– Det var väl med den där vinsten uppe i Gävle mot Brynäs som HV etablerade sig som ett av topplagen i Sverige, så på det sättet var det väl en viktig milstolpe, säger Johan Lindbom, som fyller 44 år i juli och som sedan flera år är tränare och ”allt-i-allo” hos HV Dalen i Norrahammar strax utanför Jönköping.

– Visst blir jag påmind om det där målet då och då. Kanske framför allt i slutspelstider när ni i media plockar fram det. Men det händer rätt ofta annars också om man träffar nya människor att frågan dyker upp, ”var det inte du som…”

– Och sämre saker kunde man ju bli ihågkommen för.

Tillsammans med Johan tittar vi på Youtube-klippet från den femte och avgörande matchen i Gavlerinken den sjätte april 1995. Ser hur HV vänder spelet, hur Lindbom rycker loss, tappar balansen för ett ögonblick och går ner på knä – men får till en fullträff ändå.

Sen bryter det stora kaoset ut i Gavlerinken.

– Det kändes nästan lite konstigt, vi förstod nog inte riktigt vad vi ställt till med och själv var jag nog närmast lite generad när vi kom hem till Jönköping och möttes av massor av människor som ville hylla oss. Det där var ju inte direkt något man var van vid…

Johan gjorde första säsongen i HV71 det året. Alvesta-killen kom via Troja till ett lag som tränades av en oprövad Sune Bergman som HV hittat i IK Pantern i Malmö och hade spelare som Esa Keskinen, Kenneth Kennholt, Marko Palo och Patric Kjellberg som viktiga stjärnor ”utifrån”.

Men där fanns också spelare som Fredrik Stillman, David Petrasek, Johan Davidsson, Stefan Örnskog och Owe Thörnberg, egna HV-killar som numera har en stor plats i föreningens historia.

– Vi hade ett bra lag, fast så här i efterhand har jag ibland funderat på om vi inte hade en ännu bättre trupp året efter. När bland annat Kaj Nurminen kommit som radarpartner till Keskinen, säger Johan.

HV71 slutade åtta i grundserien, gick till slutspel som sista lag.

Annons

Kvartsfinalen mot Djurgården ansågs av allt vad experter Sverige kunde visa upp som en ren expeditionsaffär. Expressen kallade det ”skrattmatch” – något HV-fansen tog fasta på när man tryckte upp t-shirts med det ordet när guldet var klart.

– Från början trodde vi nog inte själva att vi skulle kunna gå hela vägen, minns Johan Lindbom. Men vi kom igång bra, fick spelet att stämma samtidigt som Bosse spikade igen i kassen. Och sen rullade det bara på.

I semifinalen mot Malmö var HV i underläge med 0–2 i matcher, man spelade ju i bästa av fem på den tiden. Men när HV lyckades vinna borta i sudden death lossnade allt och via 5–3 hemma blev HV finalklart med klara 6–2 i Malmö.

– Efter den vändningen kändes det på något sätt som om vi inte kunde förlora, säger Johan. Men visst var finalserien mot Brynäs oerhört jämn, och till slut var det väl tillfälligheter som avgjorde.

En puck som träffade Marko Palos skridsko och gick i nät med en och en halv minut kvar av tredje perioden betydde kvittering för Brynäs och förlängning.

I den fjärde perioden gjorde allt tröttare spelare vad de kunde för att avgöra. Men klockan tickade på mot vad som kändes som en riktig nattmangling när den där chansen till slut dök med lite drygt fyra minuter kvar.

Johan hittade rätt.

HV71 tog det första av vad som hittills blivit fyra SM-guld.

Och Johan Lindbom hamnade en säsong i New York Rangers, kom hem igen men fick till slut lägga av efter tre skadefyllda säsonger. Och numera är det alltså HC Dalen som gäller.

– Jag är väl lite av ”hockeynörd”. Jobbar med hockey, och trivs jättebra. Samtidigt som jag se väldigt mycket hockey, nu när det är slutspel och kvalmatcher och en massa annat som man lägger ut på olika dagar kan det väl – i sanningens namn – bli lite väl mycket emellanåt.

Och som sagt – inte minst så här i slutspelstider – då och då blir det lite snack om det där målet från april 1995 också…