, om senare tiders stormaktspolitik, om tillkomsten av USA och om president Wilson (29/8, 10/9 1953, 19/2 och 20/3 1954), något senare om striden kring det brittiska överhuset och om Winston Churchill (10/7, 12/7, 29/11 och 30/11 1954). Olsson var även litteraturhistoriker, då han skrev om Vapensmedens Rydberg, en avhandling av Gösta Löwendahl, bördig från Huskvarna, som fick mycket beröm av sin gamle lärare (14/6 1954).

Stadens borgmästare Oscar Dahlbäck, som pensionerades 1953, ägnade sig åt traktens kulturhistoria och skrev särskilt gärna om Viktor Rydberg (29/1 1951). Han författade även en kulturartikel om »Strindberg och 1800-talsväckelsen« (3/2 1954) och en om Ellen Key. Henne kände Dahlbäck personligen från Vadstena, och han noterade särskilt hennes negativa inställning till kristendomen (26/2 1954). Dahlbäck skrev också om Jönköping som köpstad. Här utgick han från en bok av JP-redaktören Eric Jonsson (13/4 1954). En annan JP-redaktör, Nils Hultquist, också historiker, kopplade samman historia med aktuell politik och skrev om centertanken i Jönköpings län (4/6 och 5/6 1951). Till traditionen hörde att Agne Hamrins rapportböcker fick uppmärksamhet och att den uppmärksamheten var mycket positiv. »Sådant här vill man läsa«, framhölls om hans Egyptenbok (15/11 1952), och Lars Freeman skrev om hans Israelbok 1955 att Agne Hamrin ännu en gång »dokumenterat sig som det storpolitiska reportagets mästare« (26/11 1955). Nationalekonomen Sven Rydenfeldts doktorsavhandling om kommunismen i Sverige blev föremål för en artikel i JP av Nils Sundgren (13/5 1954). Tidningen lade vikt vid jubileer, och H. C. Andersen fick en stor artikel, då 150 år hade gått sedan hans födelse (12/2 1952). År 1955 utkom Anderssons i Rasjön memoarer Från bondetåget till samlingsregeringen. I slutet av året började dessa minnen gå som en artikelserie i Jönköpings-Posten.

Annons

Lars Freeman skrev inte enbart om skönlitteratur. Han var också historiker och litteraturhistoriker. Han uppmärksammade att Sten Sture den äldre dött 450 år tidigare i Jönköping (14/12 1953), och han ägnade en stor artikel åt Göingehövdingen. Av intresse är att han här byggde på en film i ämnet (23/2 1954). Vidare gavs Stockholmshistorikern S. U. Palme en mycket positiv artikel (29/4 1954), och Freeman behandlade, utgående från en akademisk avhandling, drottning Kristinas abdikation (31/5 1954). Läsartraditionen stod i centrum, då han recenserade Lydia Svärds doktorsavhandling om väckelse och politik (29/6 1954). En senare tids politik kom han in på, då han skrev om Gunnar Gerdners bok Parlamentarismens kris (12/2 och 16/2 1955). En något vidare kulturbetraktelse gjorde Freeman i samband med utdelandet av ett pris till västsvensk författare, då han skrev om den västsvenska kulturfaktorn (1/11 1954). Freeman prisade en västsvensk storman, nämligen Torgny Segerstedt, då det gått tio år sedan hans död (22/3 1955). Han recenserade skaldeporträtt vid anmälan av biografier över Atterbom och Geijer (20/12 1954), och han gav mycket beröm till Staffan Björcks Karl XII:s stövlar (31/12 1954). Även Lars Ulvenstams avhandling om Selma Lagerlöf uppmärksammades (7/6 1955).

