Det börjar med ett psykbryt och slutar med ett självmord. Däremellan: Nära tre och ett halvt års bloggposter, från första sjukdomsbeskedet till det slutliga avgörandet, allt trasigare, allt svartare, men samtidigt starkt livsbejakande och fyllt av humor.

Fakta: Wolfgang Herrndorf

Herrndorf föddes 1965 i Hamburg och dog 2013 i Berlin. Han gick konstskola och verkade bland ..

Fakta: Wolfgang Herrndorf

Herrndorf föddes 1965 i Hamburg och dog 2013 i Berlin. Han gick konstskola och verkade bland annat som satirtecknare innan han vid 37 års ålder gav ut debutromanen ”Plüschgewitter”.

På svenska finns förutom ”Arbete och struktur” även ”Tschick” utgiven (Nilsson förlag). ”Tschick” är även filmatiserad.

Där hade den här texten kunnat vara slut, men riktigt så lätt ska varken du som läser eller jag som skriver komma undan.

”Arbete och struktur” är den vid första anblicken märkliga titeln på den tyske författaren Wolfgang Herrndorfs berättelse om hur han drabbas och så småningom förtärs av hjärntumörvarianten glioblastom. Det var också titeln på bloggen, som i princip utgör bokens innehåll och som efter hand fick allt fler läsare. Precis som boken borde få.

Var författare

Wolfgang Herrndorf var en författare som kämpade hårt, fick goda recensioner och sålde dåligt. När han fick sitt sjukdomsbesked började han skriva som en besatt. De sedan tidigare påbörjade romanerna, ungdomsromanen ”Tschick” (succé, har enligt uppgift sålts i två miljoner exemplar bara i Tyskland) och senare den ambitiöst anlagda ”Sand”, fick fart och färdigställdes under sjukdomstiden.

Den tid som inte längre tycktes finnas blev bränslet som Herrndorfs kreativitet behövde. Att han sedan fick längre tid än han trott ska möjligen ses som en bonus.

Den chock som Herrndorf drabbades av efter sjukdomsbeskedet var säkert en delorsak till det inledande psykosliknande tillståndet. Men när han väl hämtat sig från det hittade han också sin väg genom krisen: Arbete och struktur. Han beskriver hur han klarade sig fint när han skrev, men mådde uselt när han av olika skäl inte gjorde det.

Annons

Slutet är klart

En bok där en från början vet hur det kommer att gå skulle kunna bli torftig läsning. Men här fungerar vetskapen om slutet precis tvärtom – det gör också mer triviala partier laddade på ett sätt som de kanske inte skulle ha blivit annars.

Och ja, det är plågsamt att läsa. Ju närmare slutet, desto naknare skildringar av det egna förfallet: De epileptiska anfallen som kommer allt tätare. Det minskade synfältet. Förmågan att orientera sig ens i de mest välbekanta kvarteren som försvinner. Och så småningom, kanske det värsta, språket som sviker.

Hela tiden finns pistolen där som en utväg; Herrndorf bestämmer sig tidigt för att han vill bestämma själv när det ska vara slut. Och det blir tätare mellan de uppgivna konstaterandena: ”Så hade jag också alltid föreställt mig min ålderdom” när han ser sin far sparka boll med kompisarna, eller när han beskriver ”känslan av att ha kul som mest är minnet av hur det var att ha kul”.

Om skapande

Samtidigt är ”Arbete och struktur” en bok om skapandets våndor och – inte minst – glädje. Den är en bok om vänskap, bokstavligt talat in i döden, och en bok om hur viktigt det är att ta vara på det goda i livet – fotboll med vännerna så länge det går, kylslagna simturer om våren.

Det är också en bok som besvärjer meningslösheten i litteraturen. Wolfgang Herrndorf lyfter sådant han älskar och är helt skoningslös mot det han finner tomt och innehållslöst, såväl nytt som gammalt. Han kommer undan med det, inte för att han är döende utan för att han har en poäng. Och för att han är minst lika skoningslös mot sig själv.

Briljant översatt är det, och försett med en notapparat som ger sammanhang för dem som är dåligt insatta i tysk kultur och samhällsliv (det vill säga de flesta).

Men framför allt är ”Arbete och struktur” en fascinerande skildring av resan mot slutstationen – garanterat bland det mest gripande du kommer att läsa i år. Och emellanåt galet roligt.

Mer om tysk litteratur: Björn Kohlström väljer årets bästa böcker