Chefredaktören själv recenserade en stor bok om Växjö stift (24/2 1951). Några år senare hade han en artikel om två missionsledare från Alliansmissionen, Viktor Johansson och Enock H. Skooglund (10/11 1955). Komministern, senare kyrkoherden, Olof Thulin skrev om folkväckelse och söndagsskola (13/9 1951), senare även om Alliansmissionens 100-årsskrift, författad av samfundets och Hallbolagets ordförande Fritz Hägg (23/5 1953), vidare om »folkväckelsen och dess sångskatt (5/6 1954). Thulins eget arbete Växjö stift i missionsperspektiv recenserades av Yngve Hamrin (17/10 1953). Pastor Einar Genitz kallade det för en »rörelse som kom för att stanna«, när han recenserade Alf Åbergs bok När väckelsen kom till byn (21/11 1955). Också kyrkoherden i Kristine församling Yngve Bredin presenterade kristlig litteratur (t.ex. 24/10 1953). Professorn i Gamla testamentet Gillis Gerleman med rötter i bygden skrev om Kristens resa och Bibeln (10/12 1951). Den yngre teologen Per-Olow Ahrén, senare lundabiskop, informerade om Lunds kristliga studentförbunds historia (19/4 1952). Ivan Oljelund hyllade Olaus Petri när det hade gått 400 år sedan hans död. Så gjorde också tidningen själv i en ledare (9/4 och 19/4 1952). Bertil Nordenstig skrev i passionstid om förre ärkebiskopen Erling Eidems bok Tjänaren (16/3 1953). Senare behandlade han dagens teologers inställning till Bibelns auktoritet (27/3 1954) samt även den brittiske historikern Butterfields historietolkning, en man som trodde på Guds dom i historien och som tog avstånd från utvecklingsoptimism (1/9 1954). Den framstående schweiziske teologen Karl Barth ägnades en artikel, författad av Gösta Fridemar (13/8 1953), och den gamle 1600-talsbiskopen Jesper Svedberg uppmärksammades och kallades för en pietismens föregångare, en hedersbenämning i Jönköpings-Posten (26/8 1953). Berndt Gustafsson, Sveriges förste religionssociolog och son till den socialdemokratiske riksdagsmannen från bygden Gustafsson i Bogla, inledde den 15 maj 1954 en artikelserie om kristna politiker. Den förste som behandlades var Konrad Adenauer.

Vissa populärkulturfenomen kritiserades i Jönköpings-Posten. Ivan Oljelund tyckte illa om kulten kring Snoddas, bandyspelare, Karusellgäst och sångare (22/4 1952). En ledare ägnades åt radioprogrammet »Dagens revy«. Där fanns enligt JP smaklösheter och omdömeslösheter (21/3 1953). Med tanke på all kritik som från pietistiskt håll, bland annat i Jönköpings-Posten, riktats mot filmen som medium kan det te sig förbluffande att tidningen hade en klart positiv inställning till televisionen. Bland annat gladde man sig åt att den inte skulle bli kommersiell (9/11 1954).

Eric Jonsson fortsatte att vara en mycket flitig konstanmälare. Han intresserade sig för konst både på nationell nivå och på det lokala planet. Likaså fortsatte Torsten Hägg att svara för musikrecensioner.

Så tillkom då filmen som nytt recensionsobjekt. Det kan nämnas att bioannonser togs in inte bara för Jönköping utan också för Huskvarna och Norrahammar. Några omdömen kan vara av intresse. »Quo vadis?« fick mycket beröm. Den sades vara en film i särklass, både vacker och fängslande. Det framhölls att filmen väckte tankar kring livets väsentligheter (4/1 1954). Dagen efter fanns omdöme om »Kalle Ankas glada gäng«. Där blev det tummen ner. Filmen sades ha mycket lite med humor att göra med undantag för Jan Långben som tjurfäktare. Senare skrevs om »Ingen mans kvinna«, som byggde på Bernhard Nordhs vildmarksroman. Den ansågs ha banala kärleksscener. »Mannen från vidderna« däremot bedömdes vara en äventyrsfilm som skilde sig fördelaktigt från det mesta i denna genre (12/1 1954). »Mästerdetektiven och Rasmus« sades vara en rolig film (28/1 1954). JP skrev mycket positivt om Charlie Chaplins »Rampljus«, likaså om »Myteriet på Caine« (18/5 och 9/11 1954).

Så fanns också kristen film. »Jag är med Eder« visades på flera församlingshem. Likaså fanns en film om John Wesley som man kunde se i Immanuelskyrkan (30/3 1954 och 29/11 1955)). Eric Jonsson skrev mycket positivt om en film om Martin Luther. Enligt recensenten borde den »ses av alla som hyser intresse för kristen förkunnelse, historia och kultur« (23/11 1954).

Fortsättning följer...